Serie

Skribent

Henrietta J:son Eskelin

7 november 2016 | 18:00

Varför dödas kvinnliga HBTQ-karaktärer allt oftare i tv-serier?

Jämlikheten och representationen på tv har ännu en lång väg att gå, enligt ny rapport.
Visst är det härligt när en nya rapport visar att mångfalden av sexuella läggningar, kön, etniciteter och funktionshinder bland tv-karaktärerna ökar kraftigt för varje år och därmed blir bättre på att spegla oss - publiken - som spenderar så mycket tid ihop med deras livsberättelser. Men statistiken visar också en annan tydlig trend bland amerikanska tv-serier: de kvinnliga queer-karaktärerna får dö allt oftare.

Rapporten kommer från den ideella organisationen GLAAD (Gay & Lesbian Alliance Against Defamation) som för andra året i rad närgranskar tv-utbudet på samtliga platformar och bland streamingtjänsterna hittar vi Netflix, Hulu och Amazon.

Enligt studien, som har undersökt 895 tv-serier som visas mellan juni 2016 - maj 2017, uppgår antalet LGBT-karaktärer till 4,8%. Sedan förra året har antalet fiktiva transgender-karaktärer mer än fördubblats från 7 till 16 stycken. Men redan hittills i år har 25 av alla LGBT-karaktärer redan dödats av manusförfattarna. Hur många fler innan maj?



Sarah Kate Ellis, VD på GLAAD, menar att problemet grundar sig i hur mångfalden ser ut bland personalen på produktionsbolaget.

- Det är verkligen inte kul att se hur detta fortsätter att ske och växer som trend. Vi har alltid sagt att förutsättningen för att skapa ett inkluderande utbud börjar med hur det ser ut framför och bakom kameran. Det är otroligt viktigt att man faktiskt låter den grupp som ska skildras i handlingen delta i produktionen och den berättande processen.

Ett exempel på det är bolaget Adult Swim som bland annat ligger bakom den populära tecknade komediserien "Rick and Morty". Bland de 58 serier de har skapat genom åren, syns bara en enstaka kvinnlig skapare till i eftertexterna. Då är det inte heller så konstigt att endast två av de 26 serier de sänder i år fokuserar på kvinnliga karaktärer.

Samtliga grupper är fortfarande starkt underrepresenterade




Netflix har mer jämställda serier än Hulu och Amazon, mycket tack vare "Orange is the New Black" som på ett nyanserat sätt följer en bred ensemble av kvinnliga karaktärer av regnbågens alla färger och läggningar, men som heller inte definieras av just dessa karaktärsdrag. Ett gott betyg, även om studien från GLAAD också visar att det finns mycket kvar att förbättra.

- Bara 44% av huvudrollerna kvinnor, trots att kvinnor utgör 51% av Världens befolkning.

- 20% av karaktärerna är mörkhyade, trots att enbart latinamerikaner utgör hela 17% av USA:s befolkning, för att inte tala om hur många afroamerikaner och andra etniciteter klassas som "färgade".

- Ynka 1,7% av människorna vi ser i amerikanska serier lever med någon form av funktionsnedsättning, vilket uppenbarligen inte kommer ens i närheten av hur verkligheten ser ut.

Som om det inte fanns problem nog med hur kvantiteten ser ut, måste man också tänka på kvaliteten. Andra undersökningar visar enhetligt på att kvinnor inte får lika mycket tid på skärmen som män och att deras funktion i handling allt för ofta enbart tjänar syftet att föra mannens berättelse framåt, som om hon inte hade ett eget intressant liv med egna mål. På samma sätt är det allt för vanligt  att karaktärer inte bara kan få vara gay eller färgade utan att just de karaktärsdragen samtidigt måste fylla en funktion i berättandet. Med andra ord: att de inte kan få existera lika självklart som vita män när vi berättar om intressanta livsöden i media.

Vad spelar det för roll?




Resultatet av att inte skildra hela befolkningen på samma mångsidiga sätt som vårt samhälle ser ut får naturligtvis massor med negativa effekter för både de bortglömda och de privilegerade. Våra attityder och vår världsbild påverkas väldigt mycket av vilka bilder vi matas med och att ständigt svälja en och samma endimensionella stereotyp av en folkgrupp kommer enbart att bekräfta de fördomar vi redan sitter på och osynliggöra alla de riktiga människor där ute som inte representeras i rutan. Det vinner ingen på. Det sänder också signaler om att vissa etniciteter, kön, läggningar och funktionsnedsatta människor inte är lika intressanta att synliggöra. För alla de som inte föds som vita, hetero män betyder det en livslångt kompromissad kulturupplevelse där man sällan, eller aldrig, får känna igen sig själv i konsten och hämta samma glädje som andra.

Du som läser detta för att du älskar film och tv, skulle väl inte önska din värsta fiende att inte få uppleva samma rikedom?

Vad väcker detta för tankar och känslor hos dig? Kommentera gärna här nedan.
| 7 november 2016 18:00 |