Recension: A-Men to That (2026)

Manliga modellers medelålderskris bland det roligaste svenska på länge

GÖTEBORG FILM FESTIVAL 2026. Med självironi, fåfänga och medelålderskris som drivmedel blir mockumentären ”A-Men to That” bland det roligaste svenska på länge.

Publicerad:

Fåfänga, korkade modeller har alltid varit tacksamma att håna. Manliga sådana är knappast ett undantag, som vi sett i bland annat ”Zoolander”.

Tillsammans med medelålderskris och jakten på en svunnen pojkbandsdröm utgör de temat i den riktigt roliga mockumentären ”A-Men to That”.

Här samlar skådespelaren och filmskaparen Rafael Edholm ihop Marcus Schenkenberg och Knut Berggren – alla med ett förflutet som fotomodeller – för att skapa ett pojkband för vuxna kvinnor, ett så kallat ”man band”.

För ja, filmen är nästan uteslutande på engelska. Om det låter cringe så gör Edholm tacksamt nog en poäng av det genom att poängtera hur han vill att filmen ska bli global, när folk konstant ifrågasätter det absurda språkvalet.

Trions knasiga resa när de försöker nå framgång skildras dokumentärt, då alla spelar uppskruvade versioner av sig själva. Det är högt i tak med humor som – aningen ojämnt – pendlar mellan högljudd slapstick och vass satir.

För att etablera att vi befinner oss i verklighetens showbusiness-värld spelar flera profiler sig själva. Popstjärnan Anna Sahlene blir bandets manager och bidrar med en härlig glimt i ögat, särskilt i scenen där hon pepp-pratar med sig själv i spegeln.

Även andra bekanta namn, som Peter Swartling och Bert Karlsson (röst), gör cameo-roller. Roligast är Andreas Kleerup, som tycker att trion är så dålig att han kastar godis på dem och lägger sig på golvet för att meditera.

Filmens styrka och charm ligger i att killarna bjuder på sig själva och driver med såväl sina egna karriärer som den medelålders mansrollen. Särskilt Edholm ger allt både bakom och framför kameran, och adderar även en dos allvar i form av verkliga hälsoproblem.

En kul överraskning är att 90-talsikonen Schenkenberg lättsamt kliver utanför sin komfortzon med både sång och en förvånansvärt rolig skådespelarinsats. Scenen där han tafatt försöker ragga på en blond Pamela Anderson-kopia är rent komediguld.

Men det är ändå Berggren som stjäl showen, som gängets mest karismatiska – och korkade – medlem. Han har tveklöst några av filmens roligaste repliker (”I have a black belt in sauna”) och scener, som när han erbjuder ett indiskt reklamteam fredsgåvor under en pinsam middag.

Här finns iakttagelser om allt från maskulinitet till manlig fåfänga som är bland det roligaste i svensk komedi på länge. Som ett besök på ett så kallat mansläger, där grabbarna tillsammans med andra brottas halvnakna i snön och skjuter med pistol på gamla modellbilder av sig själva.

Tyvärr hinner vi aldrig helt lära känna våra hjältar bland alla gags och galenskaper. Till skillnad från till exempel ”Spinal Tap” eller Christopher Guests mockumentärer blir huvudpersonerna här närmare karikatyrer, om än älskvärda sådana.

Det saknas möjligen även någon djupare konflikt, och upplösningen kommer lite enkelt och plötsligt. Men samtidigt fungerar filmen utmärkt som just komedi, med gott om förlösande humor. Skratta högt får man – och det är ju alltid välkommet, särskilt i dessa mörka vintertider. A-men to that!

”A-Men to That” har biopremiär 28 januari.


Snabbfakta: ”A-Men to That”

  • Regi: Rafael Edholm
  • Manus: Rafael Edholm
  • Skådespelare: Rafael Edholm, Marcus Schenkenberg, Knut Berggren, Anna Sahlene
  • Genre: Komedi/mockumentär
  • Speltid: 98 minuter
  • Tillåten från: 7 år
  • Biopremiär: 28 januari 2026
  • MovieZines betyg: 3/5
YouTube video