Spel

Skribent

David Grundström

21 september 2017 | 16:00

Mardrömslika monster och spända situationer i "The Evil Within 2"

MovieZines spelredaktör David Grundström har provspelat det kommande skräckspelet "The Evil Within 2", och har träningsvärk efter att ha spänt sig för mycket.
Det är en mulen förmiddag när jag och resten av presskåren som flugits från Europa till Japan blir ledda till Tango Gameworks kontor i centrala Tokyo. Vi är här för att kolla på “The Evil Within 2”, studions andra spel. Bakom studion, och det första spelet, står Shinji Mikami - skräckspelens gudfader. Det är han som skapade och regisserade det ursprungliga överlevnadsskräckspelet “Resident Evil” som skrämt slag på spelare i över 20 år.
 
För uppföljaren har han lämnat över regissörsstolen, och på många sätt stafettpinnen, till John Johanas som stod bakom de två nedladdningsbara expansionerna till det första spelet.
 
I lite över en timme fick jag sitta med “The Evil Within 2” som börjar med ett hus i lågor. Det är ett minne som spelets huvudkaraktär Sebastian Castellanos återupplever en blöt kväll på krogen. I huset finns Sebastians dotter Lily som skriker efter hjälp.
 
 
Sebastian, som även var huvudkaraktär i det första spelet, blev där inte särskilt utforskad. Det fanns istället ett fokus på den tvistade världen, skapad av maskinen STEM som binder samman människors sinnen i syfte att bota mentala sjukdomar eller för att uppleva andras minnen. I uppföljaren vill Tango Gameworks istället bjuda på en mer personlig berättelse om Sebastian och jakten på hans dotter.
 
Jakten utspelar sig inom en ny STEM-maskin, enklast förklarat som ett sorts mini-matrix. I denna versionen av STEM har en liten amerikansk stad vid namn Union byggts upp. Men någonting har, självfallet, gått fel och världen är tvistad och mardrömslik.
 
Spelet varvar trånga korridorer med öppna ytor. Här och där förvrids världen, och mardrömslika terränger och föremål dyker upp - eller så försvinner delar av världen helt. Vid ett tillfälle tidigt i spelet vandrar Sebastian runt på svartvita golv med stora röda draperier som väggar och det blir svårt att inte se den bitvisa inspirationen från “Twin Peaks”.
 
 
Spelmässigt så varierar även “The Evil Within” beroende på vart du befinner dig. Vissa områden utforskas enkelt och utgör en sorts paus från skräcken, medan andra tvingar dig använda dina surt förvärvade pistolkulor för att skjuta ihjäl förvridna varelser. Andra ytor, ofta större sådana, kan innehålla alldeles för många fiender för att kunna överleva i en eldstrid. Här behöver du istället smyga och oskadliggöra de mindre faror som patrullerar området. Jag behöver även vid ett tillfälle springa från en grotesk best med ett skrikande kvinnohuvud och en enorm sågklinga som vapen.
 
När jag inte springer från monster eller skjuter dem i huvudet finns det många små föremål att plocka upp längs vägen. Saker såsom krut och örter som kan användas för att tillverka exempelvis ammunition, någonting som spelet - i alla fall så långt jag hann spela - är snålt med. Detta kan antingen tillverkas vid stationära arbetsstationer, eller när du är ute i fält. Nackdelen med att göra det utanför en arbetsstation blir dock att du behöver extra mycket råvaror för att tillverka samma mängd ammunition.
 
En av de kanske viktigaste elementen i ett skräckspel, eller skräckfilm för den delen, är dess ljuddesign. Detta är någonting som “The Evil Within 2” sköter otroligt bra! Om de så är jumpscares eller otäcka ljud i fjärran så dundrar ljudet på vid precis rätt ställen för att du inte riktigt ska kunna känna dig säker. När jag smyger runt och försöker att inte bli upptäckt känns det ofta, på grund av ljudet, som om jag har någonting flåsande i nacken.
 
 
“The Evil Within 2” är på många sätt annorlunda från sin föregångare. Det är mer psykologisk skräck än fysisk sådan, och det innehåller mer stora ytor än trånga korridorer. Mycket i spelet rör mig inte en centimeter trots sitt uppsåt att vara läskigt. Men jag sitter samtidigt med en lindrig träningsvärk efter att ha suttit spänd under de flesta tryckte situationer i spelet.
 
Hur bra detta håller i slutprodukten återstår att se. Jag kan tänka mig att mycket av det som skrämmer blir alldagligt när en blir van vid spelets rytm. Samtidigt behöver inte skräcken nödvändigtvis vara det viktigaste att hämta från spelet. Det är genuint roligt att spela och innehåller roliga spelmekaniker. Dessutom är monsterdesignen riktigt häftig, vilket går att uppskatta även om du inte sitter på din soffkant hela äventyret igenom.
 
"The Evil Within 2" släpps till Playstation 4, Xbox One och PC fredagen den 13:e oktober.
| 21 september 2017 16:00 |