Film

Skribent

Jake Bolin

13 november 2011 | 21:01

Luc Besson om "The Lady"

#SFF11 - Från populärkulturella klassiker som ”Det femte elementet” och ”Leon”, via otaliga actionstänkare och animerade barnfilmer, till en sober och allvarsam betraktelse över den burmesiska frihetskämpen Aung San Suu Kyis kamp för demokrati.

Luc Besson menar att något sådant som en ”typisk Luc Besson-film” inte existerar. Att finns väsentliga skillnader mellan att gestalta en historisk och mytologiserad gestalt som Jeanne d’Arc och att ta sig an ”The Lady” går han ändå gärna med på.

– Det är självklart annorlunda att göra en film om en individ som fortfarande är i livet, men det verkligt speciella är när du som här inte har möjlighet att träffa personen i fråga. Det handlar också om en människa som slåss för demokratin, så du har som regissör ett visst ansvar. Man kan inte göra vad som helst eller förhålla sig lika fritt till materialet som i andra fall. Värdighet, uppriktighet är det viktigaste, att tänka som regissör att kameran är där för att tjäna historien. Du är inte där för att visa upp dig själv - du är där för att skildra hennes kamp. Ödmjukhet skulle jag säga är nyckelordet.

Du måste också arbeta med en del amatörer framför kameran, givet att det inte finns någon riktig filmindustri att tala om i Burma?

– Nej, det finns till exempel inga skolor för skådespelare, ingenting sådant. Med tanke på det är det fantastiskt att se i filmen hur naturliga statisterna och skådespelarna är. Kaptenen till exempel – du minns honom? – första gången vi träffades frågade jag: ’Tror du att du är kapabel att gestalta en av de här soldaterna?’ ’Jag kan försöka’, svarade han. ’Känner du till dem väl?’ Då berättade han att militären i Burma hade dödat halva hans familj. ”Så jag känner till dem ganska väl.” Det var första gången som jag som regissör hade en sådan konversation med en skådespelare. Jag sa till honom: ”Jobbet är ditt.” 

Starka kvinnor är genomgående i dina filmer och i en tidigare intervju har du beskrivit Aung San Suu Kyi som en sorts superhjältinna. Jag är säker på att du har fått erbjudandet, men har du aldrig känt dig lockad att regissera en klassisk superhjältefilm av Marvel-snitt? De kvinnliga hjältarna har ju fått stå tillbaka lite där, hittills.

– Nej, för mig handlar det om karaktärerna. Jag tänker inte på eller behandlar kvinnorna i mina filmer som kvinnor, utan som karaktärer. Och ”Det stora blå” till exempel, är en berättelse om två män. ”Léon” handlar om en man. 

Jag tänkte på Mathilda i ”Leon” som en hjältinna i liten tappning.

– Jo, men filmen heter ”Léon”. I ”Subway” är huvudpersonen också en kille. Generellt sett kan journalister inte låta bli att dra linjer mellan två givna punkter. Det är sant att några fantastiska karaktärer i mina filmer är kvinnor, men för mig handlar det lika mycket om männen. Ta Bruce Willis i ”Det femte elementet” till exempel, som gör ett enastående jobb. I samma film finns Leeloo som också är en stark roll. Jag ägnar alla karaktärer lika stor uppmärksamhet, inte bara kvinnorna. Det jag ofta vill visa på är männens svaghet i kontrast till kvinnornas styrka, för det är inte den traditionella bilden av kvinnor på film. Större delen av tiden tänker vi ju att det förhåller sig tvärtom: Männen är starka och kvinnorna är svaga eftersom de är små… Och jag vill kasta om den bilden. Jag menar, Akilles skulle vara fullkomligt ointressant om det inte var för hans svaghet, i hälen. På ett liknande sätt väger Aung San Suu Kyi 50 kilo, hon är en vacker kvinna vars enda vapen är ord och kärlek. Hon slåss mot tvåhundratusen soldater, beväpnade till tänderna. Ändå är det männen, soldaterna, som är rädda för henne. De var livrädda för henne. 

Scenen där Aung San Suu Kyi konfronterar de beväpnade soldaterna är talande i det sammanhanget.

– Och det är en helt sann historia. Problemet var att jag omöjligt kunde hitta någon som var närvarande just den dagen. Det gick inte att få fram någon exakt information om omständigheterna. Jag gick till och med in på Google Earth för att se hur själva platsen där händelsen ägde rum ser ut, men det var ”all blurry”. Det var enormt frustrerande för mig som regissör. Någon sa att det skedde mitt på dagen, en annan att det var närmre midnatt. Man fick göra sitt bästa ändå… Det vi vet är att hon gick igenom soldaternas linje och att där fanns en kapten som räknade till tre men att Aung San Suu Kyi ändå inte stannade. Att det är sant vet vi.

"The Lady" är aktuell på Stockholms Filmfestival. En längre intervju med Luc Besson publiceras kring Sverigepremiären, i januari 2012.

| 13 november 2011 21:01 |