Vi hör ett plågat primalskrik och ser en man i våndor vrida sig i ett grepp han inte kommer loss ur. Blod skvätter ur hans mun och sedan sköljer ännu ett vrål över oss. Direkt från start är det tydligt att detta inte är en film som kommer hålla tillbaka. Och lika mycket som jag egentligen inte vill veta vad det där vrålandet handlar om, så måste jag ju bara få reda på det. Jag får det, och kommer nu aldrig kunna sudda bort det från min näthinna.
Tempot är raskt och det finns hela tiden ett tydligt driv framåt. Varje scen på vägen är laddad med en nerv som håller oss åskådare på helspänn. De långa tagningarna med ofta handhållen kamera bidrar till en känsla av närvaro, som ytterligare fördjupar vårt engagemang.
”The Dog” handlar om knarklangaren Montezuma, kallad MZ, som anlitas för att köra den unga lyxeskorten Kadzo till och från hennes torskar. Han förälskar sig i henne och bestämmer sig för att rädda henne från hennes olyckliga situation. Detta leder såklart till en rad för honom olyckliga konsekvenser, framförallt eftersom hon aldrig bett om att bli räddad.
Baker Karim, som har regisserat och skrivit manuset, väver skickligt samman en berättelse som är både fängslande men också djupt oroande. Det är egentligen inte en unik historia vi får ta del av, ty testosteronstinna räddare i nöden har vi sett förut. Dock inte riktigt såhär. Kontexten är annorlunda, miljön brutalare och människorna vi möter mer hänsynslösa. Det omgivande kenyanska landskapet ger dessutom en uppfriskande autenticitet till filmen, som gör att den stundvis känns nästan dokumentär.
Alexander Karim i huvudrollen som den komplexa Montezuma är fenomenal. Han är så övertygande obehaglig i rollen att jag glömmer bort att det faktiskt är Karim bakom prestationen. Hans undflyende och samtidigt talande blick, tillsammans med de subtila skiftningarna i ansiktsuttrycken ger ännu fler dimensioner till karaktären. Han är en våldsam och egoistisk man med moralen på vift, och jag ogillar honom starkt. Ändå lyckas han med tiden, tack vare Karims nyanserade skådespel, att väcka min slumrande och högst motvilliga sympati.
Vi får även se flera duktiga kenyanska skådespelare ta plats i detta. Bland andra stjärnskottet Caroline Muthoni som Kadzo. Muthoni har en självklar och förförande närvaro. Hon äger varje scen hon kliver in i och jag förstår helt MZ’s valpiga förtjusning för henne. Även om Kadzo inte gör så mycket annat än att färdas mellan sina jobb, så gör hon det så graciöst att inte heller jag kan slita blicken från henne.
”The Dog” är en brutal och blodig film som innehåller några riktigt vidriga scener. Jag är ganska hårdhudad, men flera får till och med mig att vända bort blicken. Särskilt vill jag varna för en otroligt grafisk stympning av pung, som ger mig en grav fantomsmärta i testiklar jag aldrig haft. Men trots denna, samt andra visuellt ansträngande scener, finns det inte en sensationsiver över våldet. Det finns där, då det helt enkelt finns i den verklighet som här skildras. Gangstervärlden med sin handel av droger, vapen och människor är inte en dans på rosor, och ska heller inte framställas så. Sedan kan man ju alltid diskutera vidden av våldet och vilken funktion det har i slutändan. Personligen ser jag att ändamålet här helgar medlen, och att kaoset kring kastreringen även har ett visst symboliskt värde.
”The Dog” påminner på sina håll om gamla våldsamma actionfilmer från 70-talet som exempelvis ”Dödspolarna” (1973) och ”Taxi Driver” (1976). Också här återfinns den hetsigt hotfulla stämningen och de desillusionerade protagonisterna, utan egentliga ambitioner. Det finns också tydliga westerninfluenser, både vad gäller stil och innehåll. Vi har till exempel den ensamme antihjälten med ett uppdrag han inte viker en tum ifrån. Här är uppdraget att rädda kvinnan som han har förälskat sig i. Och trots motstånd från henne, är han fast besluten att komma till undsättning. Ett chevalereskt hyperfokus som blir närmast till ett övergrepp i sig, när hon så tydligt inte vill ha hans hjälp.
Detta må på ytan handla om en knarkkurir som med kniven mot strupen (och andra kroppsdelar) navigerar en korrupt och farlig undre värld. Men filmen är också en utforskning av toxisk machokultur som frodas i kriminella kretsar. Även om perspektivet genomgående är en mans, så är det ändå hon, kvinnan, som till slut går någorlunda segrande ur. Hur segrande man nu kan vara i en film som i grunden handlar om hopplösa förlorare.
Sammanfattningsvis är ”The Dog” en thriller som med lysande skådespelarinsatser och en visuellt slående stil engagerar och skakar om. Den är både underhållande och utmanande och kommer lämna ett bestående intryck, mer än bara på näthinnan.