Om "Hobbit" var en musikal...

12 Juni 2013 | 20:01

Om "Hobbit" var en musikal...

För alla er äventyrslystna fantasyälskare som knappt kan vänta på att få se en pittögd orch igen på vita duken, har nedräkningen börjat för den andra delen i Hobbitserien - "Hobbit: Smaugs ödemark".

Med 6 månader kvar kommer vissa troligtvis gå i ide tills premiären, andra kommer spika sig fast i TV-soffan och köra maraton med allt som har något med "ring" i titeln, och en liten klick människor kommer fortsätta leva sina liv helt normalt. Vi på MovieZine visar vår pepp och förväntan på ett annorlunda vis:

Föreställ dig Gandalf med sin stav som en udda luftgitarr. Föreställ dig Bilbo spontant börja sjunga och dansa till välkända toner med ett gäng dvärgar som backup-kör. Precis, kära saliga fans - Vi ger er "Hobbiten: The Musical"!

Förtexten börjar. Det är helt tyst i några sekunder. Ljudet av en välkänd trumslinga fyller sakta våra öron. En snubbe i bakgrunden räknar ner. På 4:a drar låten igång på riktigt och titeln tonas upp till "Waitin' On A Sunny Day" av legenden Bruce Springsteen. Några färgstarka blommor växer fram på titeltexten och det klipps ganska snabbt därefter till Fylke (för att inte redan här skrämma publiken med för mycket sötsliskigheter).

Fylkes invånare sjunger i färgglada kläder på de små grusvägarna, samtidigt som de utför sina väl tränade danssteg. Kameran sveper igenom staden och hamnar perfekt på Bilbos hus när låten håller på att ta slut. Som ett pistolskott slängs dörren upp, Bilbo höjer sin saxofon och avfyrar det avslutande saxofonsolot med en miljon dansande dvärgar i sin trädgård. Det är vackert, det är fint och ribban har placerats högt - musikalen är igång!

Filmen går vidare i sin sedan tidigare välkända historia med musikaliska toner av Alan Menken (ja, kompositören Howard Shore har byts ut för att ta in någon med lite mer "musical" i sig). Inte helt oväntat dyker en cover upp på Aladdins "En vän som jag" när Gandalf och Bilbo möts för första gången. Det är Gandalf som, ursäkta uttrycket, väljer att "rocka fett" och sjunger bestämt för Bilbo. Ungefär samma koreografin som i Aladdin tar skepnad fast i en färgstark CGI-värld. Men lugn, Gandalf blir aldrig blå eller saknar ben... Däremot dansar han med elefanter och sjunger med sina händer!

När dvärgsällskapet intar Bilbos ungkarlslya, finns det väl ingen som har glömt de två låtar som musiceras där. För att inte få för många fans att leta efter sina stridsyxor och motorsågar, så behålls den sista låten vid brasan - Misty Mountains. Det lite mer improviserade, hjärtskärande musikstycket de tar ton vid diskningen ersätts med "Get Lucky" av Daft Punk. En modern, trallvänlig liten låt som dvärgarna gungar loss till under köksarbetet. Dansstegen är väl inga Fred Astaire-moves utan liknar mer något en ensam 45-åring med en minst lika gammal flanellskjorta hade kunnat utöva på Golden Hits dansgolv en fredagkväll. Med andra ord så är det en dans som ser bättre ut i huvudet med slutna ögon än för de närvarande bredvid!

Totos "Africa" står för musiken under montagebilderna när de vandrar genom höga berg och djupa dalar. Fram tills Bilbo möter Gollum har den bruna sinnesrubbad trollkarlen hunnit sjunga Gnarls Barkleys "Crazy", gänget dragit igenom "Run to the hills" när de flyr på fältet och Bilbo sjungit Eurovision Song Contest vinnaren "Only Teardrops" när han plötsligt vill hem från äventyret. Nu står han öga mot öga med denna hisklige varelse som besitter ägorätten på en viss ring Bilbo är ganska brunstig över. Eftersom det är en viktig scen behövs här en gammal goding som får spädbarn som senila gamlingar att gunga med. Vem om inte Elvis Presley kan fixa detta med sin klassiker "Suspicious Minds".

Det blir en oförglömlig duett mellan skönheten och odjuret. Med fingertoppskänsla gör de piruetter och Gollum kastar sin 120 cm korta partner högt upp i luften. Orkestern spelar för kung och fosterland när de kommer till det sista stycket i låten. Bilbo och Gollum håller inte tillbaka på krämen dem heller. Gomspenen darrar som aldrig förr på de två när de håller en perfekt C-ton. Ur vattnet bakom dem hoppar vältajmade inavelfiskar med fyra ögon och spottar måttligt vackert omkring sig. I taket diggar fladdermössen i takt och allt känns som den perfekta musikalbiten.

Det hela börjar lida mot sitt slut. De har precis flytt på fåglar från de ondskefulla antagonisterna och står nu på den största av stenbumlingar med blicken ut mot deras huvudmål. Vi vet, de vet, alla vet att det är slut. Det behövs något pampigt. Något på snudd till magiskt. Det finns egentligen bara ett alternativ:

Låten drar igång på riktigt och ljuset skiftar till ett slags discoljus som går i alla regnbågensfärger. Kläderna slits av på alla närvarande och under döljer sig en matchande lila, tajt dansdräkt. Raketer avfyras i samma veva som resterande gäng från casten kommer in och börjar dansa så gott de kan till låten. Bilbo släpper alla hämningar och pressar rösten för en refrängrunda publiken sent ska glömma. "Don't Stop Believin'..." av Journey har aldrig gjorts bättre och kameran zoomar sakta ut från klippan som visar hela ensemblen sjunga och dansa á la traditionell musikal.

Pianot drar igång medan de blickar ut. De tittar på varandra och ler. Bilbo sluter ögonen och klämmer fram en sång inte ens den mest passionerade karaokefantast hade slagit i falsksång och minspel - "Just a small town girl, livin' in a lonely world..." Bilbo fortsätter ge järnet i sången samtidigt som dvärgarna ger en lektion i hur en riktigt jävla bra koreograferad dans ska se ut. Gandalf vänder på staven och levererar en världsprestation på sin udda luftgitarr. Självklart har han fått på sig gigantiska solglasögon, formade som stjärnor och headbangar som aldrig förr med sitt gråa utsläppta hår.

Det finns inte ett enda danssteg som inte är taget, inte en enda färg som inte visats och inte en enda hemma i TV-soffan som inte sjunger med när "Hobbiten: The Musical" sakta tonas ned i både bild och ljud. Det är en musikal som hade slagit allt annat i sin genre med hästlängder.

Och det är kanske därför vi aldrig kommer få se den här versionen på vita duken. "The Hobbit" och "Sagan om ringen"-filmerna har redan tagit äventyrsgenren med storm och vill väl ge resterande en chans att slå inom sina genres. Men hade "Hobbiten: The Musical" blivit verklighet, hade jag kunnat satsa Gandalfs luftgitarr på att den hade sett ut så här!