Sedan 1996 har ”Resident Evil”-serien skrämt spelare från vettet med hungriga hundar, hjärndöda zombier och slemmiga monster.
Med ”Resident Evil Requiem” har Capcom skapat en nostalgisk men nytänkande hyllning till den 30 år gamla serien. Blandningen av isande skräck och ultravåldsam action gör spelet svårt att slita sig från.
En nästintill perfekt mix av skräck och action
”Resident Evil”-serien må ha skräcken i blodet, men på senare år har fokus legat mer på att panga zombier och se cool ut. Det har lite delat fanskaran i två läger.
I ”Resident Evil Requiem” har de löst det snyggt. Här får vi spela som både den älskade actionhunken Leon S. Kennedy och den nytillkomna FBI-agenten Grace Ashcroft. Spelet växlar mellan ren action, där Leon spränger skallar med en brandyxa så att blodet sprutar, och ruggig skräck med den oerfarna Grace.
På ett övergivet hotell har märkliga dödsfall inträffat, och dit skickar man Grace för att utreda dem. Så klart visar det sig ha att göra med zombier, med något mer bubblar under ytan. Samtidigt kallar man in ”Resident Evil”-veteranen Leon för att undersöka händelser med koppling till den ikoniska staden Raccoon City.
För att maximera den klaustrofobiska känslan rekommenderar spelet att man spelar som Grace ur ett förstapersonsperspektiv. Här är det mer fokus på att lösa pussel i escape room-liknande byggnader och överleva.
Capcom har själva beskrivit henne som en introvert bokmal utan erfarenhet i strid. Det är en snygg kontrast mot seriens annars så actionladdade hjältar. Hon reagerar starkt på saker som händer runt henne på ett trovärdigt sätt, för någon som är omringad av blodtörstiga zombier och andra äckligheter.
Det skapar ett härligt avbrott när man får spela som Leon spränga skallen av allt som rör på sig. Att spelet klipper mellan de båda höjer både variationen och pulsen.
Kluriga pussel med något föråldrad speldesign
”Resident Evil Requiem” bygger vidare på speldesignen från de senaste spelen – på gott och ont. Jag är verkligen förälskad i ”Requiem”, men på vissa sätt känns det en aning föråldrat.
Actionsekvenserna är precis lika skoj, men har inte utvecklats särskilt mycket jämfört med sist. Som Leon får man utföra en hel del riktigt coola avslutningsmanövrar, men de är mer av ögongodis än något annat.
Då föredrar jag ändå att spela som Grace, där man är mer i fara och ofta blir jagad av ett riktigt fruktansvärt monster som utan tvekan kommer hemsöka mina drömmar.
Pusslen handlar som vanligt om att hitta typ en skiftnyckel för att öppna en dörr, hitta ett annat föremål som behövs på andra sidan av byggnaden för att komma vidare.
I ”Requiem” känns kartorna som sagt som härligt kluriga escape rooms, men det blir lätt att det känns lite speligt. Det är inget nytt för serien att banorna känns märkligt komplicerade, men köper man det är det mest bara skoj.
Mer av allt vi känner igen från ”Resident Evil”
”Resident Evil Requiem” är ingen revolution för spelserien – men vad gör egentligen det? Det bygger vidare på det som de senaste årens spel har gjort så bra, att blanda riktigt ruggig skräck med fet action och kluriga pussel.
Det är ostigt, överdrivet våldsamt och bjuder på några av de mest kreativt äckliga monstren du kan tänka dig. Gillar du skräck, bra grafik och kluriga pussel är det här ett spel för dig
”Resident Evil Requiem”
Genre: Skräck, action
Plattform: PS5, Xbox Series X/S, PC, Switch 2
Utvecklare: Capcom
Utgivare: Capcom
Släpps: 27 februari
Läs också: 5 ostiga ögonblick vi minns från ”Resident Evil”-serien
Läs också: 10 indiespel som kan bli stora under 2026