Anora 2024

Sean Baker, mästaren på att skildra de maktlösas värld i samhällets utkanter (“The Florida Project”, “Tangerine”) har gjort det igen! “Anora” är en fartfylld berättelse som bjuder på årets roligaste scener, samtidigt som den belyser effekterna av rollfigurernas respektive platser i den underliggande socioekonomiska samhällsstrukturen. Platser som är svåra att ta sig ur.

 

Närmare bestämt sexarbetarna versus de förmögna enprocentarna. En film om makt. Låter det tungt? Inte alls. Baker för skickligt fram sin berättelse både underhållande och tänkvärt. När skrattsalvorna lagt sig stannar rollfigurerna kvar. Man känner med dem och vill inte skiljas åt.

 

“Anora” är inledningsvis en Askungesaga. En uppdaterad “Pretty Woman”. En traditionell romcom som följer genrens upptrampade spår med tjejen som räddas ur en glåmig, framtidslös tillvaro av en rik man. Vips får hon kärlek och pengar och de lever lyckliga i alla sina dagar. The end. Fast i Bakers tappning är det bara upptakten…

 

Ani (Mickey Madison), som Anora kallar sig, jobbar som strippa. Ibland även som prostituerad vid sidan av strippklubben om någon kund hon tycker känns okej ber om det. Som den unga, charmiga ryssen Ivan (Mark Eydelshteyn) exempelvis. Han dyker upp en dag, ber klubbchefen fixa fram en tjej som kan ryska, och det slutar med giftemål.

 

Däremellan en veckas festande med droger, massage, jacuzzis, presenter, en resa till Las Vegas med privatjet - och så en sjudundrandes massa sex. Överallt och hela tiden. Pang på rödbetan. För Ivan är blott 21 år gammal och förhållandet är i grund och botten en affärstransaktion. Hon är den äldre och mer erfarna med sina 23 år, och hon kan sitt jobb. Små återkommande påminnelser i den annars så underbart berusande kärlekssagan.

 

Jag är inte mycket för romcoms överlag men måste säga att här satt jag och smålog mig igenom hela romansen. Jag ville tro på den, mot alla odds, och jag ville inte att den skulle ta slut. Och visst, kärleksruset varar länge nog för att sätta tonen, fram till det abrupta genreskiftet, som slår till med ny kraft. Tar oss till ännu högre höjder. För Ivans pappa är en välkänd rysk oligark, och när familjen får nys om giftemålet rör de upp himmel och jord, vilket leder det fram till årets absolut roligaste filmsekvens.

 

Stilen på Bakers filmer skulle kunna beskrivas som en sorts uppiffad diskbänksrealism. Vackra kameravyer möter naturalistiskt skådespeleri. Mycket är improviserat vilket kanske förklarar hur elegant vi dras in och slukas upp av karaktärernas existenser - kalibern på skådespeleriet här är på en nivå för sig.

 

Madison och Eydelshteyn som det otippade kärleksparet fullkomligt lyser i sina roller. Madison, en slipad försäljare, förhoppningsfull opportunist, och samtidigt så godtroget naiv, satsar allt. Och Eydelshteyn, oemotståndligt charmig som en ung Timothee Chalamet, tar sig an sin roll med all den pojkaktiga livsglädje, generositet, och impulsivitet den kan ha som sällan behöver svara för sina handlingar.

 

Hela ensemblen är fenomenal. De tre hantlangarna som skickas ut för att ställa allt tillrätta, Garnick (Vache Tovmasyan), Igor (Yura Borisov) och Toros (Karren Karagulian) för komedimomenten till nya höjder. Och Borislovs uttrycksfulla ögon som förmedlar eoner, allt som saknas i ord, stannar kvar långt efter filmen.

 

Jag känner själv att jag saknar ord för att riktigt beskriva filmupplevelsen, annat än att det är en av årets bästa filmer, om inte den bästa. Trots allt våld, sex, och svordomar, lyckas filmen på något märkligt sätt ändå kännas nästan Hollywoodskt helylle då det är inlindat i så mycket charm och berättarglädje. Ja, ni får se själva. Bonus är inblicken i Coney Island-kulturen och det närliggande Brighton Beach, välbärgad hemort för emigrerade judiska ryssar och ukrainare. En liten tårtbit av alla de etniciteter och kulturer som utgör New York.

 

Filmen vann den prestigefulla Guldpalmen i Cannes, och har valts ut till öppningsfilm på Stockholms filmfestival 2024. Därefter blir det biopremiär i december, så det är bara att lägga till den på “måste se”-listan med en gång. För "Anora" kommer bli årets snackis.