Utanförskap orsakar mycket tragedi. Det har vi fått lära oss av massor av true crimeskildringar och temat ger tyngd även till den här verklighetsinspirerade filmen som handlar om Ted Kaczynski. För de flesta i världen är han mer känd som Unabombaren.
Manuset fokuserar på två faser eller händelser i Kaczynskis liv. Vi följer hur FBI år 1995 får upp ögonen för honom som intressant i jakten på en terrorist som under 16 år har skickat femton bomber på posten med flygbolag, datorbutiker och universitet som måltavlor. Två människor har dött och 23 skadats. Ett manifest som kritiserar industrisamhället har publicerats i en tidning. Läget är skarpt och vi känner det tydligt.
Sorgligt på riktigt
Samtidigt som utredningen skildras så möter vi Kaczynski som 16-åring (Jacob Tremblay) år 1958 när han på universitetet Harvard blir del av ett projekt för filosofisk debatt lett av psykologiprofessorn Henry Murray (Russel Crowe). Det är ett psykologiskt experiment som testar reaktioner på stress och det kommer att förändra Teds personlighet totalt. Vi får därmed se både början på hans utveckling till extremism och slutet på den brottsbana det ledde till. Blandningen är väldigt smart skriven.
Trots att det här handlar om en fanatisk mördare så berörs jag av den unge Kaczynskis problem med social kontakt. Det gör ont att se honom mentalt alieneras från alla andra. När vi ser honom som plågad och paranoid ensling (då spelad av Michael Laurence) som flytt samhället ut i skogen så blir det sorgligt på riktigt. Jag har tänkt på vad mental ohälsa kan göra med en människa hela tiden sedan jag såg filmen.
Stabilt skådespel
Det här är mer gjort för att sakligt presentera fakta om fallet än att underhålla publiken. Det finns scener med nervig spänning, men mest av allt är det ett intressant psykologiskt studium av ett psyke i förvandling och vad som orsakar den. Huvudtesen är tydligt att de kontroversiella experiment som Ted utsätts för gör honom till den han blir och det budskapet framförs på ett sätt som väcker ursinne hos mig.
En starkt bidragande faktor till att känslor rivs upp är det stabila skådespelet. Tremblay är fantastisk när han med känsla för små detaljer gestaltar Teds omvandling från blyg och kuvad till aggressiv. Crowe spelar sin roll med fullständig kontroll över minsta uttryck i ansikte, kroppsspråk och röstläge. Han är som väntat enormt trovärdig. Shailene Woodley är lågmäld, men ändå uttrycksfull, när hon gestaltar den beteendevetare för FBI som fann Ted.
Fängslande true crime
Den danske regissören Janus Metz iscensätter berättelsen rakt och osentimentalt med minimalt med emotionella utbrott från karaktärerna eller i atmosfären. Den briljerar med att ha samma fokus på kylig intelligens som personen som den handlar om. Klippningen i växlingarna mellan tidslinjerna är fantastiskt träffsäker och hindrar inte flytet i berättandet en enda sekund.
Om fängslande true crime med högintressant psykologisk infallsvinkel är din grej så rekommenderar jag att du gör dig själv en tjänst och ser ”Unabomber”. Du kommer inte att ångra dig. .
Snabbfakta Unabomber
Regi: Janus Metz
Skådespelare: Jacob Tremblay, Russell Crowe, Shailene Woodley, Alexander Ludwig, Bruce Ramsay
Genre: Thriller, Drama, True Crime
Speltid: 1 tim.40 min
Finns på: Netflix
Biopremiär: 25 september 2026
MovieZines betyg: 4 / 5