"Jag har varit så less på amerikanska filmtrailers"

MovieZine.se
31 Januari 2014 | 17:01

"Jag har varit så less på amerikanska filmtrailers"

MovieZines fredagspanel ger svar på livets stora frågor som: hur ska den perfekta trailern se ut?

Överreagerar inte Tarantino en aning genom att skrota sin kommande film? Och vad är sevärt i helgen? Här är veckans samtalsämnen i filmvärlden med Andreas Samuelson, Jake Bolin och Anna Thunman Sköld i panelen.

Quentin Tarantino lägger ner arbetet med "The Hateful Eight" och stämmer en sajt, som spridit manuset, på miljonbelopp. Överreaktion?

Andreas: Både ja och nej. Jag är helt med på konstnärlig integritet och förstår irritationen och besvikelsen över att jobba hårt med något som andra sedan använder för att exempelvis locka läsare. Däremot så är det aningen drastiskt och lite tjurskalligt att dra in hela filmen för att manuset spridits till några fåtal. Han har ju fortfarande en publik världen över som vill se filmen och inte kan/vill tjuvläsa manuset. Sen tycker jag alltid det är lite larvigt när man ska stämma folk till höger och vänster i USA.

Jake: Det är helt klart en häftig reaktion, men en som många säkert kan sympatisera med. Klart man blir gramse när ett verk som man har lagt ned otaliga arbetstimmar på blir publicerat i förtid. Tarantinos utspel är väl tänkt som en kraftfull markering mot sajten Gawker, som flera gånger tidigare har demonstrerat en rätt tvivelaktig hållning i pressetiska frågor. Bland andra Hulk Hogan och Lena Dunham har ju varit i juridisk konflikt med dem tidigare. Fast det här fallet känns ärligt talat lite knepigare. Gawker verkar ovanligt säkra på att de inte har gjort sig skyldiga till något "contributory copyright infringement" (eftersom de inte själva publicerade manuset online utan endast länkade till det i "nyhetssyfte") och påstår dessutom att det faktum att Tarantino lackade ur först när manuset läckte på nätet talar för att han själv har varit en aktiv part i hela debaclet, i PR-syfte. Inte för att Tarantino känns som någon som behöver fånga allmänhetens intresse för kommande projekt den vägen. Hur som helst ska han efter att läckan var ett faktum men innan manuset dök upp på nätet ha sagt följande i en intervju: "I do like the fact that everyone eventually posts it, gets it and reviews it on the net. Frankly, I wouldn't want it any other way. I like the fact that people like my shit, and that they go out of their way to find it and read it." I det sammanhanget är hans reaktion mest bara märklig. 

Anna: Jag tycker att han gör helt rätt SOM reagerar. Och att stämma Gawker känns också logiskt. För sakens skull. Men att lägga ned hela filmen? Nja, det är att överreagera. Däremot borde han rannsaka sina så kallade vänner, för det är ju en av dem som läckt manuset.

Filmtrailers blir 30 sekunder kortare. Amerikanska biografägare kräver trailers på max två minuter. Hur är den perfekta filmtrailern, enligt dig?

Andreas: Mycket goda nyheter - få saker kan förstöra en film som en toklång trailer som avslöjar det mesta eller allt. En perfekt filmtrailer ger en lagom bra bild av filmens handling, stil, stämning och genre. Är det en komedi vill man förstå att den är rolig, inte se de bästa skämten i förväg. Är det en skräckfilm vill man förstå att den är läskig, inte se de läskigaste scenerna. Och så vidare.

Jake: Den perfekta filmtrailern bör vara någorlunda anpassad efter filmens längd och genre och helst låta bli att visa flera scener från den tredje akten. En, två minuter räcker lugnt. Det måste också framgå bortom allt rimligt tvivel att Ashton Kutcher inte är med, men det där verkar trailerregissörerna i allmänhet ha förstått. 

