Paweł Pawlikowski återvänder i ”Fatherland” ännu en gång till det svartvita och melankoliska Europa för att göra upp med sitt förflutna.
Filmen följer den tyske Nobelprisförfattaren Thomas Mann som 1949 åker tillbaka till sitt hemland Tyskland efter många år i exil i USA.
Vid sin sida har han dottern Erika, spelad av en fantastisk Sandra Hüller. Tillsammans reser de genom ett splittrat land där gamla sår fortfarande blöder och där kalla kriget redan börjat lägga sin prägel över Europa.
Makalöst vackert
Pawlikowski vet hur man skapar stämning. Tillsammans med sin parhäst fotografen Lukasz Zal bygger han upp scener och kompositioner som stundtals är helt makalösa. Det svartvita fotot är så vackert att vissa bildrutor känns målade.
Sönderbombade städer, dimmiga hotellkorridorer och håglösa ansikten och tomma blickar ramas in med kirurgisk precision. Varenda bild känns genomtänkt och jag känner att detta verkligen är väldigt behagligt att titta på.
Skådespeleriet är minst lika imponerande som det visuella. Sandra Hüller är som sagt magnifik med ytterst små medel. Hon behöver inte säga mycket för att man ska förstå hur mycket frustration, sorg och bitterhet hennes Erika bär på.
Även Hanns Zischler är övertygande som den intellektuellt briljanta men emotionellt helt otillgängliga Thomas Mann.
Pawlikowski som själv är född i Polen på femtitalen, men sedan tonåren boende i Storbritannien skildrar ett Europa där människor försöker hitta tillbaka till sig själva efter ett historiskt trauma. Filmen bär på sorg och skuld som känns både personlig och kollektiv. Andra världskriget har lämnat ärr som hela Europa fortfarande försöker försonas med.
Märkligt oberörd
Men trots att jag beundrar hantverket på nästan alla nivåer lämnar filmen mig märkligt oberörd. Pawlikowski håller tillbaka känslorna så mycket att filmen ofta känns mer som ett vackert men rätt intetsägande konstverk än ett drama att leva sig in i.
Karaktärerna hålls hela tiden på en armlängds avstånd och filmen vill aldrig riktigt släppa fram det som händer under ytan. Och den verkar heller inte vilja släppa in mig där.
Jag sitter och imponeras av bilderna, skådespelarna och den tekniska precisionen, men förblir känslomässigt rätt avtrubbad genom hela. När eftertexterna börjar rulla har det bara gått 80 minuter så jag är inte uttråkad.
Jag känner mig snarare glad, dels över det mina ögon fått se, men kanske mest ändå över att filmen till sist är slut.
Snabbfakta om ”Fatherland”
Regi: Pawel Pawlikowski
Medverkande: Sandra Hüller, Hanns Zilscher
Speltid: 1 timme 22 minuter
Premiär: TBD
Visas på: TBD
MovieZines betyg: 3 av 5
