MovieZine möter Wagner Moura

EXKLUSIVT
29 Augusti 2015 | 19:00

Vi träffar "Narcos"-aktuelle Wagner Moura

"Jag tände till på en millisekund och slog honom på käften."

För några veckor sedan tog jag en tripp till London för att kolla in några avsnitt av Netflix nya serie, "Narcos", och fick samtidigt chansen att snacka en stund med en av huvudrollsinnehavarna i serien; Wagner Moura. Moura är sedan tidigare framförallt känd för "Elite Squad"-filmerna, och i "Narcos" gör han en storartad prestation i rollen som den legendariske drogbaronen Pablo Escobar. Jag tog chansen att fråga honom om lite allt möjligt...

Så! Är du nöjd med hur "Narcos" blev till slut?

- Åh, ja! Jag är så stolt. Jag är glad att ni gillade serien också.

Var serien alltid menad som en Netflix-grej?

- Ja, det var det. Originalidén kom från José (Padilha, regissören) och Paul Newman, som då redan hade snackat med Netflix om att göra någonting tillsammans. Och när Netflix fick höra om idén för "Narcos" blev de jättetaggade.

Formar det den kreativa processen på något sätt? Att, så att säga, göra serien under deras paraply? För vi konsumerar ju serier på ett lite annat sätt när vi får tillgång till alla avsnitt på en gång.

- Alltså, Netflix har ju en historia av att göra väldigt högkvalitativa saker, så alla var väldigt exalterade för att vi fick göra något med dem. Och de har ändrat hur spelplanen ser ut för TV-produktioner, men jag tror inte att det störde oss i vårt kreativa arbete. Vad kallar ni det för... det där amerikanska uttrycket jag hörde för ett tag sedan,  benjing? Du vet, när man ser allt på en gång.

Binge-watching.

- Ah, bingeing! Jag hade en kompis i New York som snackade om det, och jag bara: "What the f....". Men bingeing är super-nytt för mig, och det påverkade oss på det sättet att vi hela tiden tänkte att vi gjorde en tio timmar lång film, istället för en serie i tio delar. Dramaturgin för TV har ändrats på grund av binge-watching, för förut var man tvungen att avsluta ett avsnitt, och samtidigt lägga grunden för nästa, men nu är allt mycket mer flytande.

Du pratade igår om din relation med regissören José Padilha, och att ni är nära vänner. Känner du att det kan sätta käppar i hjulet för er under inspelningarna? Att man kanske inte vågar säga vad man tycker i alla lägen?

- Det påverkar oss, fast på ett bra sätt. Man får arbeta med någon som man gillar, och vi båda vet hur den andre fungerar. Spelar du fotboll förresten?

Ja.

- Det är som att spela fotboll med dina vänner, där du förstår ungefär vad de andra kommer göra på planen, och hur de gillar att få bollen. Jag vet hur José fungerar, och jag vet ofta vad han tänker, så för mig var det fantastiskt. Perfekt. Jag älskar att jobba med honom.

Jag tänkte på "Elite Squad", den första, den måste ha påverkat ditt liv något oerhört?

- "Elite Squad" var väldigt viktig för mig, och för José. Den öppnade massor av dörrar för mig, och jag tror exempelvis att jag gjorde "Elysium" enbart på grund av att Neil Bloomkamp var ett stort fan av "Elite Squad".



Har du en önskan om att bli mer internationell? Att göra fler storfilmer i Hollywood?

- Ja, men på ett annorlunda sätt än tidigare. När jag var 21 år gammal betydde det allt, men jag är över 40 nu med familj och barn, så jag tänker inte flytta till USA bara för karriären. Jag har varit skådis sen jag var 15 år gammal, så jag har redan upplevt så mycket. Jag skulle vilja jobba i Argentina istället, till exempel, speciellt nu när jag kan spanska. De gör många fantastiska filmer där. Jag tänker inte på min karriär på det sättet längre, jag vill bara göra bra filmer, oavsett var de spelas in. De måste passa in i mitt liv nu, istället för tvärtom. 

- Det här är en rolig historia; första gången jag träffade min agent, som jag älskar för övrigt, sa hon: "Du gör en film för mig här, så att du kan få göra nästa film". Men för mig funkar det inte så. Jag vill göra filmer som jag kan vara stolt över, och som jag kan lägga ner mitt liv och min själ i. Det är därför jag inte jobbar så mycket i USA. "Elysium" var ju år 2011 och nästa sak jag gjorde var "Narcos".



Du kommer inte från en skådespelarbakgrund vad jag har förstått, hur upptäckte du att du ville bli skådis?

- Jag var 15 år gammal och kom från en liten stad i nordöstra Brasilien där det inte fanns en enda TV, och man kunde inte jobba med något som hade med TV eller film att göra. Teaterscenen däremot, den var full av liv, speciellt på 90-talet när jag började. Regeringen la ner mycket pengar på teaterunderhållning i landet vid den tidpunkten. Jag visste inte vad jag ville göra egentligen, jag kom från landet liksom, men jag gick med i en teatergrupp med andra tonåringar och fick direkt en "wow"-känsla. Det var det här jag ville göra. 