Anna: Halleluja! Jag har varit så less på amerikanska filmtrailers! Inte nog att de ofta är för långa, de berättar ju allt också! Du behöver knappt se själva filmen i fråga efteråt, för du får hela konceptet berättat. Den perfekta trailern hintar bara om vad som komma skall, ger publiken något att verkligen längta efter, gärna med en liten klipphängare i slutet.

Disneys "Frost" är nu deras mest framgångsrika animerade film efter "Lejonkungen". Har studion hittat tillbaka till sina glansdagar, eller bara fått en lyckoträff? Och när var deras glansdagar egentligen?

Andreas: Har inte hunnit se "Frost" än men rent spontant känns den inte som någon framtida Disney-klassiker. Det är skillnad på framgång i biokassan och ren kvalité. Animerad film nuförtiden (som Pixars och Dreamworks verk) har en envis tendens att vara lite hippare och bredare än Disneys repertoar, på gott och ont. Det är ett långt steg att gå från mer traditionsenlig, barnorienterad tecknad film som Disney länge var mästare på (från de gamla klassikerna vi kan utantill tack vare "Kalle Ankas jul" till uppsvinget under 90-talet). Jag tror det kommer vara svårt att komma tillbaka som kungar över genren men "Frost" kan nog vara ett steg i rätt riktning.

Jake: Det tidiga nittiotalet ("Aladdin", "Lejonkungen") var väl en särskilt gyllene period för tecknat från Disney, men i ett större perspektiv har ju större delen av nittonhundratalet tillhört dem. Från "Snövit" (1937) fram till den datoranimerade filmens genombrott och den därmed tilltagande konkurrensen från andra studior var ju deras varumärke så gott som synonymt med en tecknad och relativt framgångsrik adaption om året. Jag vet inte om Disney står inför nya glansdagar eller om prognosen tvärtom är dyster - men jag är övertygad om att de kommer att råda bot genom att köpa upp en eller annan konkurrerande studio om det senare scenariot skulle bli verklighet. Det är ett vinnande koncept. 

Anna: För mig personligen är det Disney-filmerna från 1950-, 1960- och 1970-talen som var studions högtidsstunder. Tänk bara, "Djungelboken", "Askungen", "Robin Hood" och "Svärdet i stenen"! Bland många, många andra. Jag tror absolut att Disney kommer fortsätta få kassasuccéer - jag tyckte till exempel mycket om "Trassel" - men som då? No way, José!

Vilken film vill du tipsa om till helgen?

Andreas: Har man inte sett en av fjolårets bästa och mest underskattade filmer "Smärtgränsen" som nyligen kom på DVD så bör den ses, även om det kan bli en rätt jobbig upplevelse. Vill man ha något mer lättsamt så upptäckte jag nyligen en liten, några år gammal indiekomedi med titeln "You Should Meet My Son" om en kvinna som upptäcker att sonen är bög och dyker rakt ner i gayvärlden för att hitta honom en lämplig kille. Ytterst fånigt och överspelat men opretentiöst roligt!

Jake: Jag har själv inte haft möjlighet att se "Nymphomaniac" ännu och misstänker att många andra kommer att gå på bio i samma ärende. "The Secret Life of Walter Mitty" är annars en ovanligt lyckad feelgood-rulle av "Forrest Gump"-snitt, och har man småttingar så är "Bamse" givetvis ett säkert kort. "The Wolf of Wall Street" behöver man gå och se bara i den händelse man alldeles har glömt bort "Maffiabröder", eftersom det i stort sett är samma film. Om man stannar hemma och mot förmodande fortfarande äger en TV så vill jag slå ett slag för stiliga bröderna Coen-klassikern "Millers Crossing" som rullar på TV4 Film lite slumpmässigt.

Anna: Som TV-tok tipsar jag gärna om en TV-serie istället: Kolla in "Battlestar Galactica" som nu fått premiär på Netflix! Rymdsåpa och rymdepos i ett. Frakking awesomesauce!

Skribent
Skribent