Ingen kan väl ha missat att gänget från “Freaky Friday” är tillbaka! I uppföljaren “Freakier Friday” har rollistan utökats och det blir ännu fler förvecklingar när vi möter familjen Coleman 22 år senare. Men Anna (Lindsay Lohan) och Tess (Jamie Lee Curtis) står fortfarande i centrum.
Inför biopremiären anordnades en digital pressträff för ett 30-tal filmjournalister från Europa, Mellanöstern och Afrika. MovieZine var på plats för att höra vad Lindsay Lohan, Jamie Lee Curtis, Julia Butters och Sophia Hammons hade att säga om filmen.
Jamie, du har sagt att folk alltid frågat om det skulle bli en uppföljare till ”Freaky Friday”. Så varför tror du av alla dina filmer att det var just din karaktär i denna som folk ville ha mer av?
Jamie Lee Curtis: Den ursprungliga ”Freaky Friday”-filmen från 2003 var en jättesuccé. Jag förväntade mig inte att den skulle bli så stor men jag tror att den rör vid kärnan i oss människor, eller hur? Typ “gå en mil i mina skor och döm mig sedan när du sett hur mitt liv är”.
– Jag tror att det är ett slags universellt tema som går över alla kulturer, alla barriärer, alla socioekonomiska nivåer. Ni vet, döm inte en bok efter omslaget. Så jag tror att det är ett universellt tema om hjärta, familj, humor och lite magi, och att det är därför det har stått sig så bra.
– Det krävdes bara att Lindsay kunde vara gammal nog för att ha ett 15-årigt barn så att de unga 15-åringarna sedan kunde ha konflikter så att vi kunde köra en ny omgång.
Lindsay, det var roligt att se återföreningen med Pink Slip. Kan du berätta mer om det och hur viktig musiken är för “Freakier Friday”?
Lindsay Lohan: Ja, hela Annas livshistoria handlade ju om musik och att vara irriterande högljudd i garaget när hon försökte få sin musik att nå sina fans. Det var nog också ett rop på hjälp. Anna ville ha sin mammas uppmärksamhet eftersom hennes mamma gjorde så mycket annat, precis som Anna nu gör i ”Freakier Friday”.
– Men det var logiskt att Anna har fortsatt inom musikbranschen och nu representerar en popstjärna. Och hon döljer att hon fortfarande skriver musik för sin dotter eftersom hon nästan släppte taget om det inför sin mamma.
– Så jag tror att den här gången, när hon får bandet att uppträda tillsammans igen, är det ögonblicket då Anna äntligen får göra det hon älskar. Och hon inser att hon både kan vara mamma och skriva musik, utan att behöva dölja det för sin dotter.
Julia, stämmer det att du blev ombedd att provspela för både Harper och Lily? Hur kommer det sig att du valde just Harper?
Julia Butters: Jag ville göra det bästa för filmen, oavsett om det innebar att vara med i den eller inte. Som fan var jag bara exalterad över att se den med mina vänner. Så jag ville se till att jag valde en roll som jag kunde se mig själv i, och av någon anledning klickade något med Harper.
– Jag kände att jag kunde se mig själv i den rollen bättre. Jag kan inte ens säga att det fanns ett specifikt drag eller anledning. Det kändes som ett kall, att jag måste provspela för Harper. Och det gjorde jag. Sedan kom samtalet. Och allt kändes så väldigt rätt, även i de tidiga utvecklingarna av manuset.
Sophia, kan du berätta hur det var att jobba med Manny Jacinto som spelar din pappa? Och hur det var för er båda att öva in brittiska accenter.
Sophia Hammons: Det hjälpte att vi arbetade med samma dialektcoach. Om jag inte sett honom på hela dagen kramades vi i korridoren, och han visade mig till det hemliga dessertbordet.
