Recension: "Call of Duty: Vanguard" är en filmisk krigsskildring

När "Call of Duty Black Ops: Cold War" släpptes förra året blev jag till min stora förvåning golvad av den bombastiska blockbustern till kampanj det levererade, trots att budskapet om att serien bara är meningslöst pang-pang utan varken hjärta och själ bankats in i min skalle sedan jag övergav serie för över tio år sedan. 

 

Den senaste utgåvan, "Call of Duty: Vanguard", bjuder även det på en filmisk kampanj för en spelare och hundratals timmar multiplayer och ett zombieläge för den som vill. 

 

Den här grejen är det ett återgång till tidseran där allt började – andra världskriget. 

 

 

 

Spelet utspelar sig mot slutet av andra världskriget och fokuserar på fyra allierade soldater från olika delar i världen i specialförbandet Task Force One, som i inledningen blir tillfångatagna av de desperata tyskarna efter att de försökt sno ett gäng hemliga dokument. De vi följer är den brittiska sergeant Arthur Kingsley, den sovjetiska prickskytten Polina Petrova, den amerikanska piloten Wade Jackson och den australiensiska löjtnanten Lucas Riggs. Det geniala är att vi får följa kriget utifrån deras återblickar från olika händelser, som snyggt berättar vilka de är och ger ett större perspektiv på det hela. 

 

En av höjdpunkterna är när jag får kämpa mig igenom ett invaderat Stalingrad som Polina, samtidigt som jag gömmer mig bakom ruinerna och långsamt väntar in rätt tillfälle att skjuta. Ett annat när jag får köra ett stridsplan och bomba kryssare över Stilla havet som Wade, som får mig att känna mig som Tom Hardy i filmen "Dunkirk". 

 

Läs även: "Call of Duty Black Ops: Cold War" levererar hjärndöd action

 

När jag har kraschat i en djungel och får kämpa mig igenom den sida vid sida med ett gäng mörkhyade soldater eller krypskytter mig igenom ett iskallt och bombhärjat Stalingrad som den hämndlystna Polina bryr jag mig om karaktärerna och deras öden. Jag förstår deras frustration och ilska över kriget – samtidigt som det kanske blir lite väl patriotiskt ibland, vilket verkligen inte är något nytt för serien. 

 

 

 

När kampanjen i "Call of Duty: Vanguard" är som bäst låter den mig inlevelsefullt uppleva kriget från någon av de fyra soldaternas ögon. När det är som sämst försöker det vara en film och rycker mig ur upplevelsen genom att berätta handlingen med stramt regisserade mellansekvenser. Rent visuellt är det onekligen snyggt, men det blir en stark kontrast mot hur inlevelsefullt det annars är ur förstapersonsperspektivet. 

 

Av någon outgrundlig anledning spelar även Dominic Monaghan (Merry i "Sagan om Ringen") en sadistisk nazist kallad Jannick Richter, med påklistrad tysk brytning och allt. Det är inget ovanligt att "Call of Duty" lånar in stora skådespelare till sina spel, men den här gången går det verkligen inte hem utan känns mest pajigt och inte särskilt trovärdigt. 

 

Det har även hänt flera gånger under min genomspelning att mellansekvenserna fryser fast en stund, för att sedan starta igen med osynkat ljud – vilket verkligen inte hjälper mig att fokusera på de halvdant regisserade filmerna. Detsamma har även hänt under själva spelsessionerna, men som tur är utan problem med ljudet. 

 

 

 

Precis som föregångaren "Call of Duty Black Ops: Cold War" visar "Vanguard" vad de nya konsolerna kan leverera rent grafiskt (testat på Playstation 5). När jag flyger genom molnen, är omringad av hundratals flygplan och ser Stilla havet skvalpa där nere känner jag mig som att jag är en stridspilot och omgivningarna som de andra soldaterna marscherar igenom är designade med enorm detaljrikedom. 

 

Vapen känns riktigt bra att skjuta med, speciellt med vibrationerna i Playstation 5-kontrollen, men jag kan sakna variationen från andra delar. Jag förstår att de siktar på någon sorts realism med de vapen som fanns tillgängliga under andra världskriget, men rent spelmässigt gör det skjutandet stundtals repetetivt. 

 

"Call of Duty: Vanguard" erbjuder en riktigt tajt och välregisserad kampanj med en bred variation på uppdragen, snygg grafik och känslomässiga personporträtt. När det är som bäst får jag uppleva krigets mörkaste sidor från ögonen på en soldat och när det är som sämst misslyckas det med att vara en film, när allt jag vill är att skjuta nazister. Det är svårt att påstå att det här gör något nytt med serien, men när jag spelar blir jag verkligen indragen i de krigiska scenerna och har kul samtidigt som jag påminns om hur hemskt krig faktiskt är. 

 

För den som bara bryr sig om den filmiska kampanjen är prislappen för 5-6 timmar kanske lite väl hög, men gillar man att panga på andra över nätet finns det massor att göra(personligen lockar det mig inte mycket), samt ett matigt och välgjort zombieläge. 

 

 

 

 

Genre: Action, förstapersonsskjutare
Utvecklare: Sledgehammer Games
Utgivare: Activision
Format: Playstation, Xbox, PC
Släpps: Ute nu