Anna (Sasha Luss) är en vanlig, lokal ryska som säljer grönsaker på marknaden innan hon rekryteras som modell av en talangscout. Snart är hon supermodell i Paris men vad ingen anar är att hon egentligen är en livsfarlig yrkesmördare! Detta är upplägget i Luc Bessons senaste actionrökare och inte helt olikt flera andra filmer, inklusive hans egna ”Lucy” och klassikern ”Nikita”.
Besson brukade vara en av våra mest intressanta filmskapare med titlar som ”Leon” och ”Det femte elementet”. Dessvärre har han tappat stinget senaste åren och det märks om ännu tydligare här där han inte bara kopierar andra filmer utan även hans egna. Som om ingen väntat sig en avrättning följd av en evighetslång slagsmålsscen på en restaurang.
Ryskan Luss är onekligen bildskön i huvudrollen då hon inte oväntat är modell på riktigt som häromåret filmdebuterade i Bessons i ”Valerian and the City of a Thousand Planets”. Hon är snäppet bättre än de flesta andra modeller som försöker agera men saknar den utstrålning som krävs för att lyfta en tunn intrig som denna. Åtminstone är hon av uppenbara skäl mer trovärdig som ryska än exempelvis Scarlett Johansson eller Jennifer Lawrence.
Eller här, Luke Evans och Helen Mirren vars accenter distraherar allt för mycket. Mirren känns – nästan lite för – självklar som tuff boss med en cigarettändare i form av en handgranat. Evans existerar mest för att huvudpersonen ska ha en av flera omotiverade romanser som kommer från ingenstans, nästan som om hela sekvenser hamnat på klippgolvet. Cillian Murphy är med på ett hörn för att öka stjärnglansen men har lite eller inget att göra.
Med premissen ”modell på dagen, spion om natten” så låter detta som en exploitation-film från 1980-talet och det är synd att Besson inte vågat ha mer kul med materialet. Han försöker skaka lite liv i det hela med skakig handkamera i såväl action- som sexscener samt fler tidshopp än valfri Ryan Murphy-såpa men resultatet är som bäst milt underhållande.
I en scen får Anna nog av en pretentiös slempropp till fotograf och börjar sonika misshandla honom medan hon iskallt fotograferar förloppet. Det är en hastig sekvens men tveklöst det roligaste i filmen och hade mer sådant injicerats hade kanske ”Anna” kunnat bli mer minnesvärd än som en blek kopia till ”Nikita”.
