Det är inget nytt att porträtteringen av en homosexuell man tidigare har tenderat att fastna i vissa stereotyper. Men i och med samhällets utveckling så har det öppnat många portar för att släppa in ett bredare spektrum av olika sorters porträtteringar för att bryta ner fördomar och stereotyper inom HBTQ- världen.
Men en stereotyp som fortfarande inte fått en riktig upprättelse är ”fjollan” som tidigare fanns som en komisk sidekick i varje tv-serie med roliga punchlines. Som Anna Linnea Persson tar upp i sin krönika ”Den homogena homovärlden”:
”... så hände något. Brokeback Mountain visade två vanliga grabbar med höga testosteronhalter som kompiskramades i blåjeans. De såg ut som vilka män som helst, det fanns inga tecken på feminina handgester eller rougeborstar, trots det gick de hela vägen med varandra bland får och cowboyhattar. Man ville visa någonting annat, någonting mer sanningsenligt – bögar kommer i alla former och storlekar och alla vill inte leva la dolce vita.”
Normaliseringen av homosexualitet har skapat en acceptans där maskulinitet blivit ett ideal och femininitet föraktas. Denna hierarki finns även som en drivande kraft inom den homosexuella dejtingvärlden, där män söker "masc4masc", som står för de söker maskulina män. Vilket även har smittat av sig på film- och serieindustrin.
Nöjesbranschen undviker den feminina mannen som pesten för att de är rädda att bli anklagade för att de porträtterar stereotyper, men istället blir det en framställning som att denna person inte existerar. I till exempel HBO:s tv-serie ”Looking” som handlar om en grupp vanliga homosexuella män, med betoning på ”vanliga”, som försöker dölja varje stereotyp i garderoben för att kunna sälja det till en större publik. Till deras försvar är det omöjligt att kunna framhäva och alla sorters individer, men när ska stigman om ”fjollan” sluta ses som en bakåtsträvande karikatyr som rankas längst ner och istället framhävas som en riktig människa?

Frågan är egentligen om det i slutändan handlar om ren sexism som grundar sig i att det som ses som feminint ses som något negativt i en kultur som dyrkar machokulturen. Den största förolämpningen någon kan få är tydligen att bli jämförd med något som anses ”kvinnligt” och är fortfarande den stora punhlinen inom komedin. Homosexuella män har fått större spelrum i serievärlden som i ”How To Get Away With Murder.” Men när kommer vi få se en mer feminin man i större omfång, eller är det en roll som aldrig kommer komma längre än någons sidekick?
Att hitta en större tv-serie som lyckat bygga upp en dynamisk karaktär av en stereotypisk ”fjolla” är mer eller mindre omöjligt. Här är tre karaktärer som utgått från en stereotyp men lyckats ge dem ett större djup:
Emmett Honeycutt i ”Queer as Folk” (2000-2005)

Marc St. James i ”Ugly Betty” (2006-2010)
Kurt Hummel i ”Glee” (2009-2015)

Alla tre karaktärer fångar upp varje fördom som finns om homosexuella män, men bara för att en viss fördom råkar överensstämma med verkligheten behöver det inte göra den negativ. I slutändan borde det förespråkas att oavsett kön eller sexualitet så borde alla få vara den de vill vara utan att något ska rankas som positivt eller negativt.
Tobias Myrbakk
