Exklusiv intervju

Skribent

Jonatan Blomberg

28 september 2020 | 13:10

Den blyga skådespelerskan blev ett sexmonster i "Lovecraft Country"

Jamie Chung berättar varför hon, trots sin blyghet kring nakenhet, var villig att göra precis vad som helst för att skapa det perfekta tv-avsnittet.
Det spelar ingen roll om du inte har sett en enda sekund av skräck/sci-fi-serien "Lovecraft Country" ännu, eller om du har spenderat timmar åt att analysera varje avsnitt ned i minsta lilla detalj... för det sjätte avsnittet är nämligen mer eller mindre fristående och både kan och bör avnjutas av så många som möjligt. Det jag kan avslöja är att avsnittet utspelar sig före händelserna i resten av säsongen och därför även kan fungera som en ingång för dig som inte har hunnit ge säsongen en chans ännu, men fortfarande funderar på att göra det.
 
Personligen plöjer jag omkring 200 tv-serier om året, en passion som jag delar med mig av här på MovieZine där jag försöker täcka så många olika typer av tv-serier som möjligt. Faktumet att HBO har producerat ett avsnitt som "Meet Me in Daegu", det sjätte avsnittet ur den första säsongen av "Lovecraft Country", slår mig dock fortfarande lite med häpnad. Man har nämligen kastat in ett avsnitt som utspelar sig under 1940- och 50-talets Korea, mitt under Koreakriget, där vi får följa karaktären Ji-Ah i hennes vardag som sjuksköterska på en militärbas... samt hennes natt-liv som ett hänsynslöst och själa-slukande sexmonster. Till 80% utspelar sig avsnittet dessutom helt och hållet på koreanska. 
 
Nästan 10 månader in på året så har "Meet Me in Daegu" på något konstigt sätt lyckats segla upp som ett av mina favoritavsnitt - under ett år som har varit konstigt på så många sätt, men nu äntligen är konstigt på det bästa av sätt. Med ett avsnitt som inte borde kunna existera, men nu lyckligtvis ändå gör det!
 

Jamie Chung kan redan ha säkrat en Emmvinst för sin insats

 
Large 46dee7176e06308648ffcd41b5758b98 jamie chung copy
Jamie Chung som Ji-Ah i "Lovecraft Country".
 
Hemligheten bakom hur HBO och "Lovecraft Country"-produktionen lyckades ro det här annorlunda avsnittet i hamn, vilar helt och hållet på avsnittets gästskådespelerska - som är med i varje scen vi får se från Korea. Under min intervju med Jamie Chung så möts jag av en skådespelerska vars energi, glädje och vilja att skapa något helt fantastiskt smittar av sig på ett sätt som gör mig så glad över att det var just hon som fick den här chansen att briljera på bästa sändningstid, i tv-serien som sannolikt redan har säkrat en Emmyvinst i kategorin för bästa gästskådespelerska om ett år.
 
Chung började sin tv-karriär som realitystjärna på MTV redan 2004, i realityserien "The Real World: San Diego" och senare även i spinoffen "Real World/Road Rules Challenge: The Inferno II". Hon har kommit en lång väg sedan dess. Många har sett henne flimra förbi i olika filmer och tv-serier under de senaste åren, där hennes roll som mutanten Blink i "The Gifted", Valerie Vale i "Gotham" och som Mulan i "Once Upon a Time" troligtvis är de mest sedda.
 
Under vårt samtal berättar hon om hur hon tidigt insåg hur extremt ovanlig och värdefull hennes roll i "Lovecraft Country" kunde bli, samtidigt som hon själv brottades med faktumet att hon med sin katolska uppväxt och koreanska föräldrar - hade en allt annat en självsäker syn på nakenhet. En blyghet som mycket väl hade kunnat sätta käppar i hjulet för någon som har blivit erbjuden rollen som ett sexmonster. Men viljan att skapa det perfekta tv-avsnittet vägde i slutändan tyngre. Vi pratar även om vilken roll serier som "Watchmen" och "Lovecraft Country" spelar utanför tv-apparaterna, i form av historielärare kring händelser som tidigare har sopats under mattan.
 
Om du hellre vill ha sett avsnittet innan du läser vidare så är det dags att göra det nu, det finns några mindre saker du kanske vill få upptäcka själv utan att bli spoilad. Men annars kan du ta en titt på trailern för det specifika avsnittet här nedan och känna dig helt i fas och redo att lära känna och falla för Jamie Chung, i intervjun som följer därefter.
 
 
Jag vet att din karaktär Ji-Ah har dykt upp lite mystiskt under några korta stunder även i tidigare avsnitt av den första säsongen av "Lovecraft Country". Men det måste givetvis ha varit avsnittet "Meet Me in Daegu" som lockade dig till serien. För mig personligen är det nämligen just faktumet att den här typen av tv-avsnitt ens kan existera, som gör att jag föredrar tv framför film. Hur gick dina egna tankegångar när du insåg att den här rollen faktiskt existerade - och vad du skulle få göra med den?
 
