Chaplins pojke 1921

Det hela börjar med en kvinna som lämnar sin nyfödda bebis i en bil utanför ett stort hus där hon hoppas och tror att bebisen ska bli hittad och omhändertagen av en rik familj. Istället hittas pojken av The Tramp. Det är en ovanlig, men inte tragisk uppväxt för den lilla pojken. Han och The Tramp tar hand om varandra väl.

Det är en mycket välskriven, enkel och ganska sorglig liten historia. Den slutar förstås lyckligt och den bjuder på många skratt under tiden. Vad som är unikt med denna komedi är att Charlie Chaplin inte skyggar för att visa och ta med grymmare öden i livet. Det är förstås en romantisering av det hela, men det är en komedi. Mycket hinner hända på de 68 minuter man tittar.

Charlie Chaplin är förstås fantastisk som The Tramp. Han spelar rollen med mycket barnsliga uttryck och med en sårbarhet som inte är självklar för denna tids film. Jackie Coogan, som spelar pojken, stjäl våra hjärtan. Han är kanske den fösta barnskådespelaren som blev känd. Han spelar en femårig pojke som är otroligt försigkommen och har lärt sig allt han kan från The Tramp. De omringande skådespelarna är bra men de bleknar i jämförelse med Chaplin och Coogan.

Detta är helt och hållet Charlie Chaplins verk. Han har skrivit, regisserat och spelat. Det är även Chaplin som gjort musiken. Filmen rör sig snabbt och får med en del slap stick humor såväl som mer nyanserad humor.

Filmen bjuder till och med på lite action och en drömsekvens. Det är ett knytnävs-slagsmål mellan The Kid och en annan ung pojke. Till och med slagsmålet är fyllt av humor och skratt. Chaplins reaktioner till detta slagsmål är en hel film i sig.

Ibland kan filmen kännas något stressad, som om allt händer lite för fort medan en del scener blir lite för långa. Det är som om en del scener blir som egna små filmer. Det är intressanta i sig själva men gör att man nästan tas ut ur filmen. Drömscenen är just en sådan sekvens. Det är en härlig scen men historien och slutet av filmen slukas nästan upp av det man just sett.

Om detta är en film man inte har sett är det absolut värd att se. Det är Charlie Chaplins första långfilm och så mycket av den komedi vi ser idag börjar här. Det som först tycks vara en så enkel liten film har mycket att erbjuda när man ser den igen och igen.