– Jag älskar verkligen Manny jättemycket! Vi har en väldigt fin relation. Jag tror att våra små konstiga brittiska övningar i hörnet styrkte bandet mellan oss. Men jag älskar också [”Freakier Friday”-karaktärerna] Erics och Lilys relation. Jag växte själv upp med en ensamstående pappa, så det var roligt att kunna porträttera en karaktär som hade en liknande bakgrund som min på vita duken.
Nisha Ganatra som regisserat filmen sa att eftersom ni båda, Lindsay och Jamie, har så mycket erfarenhet och intresse för mode jämfört med henne, stod hon tillbaka och lät er bestämma.
Jamie: Hon sa att jag hade erfarenhet? Gjorde hon verkligen det? Hon hade kanske tagit sig ett glas champagne, för jag tror att hon har fel.
Så hur mycket fick ni var med och bestämma? För de där montagescenerna är så roliga.
Lindsay: Vi fick tycka till allihopa om montagescenerna och det var roligt. Jag är alltid väldigt involverad i både kostymavdelningen och garderobsavdelningen i samtliga filmer jag är med i.
– Jag har hållit på med mode i hela mitt liv och tycker att det är ett effektfullt sätt att uttrycka sig. När min generation fotades av paparazzi, och man råkade ha på sig mjukisbyxor och en t-shirt, hade man typ en dålig dag. Och det blev rubriker. Men om man hade svarta leggings och en kavaj och en svart topp eller en blus, var det tvärtom.
– Det är samma sak med karaktärerna i en film. Jag ser det som ett sätt att förändra rollfiguren genom kläder. Så jag var väldigt engagerad i vad jag had på mig som Harper, eftersom jag på många sätt visade att jag var Harper just genom klädseln.
Jamie: Jag var mer involverad i hur man kunde göra narr av min ålder, eftersom Sophia helt klart är en väldigt vacker, smart, begåvad ung kvinna som helt plötsligt måste leva i detta [pekar på sitt ansikte, skrattar]. För om du är en brittisk 15-årig skönhets-, mode-, designer-, du vet, person, och du vaknar på morgonen och ser ut så här, är det inte en bra dag. Och jag är inte fåfäng så jag uppmuntrade författarna och Nisha att skämta mera om det.
– Så läpparna, ni vet, jag är 66 år gammal. Jag har alltid haft tunna läppar, aldrig stora och svulstiga. Men när man blir äldre börjar man se ut som en äppeldocka. Man krymper [skratt]. Så därför var mitt bidrag inte kläder, utan saker som “var är hennes läppar? Hon har inga läppar. Vart har de tagit vägen?” Och sedan hela läppfyllningsaspekten. Så mina bidrag hade väldigt lite att göra med mode, och mer om humor.
Lindsay och Jamie, när ni åter besöker dessa roller 20+ år senare, hur föreställde ni er att era rollfigurer skulle vara idag? Och hade ni någon input om det i manusförfattandet?
Lindsay: Jag föreställde mig alltid att Anna fortfarande skulle vara kvar i musikindustrin på något sätt, för det är en så stor del av hennes personlighet, och även hur fansen minns henne i “Freaky Friday”. Så det var tvunget att finnas kvar.
Jamie: Vi visste att Tess skulle fortsätta vara terapeut. Och terapeuter skriver böcker, sedan åker de på bokturnéer. Och självklart skulle hon ha en podcast, för alla har en podcast. Så det skulle vara kul, tänkte vi.
– Det fanns ett utkast till manuset ursprungligen där Tess i hemlighet spelar gitarr i en ljudisolerad garderob någonstans där ingen visste att Tess faktiskt fortfarande spelar gitarr. Så ja, vi konsulterades, men vi skrev inte manus. Jordan [Weiss] skrev manuset och vi kom med idéer.
Julia och Sophia, hur tror du att den här filmen kommer att tas emot av er generation?
Sophia: Jag tror att det finns något för alla här. Fantastiskt kul att se bekanta ansikten, men även att få in nytt, som Lilys kläder. Om jag var ett fan och såg filmen för första gången skulle jag tänka att “det där vill jag ha på mig”, och klä ut mig till Halloween.
