Recension: Happy Gilmore 2 (2025)

Lättsam komedi för inbitna Adam Sandler-fans

Adam Sandler spexar vidare i “Happy Gilmore”-uppföljaren som dryper av nostalgi och cameos. Resultatet är en lättsam komedi som nog bäst uppskattas av inbitna fans.

Publicerad:

Det har gått nära tre decennier sedan Adam Sandler spexade loss i “Happy Gilmore” – filmen om den misslyckade hockeyspelaren med kort stubin och långa puckskott, som visade sig passa utmärkt för golf. En mängd tillbakablickar förklarar sammanhanget ganska väl om man nu inte sett ettan.

Sedan dess har det gått utför. I uppföljaren är Happy en deprimerad alkis efter att av misstag dödat sin älskade fru Virginia (Julie Bowen) med en golfboll. Pengarna är slut och han jobbar nu i en mataffär. De fyra vilda sönerna har egna jobb men bor hemma. De har ärvt pappans temperament och ägnar sig åt att slåss i källaren, medan lillasystern Vienna (spelad av Sandlers dotter Sunny) dansar ballett. 

Vienna har precis kommit in på en balettakademi i Paris, berättar hennes tränare Monica (spelad av Sandlers fru Jackie), som visar sig vara alldeles för dyr för vad Happy har råd med. Han har alltså inget annat val än att börja golfa igen. Vilket leder till en rad förödmjukande scener, då han ska börja träna upp sig igen och halvfull försöker träffa bollen. Scenerna är småroliga och klurigt gjorda med kameran som följer bollen i luften.

“Happy Gilmore 2” har inte bara en rad återkommande karaktärer från första filmen, utan även en rad stora namn instoppade i små roller. På golfbanan tränar han med Margaret Qualley, nykterhetsgruppen han går med i leds av Ben Stiller (med andra dottern Sadie som medalkis), och Steve Buscemi spelar tokig granne som kissar i brevlådan utan att göra mycket mer än så. 

För även om Sandler själv blivit äldre och lugnare och synts i vuxnare, mer krävande roller under senare år, är denna typ av film fortfarande hans varumärke. Spex och tokerier, kiss och bajs-humor, college-skämt. Som exempelvis skurken Frank Manatee (Benny Safdie) som hotar hela golfvärlden med ett nytt koncept som heter Maxi Golf och ska ersätta den vanliga golfen.

Frank har en hel armé av självsäkra spelare som opererats för att få bättre svingteknik och kunna slå längre bollar. Men Frank lider av ärftlig tandköttsinflammation som gör att hans andedräkt luktar illa. Istället för att öppna sin högteknologiska låsanordning med fingeravtryck andas han på plattan som öppnar dörren med texten “Prutt igenkänd”. Skämtet om att hans andedräkt luktar prutt återanvänds dessutom lite för många gånger för full effekt…

Filmens nära två timmar flyter på fint och lockar till en del skratt om man inte är alltför nogräknad med nivån på skämten. Simpel, välvillig humor, då Sandlers karaktär trots sitt heta humör är en snäll kille. Är man ett Sandler-fan får man nog ganska exakt vad man kan vänta sig, och gillar man golf finns här en rollista fullspäckad av kända golfspelare. ”Happy Gilmore 2” är harmlös underhållning och betyg spelar egentligen inte någon roll här för det här är en film som har sin publik.