Vi kollar in “The Wheel of Time” säsong 2 - tårar av glädje och förtvivlan

När “The Wheel of Time” (“Sagan om drakens återkomst”) först hade premiär i november 2021 blev den mött med blandad kritik. Du kanske såg de åtta avsnitten och kände dig besviken? Kanske hade du dessutom läst någon eller alla 15 huvudböcker i bokserien och hade lite för höga förväntningar? Eller så var det här första gången du bekantade dig med just den här fantasyvärlden.

 

Oavsett vad du tyckte om den första säsongen så hoppas jag att denna artikel ger dig en större klarhet i huruvida du borde fortsätta se berättelsen om drakens återkomst.

 

 

Vi börjar med att besvara just detta, men det är en fråga som genererar ett lite annorlunda svar beroende på under vilken kategori som tittare du faller in i. Jag har därför delat upp svaret i fyra olika kategorier, med en kort motivering till varje om du borde ge den nya säsongen en chans eller inte:

 

 

Absolut! Du kanske tycker att det går lite långsamt då du har koll på en del som kommer att hända. Sannolikt tar du däremot inte särskilt illa upp när serien inte följer spåren boken satte, och den här säsongen följer rätt så mycket mer än den förra. Så du kommer nog att tycka om denna mer än förra säsongen, och njuta av allt från de nyintroducerade karaktärerna till porträtteringen av Seanchan.

 

 

Se de första avsnitten! Du kommer att störa dig på flertalet karaktärer, däribland Nynaeve. Men du kommer troligtvis uppskatta tillägget av Elayne och att det händer väldigt mycket i serien som för berättelsen framåt. Du kommer att reagera på Selene och liknande som ger dig en tillfredsställande förförståelse inför händelserna. Om du fortfarande inte gillar serien efter två avsnitt in så kanske det inte är värt att fortsätta dock.

 

 

Ja! Kul att du tyckte om säsong 1 - du kommer säkert gilla även denna. Expositionen som var lite överflödig i förra säsongen lugnar sig och du lär nog hänga med rätt bra. Pacingen har gjort det lite långsammare så du saknar kanske den action som visades förut, men denna säsong är i sin helhet bättre enligt mig. Förvänta dig en utvecklad intrig med ett flertal intressanta vändningar.

 

 

Se kanske inte säsong 2. Hastigheten i berättandet har blivit bättre och även expositionen, men beroende på hur mycket du ogillade första säsongen är detta nog inte värt din tid. Avsnitten är mycket samma som förut, och de känslomässiga scenerna är sannolikt inget som kommer att beröra dig på djupet. Se någon annan fantasyserie istället om du är sugen på det; allt från “Merlin” (2008-2012) till “Game of Thrones” (2011-2019).

 

För den som är sugen på att veta mer i detalj av hur jag själv (som tillhör kategori 2 här ovan) tycker och tänker kring den nya säsongen av “The Wheel of Time”, så kan du här nedan läsa vidare om mina tankar kring de fyra första avsnitten.

 

 

Jag är själv en person som har läst och har lite blandade tankar kring böckerna som Robert Jordan (och delvis Brandon Sanderson) skrev. Som en fantasy-fantast sedan barndomen har det känts obligatoriskt att i alla fall ge bokserien en chans. Personligen blev jag därför taggad när en adaption var i produktion, och blev, precis som så många andra bokläsare, besviken av den första säsongen. Ändringarna från källmaterialet var stora i vissa aspekter och man fick ödmjuka sig inför att allt inte utspelade sig så som man kanske i sitt huvud föreställde sig vid läsning.

 

Men! Bok 2, “The Great Hunt”, som denna nya säsong huvudsakligen baseras på (även lite från bok 3, men ytterst lite), är en av mina favoritböcker i serien. Jag tyckte att uppföljaren var starkare än den första boken, och hoppades att det skulle bli samma med Prime Videos adaption.

 

 

Berättelsen följer alltså de karaktärer vi bekantade oss med förra säsongen, såväl som ett antal nya ansikten. Rand brottas med att han inte lyckades besegra mörkret utan gömde sig från sina vänner i säsongsavslutningen. Insikten att han är självaste Draken skapar en rädsla i honom som i serien får tid att utvecklas. Moiraine förlorade sin kraft i striden mot “The Man” och hanterar detta på olika vis.

 

 

Det uppstår konflikter, även inre sådana, mellan henne och Lan. Som warder är relationen till Moiraine sammansvetsad och känslorna som speglas i båda karaktärerna bidrar till de flesta känslomässiga taktslag som säsongen bjuder på. Egwene och Nynaeve är i “Vita Tornet” och vi ser Perrin leta efter Valeres Horn med en grupp soldater. Vad som hände med Mat lämnar jag till dig som åskådare att upptäcka.

 

 

Gällande karaktärerna måste jag lyfta skådespeleriet. De tre manliga byborna från “The Two Rivers” som vi får följa - Rand, Mat och Perrin - har fortfarande värre karisma än trollocs. Det var en problematik i säsong 1, och likaså även i denna. Även om deras skådespeleri är aningen förbättrat har de mindre ansiktsuttryck än Aes Sedai, som kanoniskt inte kan visa känslor… Dónal Finn gör ett bra jobb som den nya Mat (då förra skådespelaren lämnade serien), men lyftet i kvalitet är inte monumentalt.

 

 

Resterande skådespelare tycker jag faktiskt gör en grym insats i deras roller. Det var redan bra i den första säsongen men generellt sett har de känslomässiga scenerna ännu bättre skådespel numera. Fares Fares är grym igen och jag känner mig stolt över att han representerar Sverige i rollistan. Du kan för övrigt se den första scenen, som han är med i, redan nu.