- Haha, var ska jag ens börja! Det kändes definitivt som att det här var en chans som inte kommer särskilt ofta för asiatiska skådespelare i USA. Ett fristående avsnitt i en påkostad HBO-serie som utspelar sig helt och hållet under 1940- och 50-talet i Korea, under kriget... nästan uteslutande på koreanska dessutom. Sånt händer ju liksom bara inte.
 
- När jag väl fick rollen, efter många provfilmningar, så hade jag ett halvår på mig att lära mig koreanska. Koreanska är visserligen mitt modersmål egentligen... men jag är född i USA och har egentligen bara lyssnat på när mina föräldrar har pratat med varandra. De är båda födda i Korea men emigrerade hit under 80-talet. Så jag fick verkligen lägga manken till för att lära mig koreanska på den nivå som förväntades av mig under det här avsnittet.
 

"Efter att hon mördat dem under sexakten"

 
Jamie Chung och Jonathan Majors som Ji-Ah och Atticus i "Lovecraft Country". 
 
Och då har du inte ens börjat ta dig an rollen, som är skapligt komplex...
 
- Exakt. Det är en så komplicerad och mångbottnad roll, för det händer så mycket inom Ji-Ah på en och samma gång. Bara att försöka förstå hur det var att vara en "vanlig" kvinna i medelklassen under den här tiden i Korea - mitt under kriget. Liksom, hur ligger man till med sina ransoner? Det är vinter, vad ska man äta? Hon saknade dessutom en fadersfigur i sitt hem, på mer än ett sätt.
 
- Varje liten del spelade en stor roll för den karaktär som jag ville väcka till liv... och då har vi inte ens kommit till sci-fi-delen av den ännu, att hon dessutom är besatt av ett slags... sexmonster. Den nio-svansade räven, en kumiho, som lurar och förför lyckligt ovetande män... vars minnen och själar blir en del av henne efter att hon mördat dem under sexakten. Hon förstår inte själv vad det innebär att vara en "vanlig" kvinna, utan kollar på amerikanska Judy Garland-filmer för att försöka förstå och imitera.
 

"Rädslan av att inte leva upp till min fulla potential"

 
Jamie Chung som Ji-Ah i "Lovecraft Country".  
 
Jag kan tänka mig att det även utanför rollen, som minst sagt är något utöver det vanliga, kan bli tufft att få leda ett avsnitt av det här slaget. Du nämnde själv att det här inte är en roll som dyker upp för asiatiska skådespelare i USA, typ alls. Var det något som eggade på dig och gjorde det lättare att fokusera - eller snarare en oro över att inte kunna leverera på den här speciella chansen, som gjorde det extra jobbigt?
 
- Typ båda, egentligen. Det här är utan tvekan den roll jag har lagt ned mest förberedelser inför någonsin. Du vet, det har varit sådär så att det har gjort ont i hela kroppen av förväntningarna och viljan av att göra mitt allra bästa... och rädslan av att inte leva upp till min fulla potential. Tack och lov så har jag haft ett superfint stöd av verkligen alla i hela produktionen; producenterna, regissören, Misha [Green, skaparen]. Alla ville att jag skulle lyckas - och det gjorde att jag kände mig okej med att släppa på kontrollen och lita på att alla gjorde allt för att det skulle bli så bra som möjligt. Varje avdelning gjorde sin hemläxa inför det här avsnittet och jag är så glad över hur bra slutresultatet blev.
 

"Det finns ingenting som är roligt med Korea-kriget"

 
Jamie Chung och Jonathan Majors i "Lovecraft Country". 
 
Med all rätt, ni förtjänar verkligen all beröm. Med tanke på din karaktärs... "förmågor", har du låtit dina föräldrar se avsnittet än?
 
- Oh nej, absolut inte. Haha! De fick väldigt specifika instruktioner om att hålla sig undan det här avsnittet, åtminstone tills jag känner mig redo att låta dem se det. Jag har faktiskt bett alla mina mostrar, fastrar, farbröder och morbröder att göra det samma. Du vet... det sista man vill göra är väl att visa upp sina mest intima... delar, för ens föräldrar och släkt. Särskilt på det här sättet. För jag är egentligen rätt så blyg av mig. 
 
- Sen är min släkt ganska känsliga inför hela den här delen av vår historia ändå, för de levde trots allt genom kriget - på plats. Min pappa var bara något enstaka år för ung för att kunna kallas in i kriget som soldat. De förlorade sitt hem, allt. Det var ju ett inbördeskrig redan innan USA och de andra länderna lade sig i. När jag växte upp här i USA så fick jag inte ens se på komediserien "M*A*S*H" på tv, eftersom den utspelade sig i Korea under kriget. Det är en kulturell grej, för i västvärlden är det ganska vanligt att man försöker ta udden av och skratta åt hemskheter, som ett sätt att bearbeta bort det jobbiga. Men för mina föräldrar det glasklart: "det finns ingenting som är roligt med Korea-kriget".
 

"Det finns en hel del skam förknippat med den sortens intimitet"

 
Jamie Chung i "Lovecraft Country". 
 