– Jag tror att mellan modet, Harpers attityd, Lilys bakgrund, och Chad Michael Murray på sin motorcykel, kan alla ta till sig något från den här filmen. Den har något för alla. Särskilt den blandade familjeaspekten. Jag verkligen exalterad över att publiken ska få se den.
Julia: Ja, jag gillar verkligen Harpers och Lilys dynamik eftersom jag tror att unga tjejer och tonåringar och vem som helst kan relatera till den där uppväxtkänslan. Utmaningarna med att växa upp och hur skrämmande förändringar kan vara. Men jag älskar hur alla till sist accepterar varandra. Och jag tror att det kommer att tilltala många människor och unga personer.
– Den första är också så tidlös. Jag tycker att alla som var del av denna gjorde ett riktigt bra jobb med att inte försöka återskapa den första, utan bara förlänga den lite.
Lindsay och Jamie, om ni kunde gå tillbaka till er 15-årsdag igen, vad är det första ni skulle göra och vad skulle ni undvika till varje pris?
Jamie: Mina föräldrar visade ”Exorcisten” för mig på min 15-årsdag. Så pass att när jag fyllde 16 och tog mitt körkort, var min första bil en Mercury Capri från 1972, tvådörrars, fyrcylindrig, automatlåda. Och min specialbeställda registreringsskylt var Dimmy. Dimmy! [Father Damien Karras, prästen i “Exorcisten”]
– Dimmy är för att i ”Exorcisten” kommer prästens döda mamma tillbaka till honom och säger: ”Dimmy, Dimmy, varför gör du det här mot mig, Dimmy?” För hon lever med djävulen. Herregud. Det skrämde mig så pass att det blev min personliga registreringsskylt på min första bil. Den följde mig överallt. Nej, 15 var inte bra.
– Och sedan en annan liten märklig kuriosa; min mamma var väldigt nära vän med Ray Stark som producerade “Exorcisten”. Och Ray Stark ringde min mamma när jag var 13 år och frågade, “kan Jamie provspela för rollen som Regan”? Och min mamma sa nej, för kan ni föreställa er vilket trauma? Jag skulle ha hamnat i “Exorcisten”. Hur som helst, det blev “Exorcisten” på min 15-årsdag. Jag skulle ha visat något glatt och roligt snarare än “Exorcisten” vilket förändrade mitt liv.
Lindsay: Jag filmade “Freaky Friday” på min 15-årsdag. Så jag skulle inte ha ändrat någonting eftersom vi inte skulle sitta här idag.
Julia, du är så ung och har redan jobbat med stora namn som DiCaprio, Tarantino, Spielberg. Vad har du lärt dig av den äldre generationen?
Julia: Jag har lärt mig jättemycket av alla jag har jobbat med, vare sig det är statister, stuntteamet, eller kamerateamet. Men visst var det speciellt att få träffa kända människor som Leo. Och sättet han hanterar det på är att han är så bra på att separera sitt privatliv från sitt arbetsliv och se till att han har ett bra hem att komma hem till och en stor egendom att promenera runt på som tillhör honom och inte någon annan.
– Det är så viktigt att hitta den där gyllene medelvägen mellan att göra vad man älskar och att göra det man behöver göra för att hålla sig vid sina sinnens fulla bruk. Att hitta balansen mellan arbete och privatliv.
– Och Lindsay pratar om egenvård hela tiden och att man måste lägga tid åt sidan för att göra det som är rätt för en själv och det man vill göra. Att spendera tid med familj, vänner, sitt barn. Som om det alltid är viktigt att kunna luta sig tillbaka och slappna av och göra det man faktiskt vill göra i slutet av dagen.
Och Sophia, hur är det med dig? Vad lärde du dig på ”Freakier Friday” som du vill ta med dig vidare till andra projekt?
Sophia: Åh, jag tror att en sak jag lärde mig är hur viktigt det är med samarbete. Jag tror inte att jag har arbetat med ett projekt som har varit så välkomnande och samarbetsinriktat förut. Alla kunde göra sin röst hörd på något sätt och alla kände sig sedda. Åtminstone gjorde jag det. Och det höjde ribban för framtida projekt eftersom jag hade sådan tur med de människor jag fick arbeta med.