 

Karaktärerna så som de är skrivna och skildrade i serien är långt ifrån älskvärda, vilket helt enkelt gör vissa scener jobbiga att se. För att ta ett exempel lyfter jag Nynaeve, vars envishet är tydligare än tidigare, tro det eller ej. För övrigt får hennes relation till Lan inte så mycket uppmärksamhet och de andra relationer vi ser i säsongen känns underbyggda. Undantaget är Lan och Moraine, vars relation utvecklas vackert när den utmanas.

 

 

Något som folk har klagat på i förra säsongen, som även du kanske är orolig inför, är manusets hastighet i berättandet. Vissa tyckte att det gick för fort samtidigt som den exposition vi fick bara ökade förvirringen. I denna säsong är det lite lugnare, och man hänger med desto bättre. Däremot tyckte jag själv att det som händer inte har någon större vikt, så jag önskade att de hade löst det på ett bättre sätt.

 

Progressionen är långsam men känns fortfarande bristfällig. Delvis tror jag orsaken ligger i klippningen, då berättelsen hoppar fram och tillbaka mellan de olika karaktärerna/grupperna väldigt ofta. Man hinner aldrig riktigt komma in och bli engagerad innan det klipps vidare och sedan får man inte se dem igen på en halvtimma. 

 

 

Berättelsen har fått en adaption där väldigt lite känns kreativt. Man kan skylla på bokserien och att serien därför inte känns så nytänkande för fantasy. Men det är ingen ursäkt, då det framförallt är produktionen som känns billig. I jämförelse med exempelvis “The Witcher”, vars episoder har nästan samma budget (runt 10-11 miljoner dollar i säsong 1), känns “The Wheel of Time” underminerad.

 

Troper förstärks och varje avsnitt har extremt enkel regi, där ingen kreativitet visas upp varken i filmfotot eller i själva händelseförloppet. För att ge ett exempel träffar inte känslomässiga scener - såsom då högtiden Bel Tine står i rampljuset - alls djupt då de är ideligen placerade efter varandra och utan större kontext. Även här måste jag dock medge att Lan och Moiraine i deras konflikt ger ett stabilt intryck av känslor.

 

Något som för vissa var avgörande för hur man reagerade på förra säsongen var tematiken. Maktstrukturerna diskuteras även nu, både bland Aes Sedai i Vita Tornet, men också mellan könen. Detta var ett starkt tema i den första säsongen, men personligen tycker jag att det hanteras tämligen bättre i den nya. De lyckas få det att bli mer naturligt och får därmed poängen förmedlad mer effektivt.

 

 

I förhållande till bokserien finns det precis som i förra säsongen saker som de ändrat mer eller mindre drastiskt. Rands berättelse slutade annorlunda i säsongsavslutningen än i första boken, och den nya väg som skaparna vill ge honom banas ut tydligare.

 

 

Det är inte jättedåligt i mina ögon då han inte har särskilt många mångfacetterade egenskaper i bokserien, men trots att tv-serien har ändrat en del så har inte heller det lyckats skapa en dynamisk titulär karaktär. Nynaeves berättelse stämmer inte heller helt överens med hur den utspelar sig i “The Great Hunt”, och det väntar för dig som läst boken en överraskning i hennes test att bli accepterad.

 

Jag bara måste nämna Elayne! Hon är en av mina personliga favoritkaraktärer från bokserien, som här faktiskt får en bra porträttering av Ceara Coveney. Den är inte perfekt, men med tanke på hur många andra karaktärer som har ändrats från Jordans böcker så är jag väldigt nöjd med henne. Hon ger nästan samma känsla som jag fick i böckerna och är till min glädje en älskvärd karaktär - en av de första i hela tv-serien! 

 

 

Jag blev irriterad över att de inte hade med henne i första säsongen, då de absolut hade budget till att ge henne en introduktion liknande den i boken, men vi får nöja oss med att se henne i Tornet till en början. Det är dock förståeligt att inte introducera alla karaktärer i en säsong - de lyckades ju knappt med de som de valde…

 

Sektionerna med Seanchan i bok två är faktiskt en av mina favoritberättelser i hela serien. Här får imperiet tyvärr inte alls lika mycket tid i serien som jag hade hoppats på, då de verkar på riktigt bli centrala först i de senare avsnitten. De har även ändrat en del av intrigen i förhållande till just det som händer i boken här, vilket funkar någorlunda, men dock inte lika bra som i boken. Antar att det är ett genomgående tema för denna tv-serie.

 

 

 

Värt att nämna är att detta endast är mina tankar, så om du har Prime Video rekommenderar jag ändå alltid att se första avsnittet och se själv om det blivit bättre. För egen del tyckte jag exempelvis faktiskt att den nya säsongen blev bättre för varje avsnitt. Serien kommer att få en tredje säsong som just nu är i produktion. Denna lär bli en kulminering av flera intriger och enligt skådespelarna till Rand och Moiraine bör vi se fram emot den.

 

Och vet du? Det gör jag faktiskt. Det finns ett ställe i säsongen där Alanna Sedai säger följande till Egwene, som jag tycker även kan appliceras direkt på serien (eller i alla fall vad skaparna önskar): “You know things are messy before they are perfect? Nothing worthwhile is neat and tidy”.

 

The wheel weaves as the wheel wills.

 

 

Den 1 september, imorgon, släpps de tre första avsnitten ur nästa säsong av “The Wheel of Time” på Prime Video. Den andra säsongen kommer att bestå av totalt åtta nya avsnitt.