I februari 976 släppte Martin Scorsese vad som enligt många skulle bli hans signaturfilm, ”Taxi Driver”. Robert De Niro spelar här en instabil Vietnam-veteran som jobbar som taxichaffis i New York, där han i sin ensamhet stöter på alltmer bisarra figurer som ger upphov till hans vanföreställningar.
Scorseses film behöver för de flesta ingen introduktion. Det Oscarsnominerade dramat är förevigat som en av tidernas bästa filmer och bjuder på en fantastisk bit samhällskritik. Ett givet toppbetyg här hos Moviezine. ”Mycket mer filmklassiker än Martin Scorseses “Taxi Driver” blir det inte”.
Trots lovorden var det emellertid inte alla som älskade ”Taxi Driver” lika mycket när den först släpptes för femtio år sedan. Dess mörka och kontroversiella, ocensurerade teman var högst vågade vid sin tid:
”Det här är en film man älskar eller hatar, det finns inget mellanting. Själv är jag tveksam, det är en film man borde uppleva om inte annat”, menade Vincent Canby från The New York Times.
”Scorsese är en filmskapare med blandad kompott”, skrev Rex Reed från Daily News. ”Jag avskydde ”Mean Streets”, älskade ”Alice bor inte här längre” och ”Taxi Driver” hamnar någonstans i mitten. Så deprimerande och våldsam att man inte vill leva, vem behöver något sådant?”
”Jag är inget fan av den här filmskaparen, en tråkig pretentiös film”, skrev Tom Sullivan hos Herald News.
Utöver dessa fanns det förstås positiva röster.
Roger Ebert gav ”Taxi Driver” betyg 4/4 och kallade den ”en briljant mardröm”.
Pauline Kael menade likväl i The New Yorker att att ”Scorsese är den perfekta regissören att dyka in i den här 40-talsinspirerade och mörka thrillern och en mans förfall”.
Det är kul att se att några uppskattade Scorseses mörka skildring, som kanske var före sin tid.
Vi får gratulera ”Taxi Driver” på femtioårsdagen.
Läs också: Martin Scorsese hotade studion med pistol: ”De ville förstöra min film”
Läs också: Frågan efter att ha sett ”Taxi Driver” för första gången – måste jag gilla den här filmen?