(Jamie Lee Curtis modererar egen fråga här som hon tycker journalisterna missat.)
Jamie: En sak som är väldigt viktig för journalisterna här idag. Det här är ett kvinnolett projekt. Vår regissör Nisha Ganatra, två av våra huvudproducenter. Cheferna på Disney är kvinnor. PR-teamet är kvinnor. Rollbesättningen leds av kvinnor.
– Det är många kvinnor involverade i det här projektet, vilket är bra att föregå med som gott exempel då det banar väg för andra kvinnor i branschen. Så jag tror att det är viktigt för “Freakier Friday” att ni nämner att det är en kvinnoledd produktion.
Julia: Och jag måste säga att jag har haft sådan tur att få arbeta med Tarantino och Spielberg och bröderna Russo och Leo, Brad, och alla. Men som ung flicka i branschen var jag exalterad över att få arbeta med en kvinnlig regissör. Det är den typen av personlig erfarenhet som jag behövde i min ålder. Samarbetet du pratar om, förtroendet, och glädjen att vara med i en kvinnoledd film för första gången var nödvändigt för mig. Inte bara min för min karriär, utan för mitt hjärta, och för min inspiration att gå vidare i branschen.
I originalfilmen tillbringade era karaktärer större delen av historien isär, men den här gången har ni varit tillsammans på vita duken nästan hela tiden. Så hur var den upplevelsen att vara tillsammans?
Lindsay: I den ursprungliga “Freaky Friday”, när vi bytte kroppar, var vi helt separerade under största delen av filmen. Och i “Freakier Friday” har vi massa scener tillsammans. Så vi insåg hur bra vår komiska timing funkade ihop och hur mycket roligare det var att dela denna nya “Freakier Friday” och upplevelserna tillsammans för oss alla fyra.
Vad var era första och sista tankar den första och sista inspelningsdagen?
Lindsay: Låt oss följa med strömmen. Låt oss se hur allt fungerar, hur bitarna faller på plats. Så känner jag alltid den första dagen, medan den sista är bitterljuv för mig. Man är tacksam för allt man har packat in och som är bra. Man blir som en en enda stor familj. Och man kommer att sakna de här människorna. Samtidigt är det ju liksom lite bråttom. Man vill se resultatet. Så bitterljuvt, skulle jag säga på den sista dagen.
Jamie: För mig är den första dagen då jag måste ta ansvar. Jag är lite bossig och kräver att alla bär namnskyltar eftersom jag vill att vi ska göra det.
Lindsay: Det är därför jag följer med strömmen [skratt].
Jamie: Och sedan hatar jag den sista dagen. Jag skulle vilja säga “kolla, där är Madonna” springa iväg när alla tittar för jag tycker avsked är så känslosamma.
Julia: Jag kände mig som ett litet barn på julafton. Kvällen innan kunde jag inte kunde sova för att jag var så exalterad över att gå till jobbet nästa morgon, vilket är en konstig sak att säga. Typ, åh herregud, jag ska gå till jobbet! Men för sista dagen är nog bitterljuv rätt ord, som Lindsay sa. Det suger att säga adjö.
Sophia: Min första tanke är: Jag vet inte ens om jag kommer att överleva det. Jag hoppas bara att jag kan ge allt vad jag har.
– Och sedan den sista dagen tänker jag tillbaka på första dagens versionen av mig, och att vi klarat av det. Vi har gjort vår filmbebis och sedan skickar vi iväg den för att bli omhändertagen. Den är född. Så sista dagen vill jag tacka människorna runt omkring mig fullt ut men också mig själv.
“Freakier Friday” har biopremiär den 8 augusti.
Läs också: 32 efterlängtade uppföljare med premiär 2025 – spana in några av årets största biofilmer
Läs också: Filmåret blir hysteriskt: 31 komedier att se fram emot 2025