En femårig flicka blir utskälld av sin morfar för att hon är vänsterhänt. ”Vänsterhanden är djävulens hand”, säger han. ”Så har det alltid varit”. Förvirrad och skrämd av hans ord börjar hon snart använda sin djävulshand till att snatta på de nattöppna butikerna i Taipei.
Hennes dåliga vana hade kanske kunnat upptäckas tidigare av hennes mamma och storasyster, om inte de hade fullt upp med sina egna problem. De har nyss flyttat till Taiwans huvudstad och mamman försöker försörja sig på ett nudelstånd på en av stadens nattmarknader.
Storasyrran, ung vuxen, kunde inte bry sig mindre. Hon bär på en ilska mot sin familj och hela världen och börjar tjäna sina egna pengar i en kiosk där hon apatiskt börjar ligga med sin chef.
Det är huvudkaraktärerna i ”Left-Handed Girl” – familjedramat av Shih-Ching Tsou som blev utsett till Taiwans Oscarsbidrag. Fast ännu mer uppmärksammad har den kanske blivit tack vare medförfattaren, klipparen och producenten Sean Baker.
Taipei och dess invånare om natten
Regissören bakom ”The Florida Project” och ”Anora” har tidigare samarbetat med sin taiwanesiska kollega på filmen ”Take Out” för mer än 20 år sedan. Då som nu, såväl som i Bakers övriga filmer, ligger fokuset på människor i samhällets utkant. De som måste tänka utanför ramarna för att leva från dag till dag. Eller i det här fallet, från natt till natt.
Förutom snatteri bjuds det på osäkra lån, oönskade graviditeter och olaglig ID-förfalskning. Men framför allt är det de tre kvinnornas förträngda känslor och starka band till varandra som står i centrum. Även när filmen blir obekväm är den alltid varm och empatisk.
Särskilt de unga karaktärerna får komma till liv och visa upp många bottnar och sidor. Bakom dem finns ett rikt birollsgalleri där deras excentriska mormor och den älskvärde försäljaren av skräpprodukter i handelsståndet bredvid får skina lite extra.
Dagsljuset tittar sällan fram i ”Left-Handed Girl”. Det är i skildringen av denna nattliga stad och dess invånare upplysta av neon och motorcyklarnas lyktor som filmen är som allra starkast.
Iphone-fotot släpper aldrig in publiken
Precis som Sean Baker gjorde i ”Tangerine” har Shih-Ching Tsou valt att spela in ”Left-Handed Girl” med en iPhone. Hon letar efter ett modernt, realistiskt och samtidigt opretentiöst foto – men i praktiken är det ett val som stjälper mer än det hjälper.
Den här typen av humanistiskt drama kräver en närhet till karaktärerna, kräver att publiken är närvarande i händelsernas centrum. Det är något som iPhone-fotot i vidvinkel och de till synes improviserade tagningarna inte lyckas förmedla.
Karaktärerna och staden är så levande, men vi i publiken får inte riktigt vara med. Det finns många segment i filmen som hade kunnat engagera så mycket mer än vad de gör.
När känslorna äntligen får komma till ytan
I slutändan handlar ”Left-Handed Girl” om allt det outtalade och undantryckta som spärrar våra relationer. Sådant vi har begravt och som måste komma upp till ytan för att vi ska kunna gå vidare.
Familjen i centrum måste, precis som alla familjer, våga se varandras sår och brister, för att verkligen kunna finnas där för varandra och vara en riktig familj. Hur smärtsamt det än är när detta begravda kommer upp till ytan.
När den processen till slut sätts igång, då bränner det äntligen till. Det blir känslor, nerver, oväntade vändningar och kaos. ”Left-Handed Girl” blir som allra bäst när den till slut vågar bli lite mer urspårad, lite galnare och lite mer dramatisk.
Filmen i helhet når inte alltid fram. Känslorna hade kunnat bearbetas ännu mer, regin hade kunnat vara ännu mer närvarande. Men det finns någonting som stannar kvar trots allt. Det är kvinnorna som står i centrum, och framför allt är det det Taipei som vaknar till liv först när solen går ner.
Snabbfakta om ”Left-Handed Girl”
Regi: Shih-Ching Tsou
Medverkande: Janel Tsai, Shih-Yuan Ma, Nina Ye
Genre: Drama
Speltid: 1 timme 48 minuter
Biopremiär: 24 april 2026
MovieZines betyg: 3 av 5
