Det nya årtusendet hade knappt hunnit börja innan regissören Darren Aronofsky dunkade ut en av de mörkaste filmerna vi sett. Och än idag har jag inte känt mig lika omskakad eller tagen av en film som ”Requiem for A Dream”.
Filmen kretsar kring fyra livsöden med missbruk och drogberoende som den gemensamma nämnaren. Vi möter bland annat den pillerknaprande pensionären Sara som spenderar dragarna framför tv:n. Hon drömmer om att själv vara gäst i sitt favoritprogram, om hon bara kunde tappa några kilon… Ellen Burstyn Oscarsnominerades för sin roll – och har kanske aldrig varit bättre än här.
Hennes son Harry (Jared Leto) och hans vän Tyrone (Marlon Wayans) är två heroin-junkies som vill bli langare. Och sist men inte minst möter vi Marion (Jennifer Connelly), Harrys flickvän med konstnärliga ambitioner, som dras in i deras avgrundsmörka värld. Och vi som tittare sugs allt mer in i en alltför levande mardröm.
”Requiem for a Dream” är verkligen inte till för alla
Varning: det här är inte en lätt film att se. Aronofsky, tillsammans med filmfotografen Matthew Libatique (”Black Swan”) och kompositören Clint Mansell (tv-serien ”Peacemaker”), har skapat en epilepsiframkallande upplevelse som närmast kan liknas vid en riktig tripp. Om den frenetiska klippningen gör dig åksjuk så är det meningen.
”En tour-de-force som berör och skakar om å det grövsta (…) En film som gör att man känner sig spyfärdig, chockad, överkörd och smått galen. Precis som droger antagligen är alltså” skriver MovieZines recensent.
”Det hela kulminerar i ett slut som är lika deprimerande som tragiskt (…) Detta gör så klart att Aronofskys film inte är för alla. Tvärtom kommer många att stänga av innan de första 30 minuterna är över, men de som stannar kvar får en upplevelse utöver det vanliga.”
Ångest som injiceras rakt in i våra hjärnor
”Requiem for a Dream” hamnade på MovieZines lista över de mest överskattade filmerna på IMDB:s topp-250. ”Filmen är en enda lång drogtripp som får dig att må illa” tyckte skribenten… och han har inte fel.
Den finns också omnämnd på vår lista över 10 filmer en hypokondriker inte bör se då den är så ”så elegant ångestladdad och mörk”.
Sen har den självklart förstaplatsen när tidernas 10 bästa feelbad-filmer listas, med motiveringen: ”Musiken, bilderna, tempot, effekterna och inte minst de trovärdiga skådespelarna gör att de läskiga drogtripperna injiceras rakt in i våra hjärnor.”
”Requiem for A Dream” gick upp på amerikanska biodukar sen 27 oktober 2000. Det dröjde till september året därpå innan svensk biopremiär. På IMDb ligger den på plats 91 över tidernas bästa filmer.
För mig är detta tveklöst en av 2000-talets bästa filmer. Men jag vet inte om jag nånsin vågar se om den.
