Den norska filmen ”Insomnia” från 1997 träffar rätt hos älskare av mörka thrillers och år 2000 får samma publik även Christopher Nolans ”Memento”. Med tanke på likheterna mellan filmerna så är det knappast förvånande att Nolan får jobbet att göra den amerikanska nyinspelningen av den förstnämnda när en sådan ska göras.
Norge blir Alaska och Al Pacino tar över istället för Stellan Skarsgård, men grundupplägget är till största delen detsamma.
Skillnaderna ligger i att det moraliska mörkret är mindre skoningslöst här och att karaktären vi följer är mer sympatisk. Ändringarna känns inte gjorda för att sälja ut sig till Hollywood utan för att ge mer emotionell nyans och det lyckas fint. Underhållningsvärdet är dessutom mycket högre i Nolans film.
En stad utan mörker
Los Angelespolisen Will Dormer (Pacino) och hans partner Hap Eckhart (Martin Donovan) kommer till småstaden Nightmute för att hjälpa lokalpolisen utreda det brutala mordet på en 17-årig flicka. Will får allt svårare med sitt fokus på grund av sömnbrist då det aldrig blir mörkt i Nightmute den tid på året som det utspelar sig.
Namnet på huvudkaraktären är fyndigt valt. Det spanska ordet för sova är dormir. Jag älskar sådana smarta gåvor till publiken och blir lite extra glad när de som här dyker upp i en genre där de inte är särskilt vanliga.
Bilder som skapar mystik
Det som filmen lyckas bäst med är att överföra känslan av vad brist på sömn gör med en utmattad mänsklig hjärna till filmiska bilder och ljud. En sekvens visar med påträngande ljudeffekter hur minsta knäppande blir ett dån. Intrycket att vi befinner oss i en vaken dröm är suggestivt fångat. När sedan hallucinationerna kommer delar vi Wills chock.
Klippningen har sällan mer än några sekunder mellan klippen, vilket briljant matchar både Wills snabba tankerytm och hur hjärnan fungerar under insomnia. Hans visualiseringar av brottet och tillbakablickar på saker han gjort flashar effektfullt förbi. Bilder lämnas länge oförklarade, vilket ökar mystiken. De få mer actionladdade scenerna får rätt adrenalin och nerv.
Al Pacino är både tung och cool
Ljussättningen arbetar helt utan kontraster mellan ljus och skugga, vilket förstärker det blekt drömlika och bidrar starkt till atmosfären. Endast strålar av skarpt ljus som tränger in i Wills hotellrum när han desperat vill stänga ute dem bryter igenom och de träffar även oss hårt i ögonen.
Pacino utforskar med vass egg Wills skarpsinthet som utredare och ger tyngd till hans skuldkänslor. Hans blick uttrycker den tärande tröttheten med stor autencitet. Dessutom är han mitt i allt detta väldigt cool.
Spänning som håller hela vägen
Robin Williams spelar en annorlunda roll än vi är vana vid att se honom i och han är fantastisk. Det täta samspelet mellan honom och Pacino bär en stor del av filmen. Swank gör bra ifrån sig som nybliven polis och berättelsens moraliska ankare.
.
”Insomnia” är en intelligent thriller med spänning som håller greppet hela vägen och kompletterar med psykologisk skärpa. Den är en remake som gör något eget och kreativt, vilket gör att den känns som en hyllning till originalet. Sådana är vi inte bortskämda med.
Snabbfakta: ”Insomnia” (2002)
Regi: Christopher Nolan
Skådespelare: Al Pacino, Robin Williams, Hilary Swank, Martin Donovan, Nicky Katt
Genre: Thriller
Speltid: 1 timme 58 minuter
Finns på: DVD / Bluray
Biopremiär: 13 september 2002
MovieZines betyg: 4/5