Det finns dock vissa statister som sticker ut lite mer än andra. Statister som antingen missuppfattat sin roll i det hela, rasat ihop under pressen eller helt enkelt tagit sig egna artistiska friheter i scenen. Ibland korrigeras det vid efterarbetet men ibland är dessa cineastiska pärlor kvar när filmen släpps.
10. Apornas planet (1968)
Inget kan få igång en ap-pöbel som en talande människa. Till skillnad från sina uppjagade polare känns dock apan i klippets insats lite halvhjärtad, närmast apatisk (hej Göteborg). Hon lär hur som helst inte vinna några priser för kast med liten boll på nästa friluftsdag.
9. Batman Forever (1995)
Jag kanske inte borde kritisera mannens respons på Batmans entré med tanke på att jag kände likadant efter att ha genomlidit filmen. ”Batman- Ehhhhhh!” Schumacher lyckades dock överträffa sig själv två år senare genom "Batman & Robin". En film så horribelt dålig att den senare gav Nolans Batman-trilogi oförskämt bra kritik i jämförelse. Japp, Nolans filmer är enligt mig inte så bra som sitt rykte…
8. The Dark Knight Rises (2012)
… utan bör snarare klassas som godkända serietidningsfilmer, varken mer eller mindre. Tredje filmen i serien var någorlunda underhållande men hade å andra sidan logiska luckor större än dess PR-budget, tråkiga fighter och en upplösning så utomordentligt dum att min grannes katt dog. Hantlangaren i det aktuella klippet led antingen av narkolepsi eller tappade helt enkelt lusten, precis som jag.
7. Million Dollar Baby (2005)
Två priser delades ut kvällen i fråga: snabbast knockout och starkast överspel. Mannen i grått tio sekunder in i klippet blir minst sagt eld och lågor över Hilarys vinst. Jubel och glädjedans följer. Plus i kanten för filmhistoriens hårdaste och mest ospontana higt-five.
6. I sista minuten (1959)
Hitchcocks klassiker från 1959 bjuder på en riktig pärla i sammanhanget. Spana in pojken i blått nitton sekunder in i klippet. Såvida rollkaraktären (om en statistroll kan klassas som det) inte är klärvoajant borde filmteamet screenat bakgrundsskådisarna för känsliga trumhinnor.
5. Hajen (1978)
Ett kort och koncist klipp men ändå fyllt till bredden av magi. Jag vet inte vad jag gillar mest; kamouflagemannens intonation eller fördröjningen efter att han har fått till sig att det handlar om en tigerhaj.
4. Tillbaka till framtiden - del III (1990)
I en slutlig sjuk twist på trilogin visar det sig att Doc Brown har avlat fram satans son. Spana in blicken på Verne när han introduceras av pappsen. Scenens obehagsfaktor ökar dock därefter markant i styrka när… tja… Kolla själva.
3. En stor stark…till! (1993)
Michael Gottliebs mäktiga filmepos som inte räds för att gå till botten med känsliga ämnen som föräldraskap, ansvarstagande och människans förmåga att förändras. I klippet är Mr. Nanny (Hulk Hogan) ute på en joyride efter att ha dammat av HD:n inför vårsäsongen. Ingen avgörande scen på något sätt men efter femton sekunder händer något skumt i bakgrunden.
2. Quantum of Solace (2008)
Jag bara älskar det här klippet. Bond är på spaning efter skurken och pausar för att rådfråga sin produktplacerade mobiltelefon. Statisten bakom honom har en uppgift: att trovärdigt sopa kajen de befinner sig på. Inget konstigt med det; som de flesta vet är det av största vikt att kajer är rena från damm och annat bös. Tekniken mannen använder är dock av det mer okonventionella slaget.
1. Man lever bara två gånger (1967)
Min första tanke var att armen som håller Tusses nacke är en attrapp och att Donald Pleasance riktiga arm skickligt manövrerar kattdockan genom röven. Det visade sig dock att katten var äkta och senare utvecklade posttraumatiskt stressyndrom efter inspelningen.
Läs också:
Topp 10: Pinsammaste sexscenerna
Topp 10: Konstigaste uppföljarna
Topp 10: De bästa sämsta hajfilmerna
Topp 10: Parodier
Peter Lithell