Det kan man verkligen förstå. Du nämner själv att du egentligen är blyg, vilket du uppenbarligen döljer under flera lager av övertygande skådespel medan de annorlunda sexscenerna spelades in. Fick du något särskilt stöd under inspelningarna, i form av en intimitetscoach eller något liknande?
 
- Ja, precis så faktiskt - vi hade en intimitetscoach på plats som stöd under alla inspelningsdagar där det kunde behövas. Det krävdes som sagt en hel del av mig. Särskilt sårbarhet. Nakenhet i sig är också något som jag personligen är väldigt blyg med. Efter att ha växt upp som en koreansk-katolik i USA... du kan ju tänka dig själv. Det finns en hel del skam förknippat med den sortens intimitet, minst sagt. Men jag fick helt enkelt besluta mig för att äga hela den här konstiga situationen som jag plötsligt befann mig i, för att kunna berätta den här berättelsen som jag verkligen helhjärtat stod bakom. 
 
- Sex används på många olika sätt i det här avsnittet. Det visar vad män brukar vilja känna och ha; makt och stolthet, vilket Ji-Ah inledningsvis låter dem få... för att kunna snärja dem. Sen har vi hela den här delen tillsammans med Atticus, där det är han som är oskulden och hon är den som faller... och leder honom på ett helt annat, otroligt fint sätt. Åtminstone under omständigheterna. Allt är verkligen nödvändigt för att kunna berätta den historia som vi ville låta växa fram under avsnittets gång. 
 
- Så när alla kontrakt var påskrivna så sade jag att "jag är med på precis vad som helst - jag litar på er". Vad vi än behöver för att nå fram till det bästa möjliga resultatet. Utöver det var det givetvis oerhört proffesionellt under själva inspelningarna, med så lite folk på plats som möjligt och så vidare. Jag tror också att det spelade en stor roll för mig att både seriens showrunner och avsnittets regissör, var kvinnor.
 

"För vem pratar om det annars idag?"

 
Jurnee Smollett, Jonathan Majors och Courtney B. Vance i "Lovecraft Country". 
 
Häromdagen plockade HBO-serien "Watchmen" hem mängder av priser på Emmygalan, där den verkligen möttes av otroligt mycket kärlek och uppskattning. Det råkar även vara den serie som "Lovecraft Country" jämförs med mest just nu, vad tror du det är som gör att den här typen av tv-serier är så pass viktiga - och lyckligtvis uppskattade - just nu?
 
- Jag tror att det är viktigt att vi inte vänder bort blicken från de värsta delarna av vår historia här i USA. Det samma när det kommer till saker som händer även nu, i vår tid. Det finns en hel del teman och undertoner av det som vi för fram i "Lovecraft Country", genom vårt sätt att berätta den här storyn på - som påminner om det "Watchmen" gjorde ifjol. Jag plöjde hela den serien i ett svep och tycker att dem lyckades göra det på ett otroligt bra sätt. 
 
- Det är bara att ta en titt på våra historieböcker i skolorna här i USA, hur slaveriet visserligen nämns men där de värsta delarna helt och hållet saknas. Det som en stor del av vår befolkning tvingades genomlida under en så pass lång tid. Det jag älskar med Misha och produktionen av "Lovecraft Country" är att man inte har hållit tillbaka på något, utan bara tog HBO:s välsignelse och gick och gjorde precis vad man ville göra.
 
- Låt oss föra fram hur det faktiskt kunde vara att vara svart när du plötsligt råkade befinna dig i en skymningsstad, där du kunde bli lynchad om du inte hann därifrån innan solen gick ned. För vem pratar om det annars idag? Jag hade själv aldrig ens hört talas om det innan... för det var definitivt något historieböckerna i San Fransisco saknade under min skolgång. Och det är ändå en liberal stad, som man förväntar sig vara mer "öppna" med vår historia. Sinnessjukt. Eller bara hur svårt det var att få ett lån för att kunna köpa sig ett eget hus.
 
Det känns också som att kombinationen av skräck, sci-fi och djup samhällskritik fungerar väldigt bra tillsammans, precis som vi fick se i "Watchmen". 
 
- Absolut! Jag är bara så stolt över att få vara en del av något som vågar berätta en story som verkligen betyder något. Den står upp för sig själv. Det finns visserligen förhöjda skräck-element och underhållning insprängt där i mellan också, men vissa människor var verkligen skräckinjagande på den tiden... och vissa är det säkert fortfarande idag. 
 
- Jag hoppas att folk som tittar på "Lovecraft Country" kan ta med sig något bra och nyttigt ur upplevelsen - precis som så många gjorde med "Watchmen". Vilket är varför det är en sådan ära att ens få jämföras med den serien.
 
 
Sju av den första säsongens totalt tio avsnitt finns nu tillgängliga att se hos HBO Nordic, nya avsnitt släpps varje måndag.
 

Läs också: “Lovecraft Country" rör sig österut i avsnitt sex

 
Har du hunnit ge "Lovecraft Country" en chans ännu - och vad tyckte du om Jamie Chungs insats i avsnittet "Meet Me in Daegu"? Kommentera gärna nedan!
| 28 september 2020 13:10 |