Takashi Yamazakis “Godzilla Minus Zero” är uppföljaren till hans “Godzilla Minus One” från 2023. Den lilla familjen med Koichi (Ryûnosuke Kamiki), Noriko (Minami Hamabe), och barnet Akiko (Sae Nagatani) står fortfarande i centrum, men händelseförloppet har vevats fram två år till 1949, efter att Koichi bekämpade Godzilla som då försvann ner i havet.
Ett nytt, drakliknande kaiju-monster löper nu amok i staden Matsumoto, och lämnar död och förintelse efter sig. Dr. Noda (Hidetaka Yoshioka), som leder en specialgrupp i Tokyo med uppgift att hantera sådana här varelser, kontaktar Koichi för att få råd om hur de ska hantera monstret.
Dr. Noda får även hjälp av meteorologen Aoyama (Masami Nagasawa), som undersöker sambanden mellan väderförändringar och monstrets framfart. Och så har vi så klart de svekfulla, tuggummituggande amerikanarna, som inte går att lita på. De donerar en massiv bomb som ska förinta monstret, men visar sig ha andra planer i bakfickan…
Andra världskrigets fasor i nytappning
För Godzilla som koncept stammar ju ur andra världskriget och den fasansfulla förstörelsen i Hiroshima. Rollfigurerna bär på mycket skuld; Aoyama exempelvis för att hon inte lyckats förutse en tsunami som tog många liv. Eller de mer direkta konsekvenserna av Dr. Murakamis arbete med kärnvapen.
Även han är en nyckelperson i försvarsarbetet, och hans minnesbilder är de mest skrämmande och sorgliga; de visar inte bara krigets förödelse, utan även utplånandet av den egna familjen. “Godzilla Minus Zero” har för övrigt, och till skillnad från föregångaren, en R-rating här i USA för dess blodiga och våldsamma innehåll. Kan vara bra att ha i åtanke innan man tar med barnen, om den nu får samma restriktioner i Sverige…
Storslaget episk med fantastiska specialeffekter
Den två timmar och 15 minuter långa filmen är storslaget episk! Handlingen är enkelt och rättframt berättad, men bjuder på flera kluriga vändningar som höjer ribban gång på gång. Stilen är teatralisk, ett krigsmelodrama (vars melodramanivå är såpass hög att jag kom på mig med att jämföra den med “Borta med vinden”).
De mest adrenalinhöjande stunderna låter vänta på sig till sista timmen, men de är å andra sidan värda sin väntan! Monstertemat gör att filmen kanske inte helt otippat lutar sig tungt på spektakulära visuella effekter. Dessa gav föregångaren en Oscar, och den ökade budgeten har gjort det möjligt att ta i ännu mer.
Detaljrikedomen är makalös. Närbilderna på Godzilla och det nya monstret, King Ghidorah, deras hud, fjäll, och ögon, har enormt hög upplösning då de filmats för IMAX. Sekvenserna i vatten där droppar och mist sköljer över en är visuella mästerverk i sig. Eld och rök, bubblande skum och blåskimrande laserstrålar, virvlande vindar och ruiner i aska.
Men även hela städer har återskapats, som exempelvis en sekvens i 40-talets New York. Lägg till de storslagna scenerna ovanifrån, ofta ur propellerplanens synvinkel då många stridssekvenser sker i luften. Hela klivet ett 80-tal år tillbaka i tiden är fantasieggande och tankeväckande.
Här ska också nämnas ljud och musik. Yamazaki har än en gång låtit Naoki Sato komponera musiken. Mycket stråkar och tromboner, men även ljudeffekter som total tystnad innan en explosion för tankarna till atombomben. En påminnelse om hur och varför Godzilla kom till, hans hemvist för evigt förankrad i efterkrigstidens Japan.
Snabbfakta om “Godzilla Minus Zero”
- Regi: Takashi Yamazaki
- Medverkande: Ryûnosuke Kamiki, Minami Hamabe, Hidetaka Yoshioka
- Genre: Action/Fantasy
- Längd: 2 tim 15 min
- Svensk biopremiär: 6 november 2026
- Betyg: 4 av 5