Kane Parsons är mest känd som youtubern och den visuella effektkonstnären bakom webbserien “Backrooms”, som han publicerade 2022. Serien blev viral och utökades till en serie avsnitt. Och nu alltså en långfilm.
Renate Reinsve är trovärdig och balanserad
Det senaste året måste ha varit inget mindre än lite surrealistiskt för Renate Reinsve, efter både Oscar-upplevelsen och nu senast Guldpalmen i Cannes.
Det blir också rent surrealistiskt för henne i rollen som Dr. Mary Kline, en psykolog som en dag får besök av patienten Clark. Han arbetar på en stor möbelaffär där han en dag upptäcker en dold passage i källarvåningen.
Genom passagen kommer han in i en helt annan värld, där fysik, tid och rum verkar upphöra och utmana hans sinnen. Efter att ha anförtrott sig åt psykologen Klein försvinner han spårlöst in i detta mystiska ”rum”. Mary följer efter honom, och där upptäcker hon att något mörkt och hotfullt väntar på andra sidan.
Det är verkligen roligt att se Reinsve i en sådan roll. Efter en rad småmörka skandinaviska realismdrama var det kanske just något helt annat som Reinsve ville göra. Och det är fullt förståeligt.
Resultatet upplevs ganska bra, där hon får utmana sig själv ännu mer in i det mörka, mystiska och direkt skrämmande. Rollen som Mary Kline passar henne mycket bra, och skådespeleriet präglas av en stark trovärdighet och fin balans, med tanke på hennes alltmer galna upplevelse.
Mindfuck på 90-talet
Men det är Chiwetel Ejiofor (”12 Years a Slave”) i huvudrollen som butiksägaren Clark som verkligen imponerar. Han äger sina scener med en trovärdighet som gör att historien, trots sin otroliga handling och tematik, verkligen når fram till oss.
Även om handlingen utvecklas till att bli riktigt filmatisk och märklig, står Clark liksom alltid stadigt med fötterna på jorden på ett sätt som verkligen gynnar historiens trovärdighet.
Men låt oss bara slå fast helt klart – ”Backrooms” är ingen vanlig skräckfilm, varken i stil, form eller som upplevelse. Här finns både jump scares och klassiska skräckgrepp, men det är i handlingen, tematiken och det surrealistiska som Parsons historia både glänser i all sin egenart och samtidigt fängslar.
Inte minst bidrar den skrikiga, brun-gula 90-talsestetik i interiör, kläder och övrig tidstypisk färgskala till att skrika 90-tal på ett sätt som både roar och tillför en kuslig ram runt hela historien och karaktärerna.
Här finns (tack och lov) inga datorer, mobiler eller sociala medier – bara tid, rum och fysiska föremål, vilket förstärker känslan av en fysisk mindfuck-upplevelse.
Ett mycket egenartat ”escape room”
Och en stor del av anledningen till att åtminstone jag blev ganska uppslukad av ”Backrooms” ligger i denna gedigna produktionskvalitet, i utformningen av rummen, i det mångfacetterade och genomtänkta ”universum” som Clark och Mary kliver in i.
Frågor som ”vad är verkligt” och ”vad är vår mänskliga uppfattning av verkligheten” är teman som berättelsen behandlar på ett utmärkt sätt, både konkret, spännande och metaforiskt.
Även om filmen upplevs som ganska unik och särpräglad är det ändå fullt möjligt att dra paralleller till många tv-spel här, liksom till filmer.
Titlar som ”The Cube”, ”Saw”, ”The Blair Witch Project” och just ”Escape Room”-filmerna är naturliga att jämföra med, även om Parsons film sticker ut betydligt bättre både vad gäller kvalitet och genomförande än många av dessa filmer.
En liten biroll spelas också av Mark Duplass, en kille som står bakom de riktigt läskiga ”Creep”-filmerna.
Läskigast i början
Men apropos ”Saw”-filmerna… Namn som James Wan och Osgood Perkins står som medproducenter här, något som säkert också har bidragit till filmens utseende, stämningar och oväntade val längs vägen.
Rent spänningsmässigt är nog öppningsscenen den läskigaste, där bilderna från en kornig, handhållen kamera går rakt in i blodet som en slags ”Blair Witch”-liknande retroupplevelse. Därefter rör sig filmen mer i riktning mot att bli fascinerande och lite läskig, än direkt jätteskrämmande.
”Backrooms” är helt enkelt en liten upplevelse av det sällsynta slaget, en film som lyckas balansera spänning med ett fascinerande universum. Den är kanske inte för alla, men just det är ju inte regissören Parsons fel.
Hans värld och historia lyckas nämligen sticka ut i ett skräckuniversum som är mycket svårt att navigera i utan att trampa i klichéerna. I genren av läskiga mindfuck-filmer får därför ”Backrooms” mycket höga betyg, både som Parsons debutfilm och inom subgenren.
Snabbfakta om ”Backrooms”
Regissör: Kane Parsons
Medverkande: Chiwetel Ejiofor, Renate Reinsve, Mark Duplass, Finn Bennet, Lukita Maxwell
Genre: Skräck
Längd: 1 timme 50 minuter.
Premiere: 29 maj
Vises på: Bio
Vurdering: 4 av 5
