Med byxorna nere

1 Juli 2014 | 16:00

Svensk nostalgifilm - med byxorna nere

Inget kan vara vackrare att skildra på film än den svenska sommaren, speciellt "som det var på mormors tid". Men - jag har upptäckt något som stör i dessa filmer. Något som sticker ut. Den lilla sidohistorien om den svenska sommarkuken.

Den svenska sommaren. Grusdammet på landsvägarna och sommarängarna som sakta vaggar fram och tillbaka med vinden, som ett stort hav av blomster. En svala delar himlen itu med sin kvicka flykt. Fjunbollarna från maskrosorna i den varma och torra luften. Fem segelbåtar på blått vatten. Myggbett. Stickor i foten. Och solen som aldrig dör, inte ens om natten. Den svenska sommaren som smakar jordgubb och saft och färskpotatis - och doftar så gott av gullviva och mandelblom och allt det där som Evert Taube sjöng om men som jag inte minns nu. Den svenska sommaren lever som en dröm i alla svenska hjärtan. Man kan plocka fram den där Bullerby-aktiga känslan av svensk midsommar när man står och huttrar i snöslasket i en kall busskur på väg till jobbet en blåsvart morgon i december, som ett minne att klamra sig fast vid ungefär som om man håller på att ramla av en klippa men får mirakulöst tag i klippkanten och håller sig kvar endast med ett par naglar. Minnet av den svenska sommaren är en livlina när allt runt omkring plötsligt känns som en sunkig blöt Wettexduk, så använd och sur att den är alldeles grå. 

Det märkliga är att den svenska sommaren doftar godare, smakar sötare, ju längre bakåt i minnet man letar.  Inget smakar så gott i tanken som den smultronsöta barndomen. Det är kanske inte så konstigt att det har gjorts så många svenska nostalgifilmer om den svenska sommaren, om barndom och ungdom som en del av den svenska sommarfloran. Dock har jag har lagt märke till en märkvärdig detalj som går som en röd tråd genom många svenska nostalgifilmer (varav alla dessa är skrivna och regisserade av män) - den svenska nostalgifilmens förhållande till den unga manskroppen, eller för att vara mer specifik - den lilla sommarkuken. 


Det hela började när jag, för en tid sedan, såg om "Lust och fägring stor" (1995), regisserad av Bo Widerberg, som utspelar sig under krisgåret 1943 i Malmö. Som vanligt skrattade jag åt scenen med fjortiskillen i klassrummet som snusk-viskar till Stig (spelad av Johan Widerberg) under lektionstid om squirts och orgier som han på skånska uttalar helt fel: “ori-gier”. Det är många sexuella referenser i filmen, hela filmen är sexig som fan, men mestadels av sexreferenserna kommer från tonårskillarna i klassrummet där ett helt drama om det förbjudna utspelar sig bakom verklighetens torra skådespel. Under ytan dryper det av sexuell nyfikenhet - och förvirring, inte minst synlig i den lapp som går runt i klassrummet innan lärarinnan Viola (spelad av Marika Lagercrantz) får tag på den och roas över innehållet: “Hur många gånger går kuken in och ut under ett normal samlag?” där någon föreslagit “1000 gånger”, Viola ler och avvisar lappen med: “Jag tror herrarna har en något överdriven uppfattning om den manliga potensen.” 

I en annan scen är det en kukmätartävling. Det fick mig att minnas den där scenen i Lasse Hallströms femtiotalskildring "Mitt liv som hund" (1985) - efter Reidar Jönssons roman, där lille Ingemar (spelad av Anton Glanzelius) fastnar med sin stackars barnkuk i en glasflaska efter att en äldre pojke upplyst ett gäng nyfikna ungar om att fittan är precis som en flaska som man kör in kuken i under samlaget. Både snoppmätartävlingen i "Lust och fägring stor" och flaskincidenten i "Mitt liv som hund", slutar i förnedring och olycka. Den oskyldiga kukens första möte med vuxenvärldens onödiga grymheter och kroppsliga komplex och förnedringar.

Large kimnovak

Krocken mellan den oskyldiga barndomen och den svåra vuxenvärlden är ännu mer tydlig i sextiotalsskildringen "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" från 2005 efter Håkan Nessers roman med samma namn (för övrigt en av de sämsta litterära titlarna ever), där historien kretsar kring den späda tonårskillen Erik och hans sommaräventyr på landet dit han skickats av sin pappa tillsammans med sin äldre bror, då deras mamma är svårt sjuk i cancer. “Det blir en hård sommar” säger Eriks pappa medan Erik packar sin väska och jag kanske är lite pervers men jag ser mer i den meningen än en bara en förvarning om en splittrad familj, för under denna sommar möter Erik och hans vän Edmund för första gången förkroppsligandet av den manliga sexuella fantasin - Ewa Kaludis (spelad av Helena af Sandeberg) som är en ung blond, moderlig och änglaliknande sexbomb (så där härligt motsägselsefullt fullkomlig) som Eriks bror tillslut får till det med, trots att hon redan har en pojkvän. Småpojkarna ligger sömnlösa om nätterna till de dova sexljuden innifrån broderns rum, tills de en natt smyger sig ut ur huset och i den ljumma och ljusblå sommarnatten står de utanför broderns sovrumsfönster och ser på när Ewa Kaludis varma bröst varsamt gungar fram och tillbaka under en passionerad sexakt. Kanske är det doften av kaprifol eller myggornas kittlande bett som förtrollar dem, men plötsligt står de där utanför fönstret och delar en fin liten sommarrunk tillsammans. Sommaren är plötsligt så ljuvligt hård. Tills Ewa Kaludis pojkvän blir mördad, och pojkarna indragen i en polisundersökning.

