Det finns fortfarande ett nästan reflexmässigt avvisande mot det animerade berättarformatet. Det som under så lång tid förringades till barnens eller åtminstone de barnsligas domän. Töntarna, nördarna, losrarna, nollorna, ja epiteten har varit många men längesen är tiderna då man smusslade om de kärleksaffärer man vågade sig på med Cartoon Network eller Nickelodeon.
”Billy & Mandy”, ”Dino Riders”, ”Svampbob Fyrkant” och favoriten ”Pirater i mörka vatten”. En nostalgitripp som jag inte längre skäms för. För med det sagt har allt från ”Simpsons”, ”Family Guy”, ”American Dad”, ”Äventyrsdags” och inte minst ”Rick & Morty” på senare tid plogat banan för serier som denna – ”Final Space”.
Astronauten Gary tillhör väl i någon mån universums allra främsta bottenskrap av förlorare eller åtminstone otursförföljda. Efter ett olyckligt attentat avtjänar han sin allra sista dag i rymdfinkan när en månkaka kraschlandar i hans liv eller ja, rättare sagt ”Mooncake”. En planetförstörande pokémon som tycks bära hela existensen på sina axlar. Så med kakan och på vägen ett udda antal karaktärer vid sin sida, ger sig Gary ut på äventyr till universums ände… om den nu finns.
Netflix ”Final Space” har sannerligen växt till sig. För medan dess första säsong tycks ha seglat under mångas radar så verkar dess popularitet ha föranlett en bättre marknadsföring denna gång. Och med all rätta. Final Space bjuder på en något bredare för att inte säga mer traditionell dramaturgi än exempelvis ”Rick & Morty” som tycks vara en av de främsta inspirationerna. Med karaktärer som är lika varierande som vi sett i föregångare som Futurama finns här en tydlig handling som inte bara binder samman utan även engagerar tittaren. Något som backas upp av ett inget annat än klockrent röstskådespeleri. Sin animering till trots känns varje karaktär mer än levande och gripande.
För visserligen är ”Final Space” kanske starkaste aspekt dess humoristiska underhållning men här finns minst lika många hjärtknipande scener och förvånansvärt osminkade sådana. Något som man även som vuxen fäller mer än en tår över. Även formatet på en dryg halvtimme tycks just perfekt för att ”Final Space” ska bli en storfavorit oavsett om det är inför fredagsmyset eller onsdagsbrajen. I vilket fall väntar vi tålmodigt på en tredje säsong.