Efter att ha tillbringat de senaste dagarna med "Okami HD" till Nintendo Switch kan jag slå fast följande: få spel från Playstation 2-eran har fått en lika fin remaster som Capcoms färgsprakande äventyr. Spelet har åldrats extremt väl rent grafiskt tack vare den tecknade prägeln, där den säregna stilen känns lika tidlös idag som när "Okami" först släpptes 2006. De färgglada omgivningarna är urmysiga att utforska, men i början är spelvärlden ödesdigert grå.
Förödelsen beror på den åttahuvade draken Orochi som har brutit sig ut efter att ha varit förseglad under de senaste 100 åren. Drakens genomonda ondska (ett koncept vi aldrig sett förr!#ironi) sprids nu över hela Nippon. När den gudomliga vargen Amaterasu vaknar efter en lång tids slummer, är det hennes uppdrag att återställa landet till sitt ursprungliga, blommande skick och för att kunna göra det använder hon den magiska målarpenseln som spelet är känt för. Jag som spelar får stå för penseldragen och för att kunna lösa spelets Zelda-liknande pussel, behöver jag lära mig de 13 olika målartekniker som Amaterasu kommer i kontakt med under spelets gång. Dessa använder jag för att påverka omgivningen på olika sätt, klara av pussel och besegra fiender.
När jag ska måla pausar jag spelet med ett enkelt knapptryck och vips dyker ett målarblock upp, där allt jag ser är de svartvita konturerna av landskapet som finns framför mig. Med penselns hjälp kan jag i målarblocket bland annat göra så att döda träd återfår sina löv, skapa vindpustar eller frammana bomber som kan spränga upp både sprickor i marken och orsaka skada på fiender. Fienderna är visserligen i enklaste laget, men det är ändå tillfredsställande att slåss mot dem tack vare blandningen av vanliga attacker och angreppen jag utför med penseln.
Just målandet är det som trollbinder mest när jag spelar "Okami" på nytt. Medan den tjusiga grafiken ser närmast likadan ut som i det tolv år gamla originalspelet, har kontrollerna blivit kraftigt förbättrade i Nintendo Switch-versionen av "Okami HD". Här finns flera olika kontrollmetoder att välja mellan och det känns fullständigt naturligt att sikta med Joycon-dosan och se hur penseln på skärmen följer minsta handrörelse jag gör. Fantastiskt!
I bärbart tillstånd kan jag istället använda fingrarna och fysiskt måla med hjälp av pekskärmen, vilket med min halvdarriga precision tyvärr resulterar i rätt kassa cirklar, virvelvindar och andra målartekniker som jag behöver använda för att ta mig vidare i spelet... Nä, då föredrar jag faktiskt att rita med analogspakarna som i Playstation 2-originalet. Kort sagt finns det en himla massa olika sätt att kontrollera Amaterasus gudomliga pensel på och jag växlar friskt mellan allihop.
Den härliga spelbarheten gör att jag hela tiden känner mig engagerad i äventyret, samtidigt som det är ett kittlande faktum jag kan ta med min Switch och fortsätta lira "Okami HD" även när jag är på resande fot. Det är en fröjd att spela i bärbart skick och ännu gladare blir jag av upptäckten att spelet flyter på helt stabilt – både i portabelt läge och när konsolen är kopplad till teven. Medan jag störde mig en hel del på hur diabildsaktigt "The Legend of Zelda: Breath of the Wild" kunde bete sig i vissa skogsområden, har jag inte alls upplevt något tekniskt strul när det gäller "Okami HD".
Något som däremot stör är de många laddningstider som spelet består av. Varje gång jag kliver in i ett nytt område eller hus, bryts upplevelsen av några sekunders laddningsskärm. Visserligen rör det sig inte om några långa väntetider, men när de korta pauserna dyker upp såpass ofta som de gör påminns jag om att detta i grund och botten är ett gammalt spel. Jag har under det senaste decenniet vant mig vid att moderna sandlådespel sällan har mer än en lång laddningstid precis vid uppstarten, för att sedan vara så gott som fria från dessa. I "Okami HD" spökar däremot fortfarande en hel del laddningsskärmar, som tyvärr gör mig påmind om spelets ursprungliga ålder (som i övrigt döljs väldigt bra i och med den tecknade grafiken).
Ett annat minus är den sega inledningen och de stundtals långdragna dialogerna, där Amaterasus pyttelilla kompanjon Issun står för det jag tycker minst om i hela spelet; han håller mig nämligen i handen mer än vad jag någonsin känner att jag behöver. Inför varje nytt moment, ser Issun till att ge mig gott om uppenbara hintar kring vad jag behöver göra för att klara av den nya utmaningen. Jag skulle vilja lista ut saker och ting på egen hand, men istället får jag ständigt höra Issun förklara vad jag behöver göra för att ta mig vidare – hur uppenbara lösningarna än är. "Shut up, din ettriga lilla tutorial-filur!"
Lyckligtvis finns det andra karaktärer som inte alls är störiga som Issun, utan som jag tvärtom fäster mig vid på momangen. Äventyret är fullt av karismatiska figurer och dessa är lika trollbindande som målarpenseln och den tecknade grafiken. Till skillnad mot många andra spel, känns det hela tiden spännande när jag stöter på nya invånare i Nippon och får höra om deras bekymmer. Jag hjälper dem gärna med deras olika problem, inte minst eftersom lösningen oftast finns i mina tillfredsställande penseldrag.
Om du aldrig har spelat "Okami" tidigare och är sugen på ett urcharmigt, Zelda-liknande äventyr, är Switch-versionen av "Okami HD" den du bör satsa på. Och om du har spelat det tidigare men vill uppleva det igen, är det ändå värt att skaffa Switch-utgåvan eftersom den helt enkelt är överlägsen alla andra format. Utöver nöjet att kunna spela hela äventyret bärbart, är det framför allt de olika kontrolltyperna som gör spelet extra fängslande på Nintendos senaste konsol. Att måla liv i Nippon har aldrig känts bättre än såhär och den blygsamma prislappen på 179 kronor gör spelet till ett kap. Med lite tur kanske du även gillar färdkamraten Issun, till skillnad från mig.
"Okami HD"
Genre: Äventyr
Utvecklare: Capcom
Utgivare: Capcom
Format: Nintendo Switch
Släpps: 9 augusti 2018
Pris: 179 kronor
Genre: Äventyr
Utvecklare: Capcom
Utgivare: Capcom
Format: Nintendo Switch
Släpps: 9 augusti 2018
Pris: 179 kronor