- Jag läste journalistik på universitetet senare, vilket funkade perfekt för mig för jag fick lite nya intryck och hittade ytterligare en sak att bli intresserad av. Och det har hjälpt mig som skådespelare också. Mitt genombrott kom när jag flyttade till Rio på grund av en pjäs jag var med i, och den pjäsen blev väldigt framgångsrik i Brasilien vilket gjorde att folk fick upp ögonen för mig så att jag kunde börja få roller i filmer.

Jag vet inte om det är sant eller inte, men det finns en anekdot om dig och "Elite Squad": din tränare ska ha pressat dig till bristningsgränsen mentalt och fysiskt för att få dig att visa upp mer aggression i rollen. Så till den milda grad att du slog honom på käften, varpå tränaren hävdade att det var där och då som din karaktär, Nascimento, föddes. Stämmer det?

- Jag kan inte förstå att den här historien har spridits ända hit! Historien är sann. Men jag är inte stolt över det. "Elite Squad" var en galen upplevelse. Du har sett filmen va? Du vet sekvensen när jag tränar upp nykomlingarna? Vi genomgick något som var exakt som det. Våra instruktörer brydde sig inte om att vi var skådespelare, för de är så stolta över deras yrke och de ville att vi skulle se ut och uppföra oss exakt som de gör. De tränade oss på ett extremt hårt sätt, så ibland tänkte jag: "Vad gör jag här? Jag behöver inte gå igenom det här!". Vi krälade liksom i lera. Vi hade en coach också, en väldigt intensiv man, som förberedde hela skådespelarensemblen, och de tyckte att jag var alldeles för lugn i verkliga livet kontra hur min karaktär skulle vara. 

- Jag tänkte aldrig att jag skulle behöva vara arg för att spela min karaktär, men mina instruktörer hade blivit ombedda av José att trigga mig. De knuffade mig och kastade glåpord mot mig och allt sådant hela tiden, och det tyckte jag var okej, men sedan slängde min instruktör ur sig något om mitt nyfödda barn vilket gjorde att jag tände till på en millisekund. Jag slog honom i ansiktet. Det var väldigt onödigt av mig.

Är det signifikativt för hur det är att arbeta med José?

- Det är intressant för ja, det är signifikativt, men José är inte där. Exempelvis som nu med "Narcos"; jag tror att han ville att jag skulle vara med för att han vet hur dedikerad jag är när jag gör saker. Han sa: "Jag vill att du ska spela Pablo Escobar". Och jag vet att han visste att jag var mager, och inte kunde prata spanska, men han sa inget om det. Han sa inte till mig att åka till Medellin eller något sådant. Det var jag själv som ville göra. Jag åkte dit, och lade på mig 30 kilo, och började lära mig språket för att komma in i karaktären vilket är helt sinnessjukt. Så han var inte kontrollerande på något sätt, han litade bara på att jag skulle klara det. "Vi ses första inspelningsdagen. Var redo.".

Vad söker du efter när du letar efter karaktärer att spela? Har du en typ av karaktärer som du verkligen gillar?

- Jag vill spela karaktärer som får mig att lära mig något, och som får mig att förstå något om mig själv eller verkligheten. Som jag sa tidigare, jag vill ha upplevelser, och det spelar ingen roll om det "gör något" för min karriär eller inte.

"Narcos" var en lång inspelning. Hur hanterade du det?

- Ja, det var svårt. Det är en sextimmars-flygning från mitt hem till där vi spelade in serien. Min fru och mina barn var väldigt stöttande, och de reste fram och tillbaka hela tiden. När de spelade in polisscenerna i serien, med amerikanerna, så hade jag inget att göra, så ibland hade jag en vecka ledigt så att jag kunde åka hem. Hela året innebar en massa resande, vilket var tufft. Nästa säsong, om det blir en till, planerar jag att ta med hela familjen till Colombia och sätta barnen i skola där.

Förutom de uppenbara svårigheterna med att gå upp i vikt och lära dig språket, var det något annat du upplevde som en utmaning med att spela Pablo Escobar?

- Det svåraste var att förmedla känslan av att jag var colombian, och att jag var en del av den här andra världen, och att jag hade scener på spanska med skådisar som snackat spanska sedan de föddes och att det verkligen var ett måste att få det trovärdigt. Brasilien är så isolerat kulturellt sätt vilket gjorde att det blev en stor omställning för mig. Så det var en stor utmaning.



Kände du någonsin pressen av att ta dig an en så ikonisk roll?

- I början var det galet. Jag brukade sitta i min lilla lägenhet som jag hyrde och bara tänka: "Vad fan håller jag på med? Hur ska jag kunna göra den här karaktären rättvisa?". Men jag kände verkligen stödet från det colombianska folket runt omkring mig. De var inte alls irriterade för att en brasiliansk skådis hade fått en roll som så nära förknippas med deras eget land, utan de var snarare väldigt inriktade på att hjälpa mig så att jag skulle klara av uppgiften så bra som möjligt.

Under förberedelserna inför rollen, var det något som överraskade dig med Escobar? Något du inte räknat med?

- Allt. Jag visste ingenting innan jag tog rollen. Min perception av Pablo var samma som jag tror att ni har här borta; att han var den här onda, feta knarkkungen som bombade hela landet och blev känd genom att slåss mot USA och CIA. Allt om själva mannen bakom den här knarkkungen var en överraskning för mig. Att han var en familjeman, och en oerhört komplex och motsägelsefull person. För en skådespelare var det en fantastisk sak att sätta tänderna i.


"Narcos" finns ute nu på Netflix.