Jag gillade verkligen ”The Super Mario Bros. Movie” från 2023. Många tyckte att den bara var en ytlig och tramsig reklamfilm för spelen, men jag blev utan tvekan underhållen av den färgglada, roliga och referenstäta hyllningen till rörmokarens 40-åriga historia.
Nu tre år senare är Illumination (”Dumma mej”-filmerna) tillbaka med en uppföljare, som bjuder på extra allt – på gott och ont.
Det är som att de har stoppat ner näven i ett grönt rör och plockat fram alla referenser till Super Mario-serien och andra Nintendo-franchiser de kan tänka sig, i en cirka 1 timme och 40 minuter lång nostalgitripp utan särskilt mycket mer att komma med. Jag ler och tappar hakan flera gånger, men när jag lämnar biosalongen känner jag mig mest utmattad.
Mamma Mia vad många karaktärer
I ”The Super Mario Galaxy Movie” återser vi rörmokarbröderna Mario (Chris Pratt) och Luigi (Charlie Day), som tillbringar sina dagar genom att hjälpa invånarna i Svampriket på olika sätt. En sån dag hittar de den lilla gröna dinosaurien Yoshi (Donald Glover), som snabbt blir deras nya vän. Allt är frid och fröjd, tills Bowser Jr. (Benny Safdie) dyker upp och ställer till det.
Han har nämligen kidnappat rymdprinsessan Rosalina (Brie Larson), som har en mystisk koppling till prinsessan Peach (Anna Taylor-Joy). Gänget ger sig därmed iväg på en intergalaktisk resa för att rädda henne och stoppa den ettriga avkomman till Bowser. Det hela är som titeln antyder inspirerat av spelet ”Super Mario Galaxy” från 2007, men den tar även inspiration från en rad andra spel.
Jag tycker att röstskådespelarna återigen gör ett bra jobb, även om varken Brie Larson eller Benny Safdie får chansen att riktigt visa vad de går för. Bowser Jr. är en ganska svag skurk, som mest fungerar som ett sätt för den mycket mer intressanta och underhållande Bowser att få lite karaktärsutveckling. Det märks verkligen att Jack Black älskar att spela den hetlevrade och komiska draken.
Donald Glover är utan tvekan det mest märkliga valet, då han knappt säger något förutom ”Yoshi” och andra gulliga läten. Jag gillar karln och fattar att han är ett stort Nintendo-fan, men egentligen hade vem som helst kunnat få rollen.
Det är egentligen få karaktärer som får någon som helst karaktärsutveckling, mycket på grund av att det är så otroligt många gamla och nya ansikten som trängs om utrymmet. Glen Powell dyker upp som Fox McCloud från ”Star Fox”-serien, som är med oväntat mycket. Här får han rollen som något av överdriven Han Solo från ”Star Wars”, som stjäl rampljuset från de andra. Kan vi drömma om en ”Super Smash Bros.”-film om några år?
En berg- och dalbana utan andningspauser
”The Super Mario Galaxy Movie” är underhållande, påkostad, actionpackad och rolig. Det händer saker hela tiden – vilket också är lite av filmens största problem. Det finns ingen lugn stund, utan all tid spenderas på fart, fläkt och hundratals referenser. Det finns en premiss, men inte mycket av en berättelse.
Jag vet inte riktigt hur mycket karaktärsutveckling man kan förvänta sig av en film baserad på den hoppande rörmokaren, men det blir väldigt ytligt i slutändan. Det är svårare att nämna vilket ”Super Mario”-spel som inte är med på något vänster, än tvärtom. Den snuddar vid en del intressanta teman som faderskap och vänskap, men det går aldrig särskilt djupt.
Jag har egentligen aldrig tråkigt och actionsekvenserna är galet påkostade och underhållande, samtidigt som en och annan replik faktiskt får mig att fnissa i biosalongen. Det är dessutom snyggt så det knakar, färgglatt till tusen och ofta ösigt på ett bra sätt. Som ett stort fan av ”Super Mario”-spelen och Nintendo i stort är det kul med alla referenser, men det är svårt att inte bli lite trött på hur mycket plats de tar. Jag förstår varför de släpper den kring påsk – med tanke på att 80 procent av innehållet är påskägg.
Det är lite som att åka berg- och dalbana och käka McDonalds samtidigt – det är kanske skoj och gott ett tag, men det bjuder liksom inte på något större djup.
Till slut kanske man spyr också.
”The Super Mario Bros. Movie” var även den en stor referensfest, men här har de skruvat upp tempot till max. Med detta sagt är det en trevlig, nostalgisk och underhållande bioupplevelse som jag ändå varmt kan rekommendera till alla som gillar spelen – men jag har svårt att säga att det är mer än en medioker film.
Men som jag skrev i min recension av den första filmen, så undrar jag lite vad mer man kan förvänta sig av en Super Mario-film. ”The Super Mario Galaxy Movie” är även den ”en underhållande, färgglad och trogen bioupplevelse som mitt barn-jag skulle ha älskat”, men något sämre än förra gången.
Snabbfakta om ”The Super Mario Galaxy Movie”
Regi: Aaron Horvat, Michael Jelenic
Röster: Chris Pratt, Anna Taylor-Joy, Charlie Day, Jack Black, Donald Glover, Brie Larson
Genre: Animation
Speltid: 1 timme 38 minuter
Biopremiär: 1 april 2026
Betyg: 3 av 5
Läs också: Chris Pratt ändrade Marios signaturfras: ”Förstod inte grejen”
Läs också: De 10 bästa Gamecube-spelen genom tiderna