Alla dessa nostalgiska tillbakablickar på en oskyldig tid, delar den där pojkdrömmen om en äldre kvinna, en fantasi (som så uppenbart representerar hela den där Madonna/hora-grejen typ). I "Mitt liv som hund" är Ingmar hopplöst kär i den äldre och kurviga Berit, och är totalt blind för sin bästa vän, tjejkompisen Grodans kärleksinviter,  I "Lust och fägring stor" knullar den 15-åriga Stig sin lärarinna medan han är totalt ointresserad av grannjäntans stora trånande - till och med när hon låser in sig med Stig på sitt sovrum och klär av sig och visar hur hon förberett sitt livs första knull med en gummifilt under madrassen ifall det skulle komma mycket blod. Verklighetens kroppsliga helveten är inte alls lika roande som vuxenvärldens lockande fantasier - även om de ofta slutar i ett annat slags helvete.


I bakgårdsnostalgifilmen "Kådisbellan" från 1993 (bara titeln liksom!) som ska utspela sig i Stockholm på 1920-talet betalar lille Roland (spelad av Jesper Salén) en slant till en äldre, ständigt troslös, fattigmanstös för att få knyta hennes skosnören och på det sättet ha tillgång till att få kika in under kjolen. Kådisbellan är en fantastisk film som fallit lite i glömska - den har många guldkorn. Inte minst när Roland och hans pappa (Stellan Skarsgård) pratar sex medan de äter varmkorv tillsammans (!) eller när Rolands judiska mamma på sprucken svenska demonstrerar Stockholms första kondomer i familjens gårdsbutik, och låter alla se på - barn som vuxna, när hon rullar ned kondomen över en trädildo som hon låter kunderna känna och klämma på under stor förtjusning. Roland själv försöker komma på ett sätt att tjäna egna pengar på och experimenterar med mammas kondomer på olika sätt och användingsområden, kondomballonger och vattentäta kondomstrumpor att ha på fötterna, för att sedan till slut uppfinna sin kådisbella. 

I filmen möter också halv-judiske Roland tidens svenska antisemitism i den stränga läraren Lundin (Ernst-Hugo Järegård) som ifrågasätter Rolands religiösa uppfattning. För att försöka bevisa för sin lärare att han är helt svensk och därmed kristen - liksom inte ens omskuren - frågar Roland om magister Lundin vill se hans kuk som bevisbörda för detta. Det besvaras med lite aga. Likt ett litet köttsvärd försöker Roland använda kuken som försvar mot hela institutionen - fylld av fördomar och trångsynthet. Precis på samma sätt som unge Stig använder sin kuk i den sista striden i den sönderknullade kärleksaffären med lärarinnan Viola i "Lust och fägring stor", som nu blivit alldeles för verklig och uttömd på fantasi och sexuell energi och tillslut också förvandlats till ren förnedring då Viola underkänner Stigs elevprestationer under skolåret och han hämnas med att komma försent till kyrkan under avslutningen och går fram till Viola som står vid altaret och delar ut betyg till en elev i taget, drar ned gylfen och tar fram kuken, drar upp gylfen och går ut igen, allt framför en storögd kyrkförsamling. Ännu ett köttsvärd (om än slak) som ett hån mot den statliga institutionen - och den vuxna världens mentala krigsföringar. 

Den oskyldiga kuken kanske representerar både en naturlig sexuell längtan och som en vapenbroder i striden mot "den hårda" vuxenvärlden som väntar. 



Kanske är det just avståndet mellan nutid och dåtid som gör det möjligt att utforska denna upptäckt. Med lite perspektiv vad livet egentligen handlar om. Vad som är viktigt. Kanske är det inte en slump att nostalgifilmerna tar upp dessa små detaljstudier av den kroppsliga upptäcktens tid för unga pojkar, som ogenerat stoppar kuken i glasflaskor, runkar ihop och mäter snopparna på skolgården. Det är en tid innan allvaret suddar bort oskulden och ersätter den med krav, komplex och borttränga sexuella fantasier, dolda av skam och skuld och som plötsligt känns omöjliga att formulera. Det är en tid då den svenska sommaren doftade allt annat än räkningar, Louis Vuitton-mönstrade resväskor, all-inclusive-biljetter till Mallorca, påtvingade samvetsbesök och färdigplanerade semesterveckor, innan sommaren ens har börjat blomma. 

En fråga biter sig fast i mitt medvetande: var är flickornas historia om den sexuella upptäcktsfärden i barndomen? Alltså, bortom tunga, creepy historier om utsatthet och sexuella övegrepp. Jag menar, tjejerna är minst lika sommarkåta som Stig, Roland och Erik och de andra Bullerby-kinkiga killarna. Det känns väldigt tabu att prata om den lilla sommarmusen på nåt sätt. Jag kan överhuvudtaget bara komma på enda mus som fått plats inom svensk nostalgifilm; i Lukas Moodyssons sjuttiotalsskilning "Tillsammans" (2000) står vuxna Anna och vädrar sin mörka buske i kollektivköket för att hon har svamp i underlivet, varpå hennes exman Lasse drar fram sin kommunistkuk för att sympatifladdra. Det måste ju finnas så mycket mer att säga om det kvinnliga könsorganet mer än om den stora utsattheten, hjälplösheten och alla jäkla svampinfektioner liksom. Massa mer.

Jag längtar efter den dagen då jag kommer att underhållas av svenska nostalgifilmer, där Bullerby-girlsen Anna, Britta och Lisa berättar om vad de egentligen skulle vilja göra med "falukorv av den allra bästa sorten" (replik ur Lasse Hallströms film "Alla vi barn i Bullerbyn" från 1986). Can’t wait.

Mia Mäkilä