Att arbeta på biograf som cineast kan vara en dröm som går i uppfyllelse. Som anställd tillbringar man dagarna med att rekommendera och prata film med entusiastiska gäster och får se på mycket film själv. Utöver det blir det mycket poppande av popcorn men också städning av salonger.
Jag har, likt Anthony Bourdain, när han skrev “Kitchen Confidential”, sammanställt min egna “Cinema Confidential”. Här är tio konstiga saker jag hittat när jag krupit mellan stolsraderna.
10. Den ensamma Intersport-strumpan
Tänk dig själv att du klär på dig om morgnarna. Då brukar man, tänker jag, börja med underkläderna, sen trär man på sig ett par strumpor över sina fötter och där sitter dessa tills dess att man kommer hem och avlägsnar dem igen. Det är inte fallet! Nej, när man går på bio har människor för vana att, likt en viss Bruce Willis i “Die Hard”, trä av sig sina strumpor för att vädra tårna under biobesöket.
Hur man för allt i världen kan med att utsätta sina medmänniskor för detta är för mig helt obegripligt, men det försiggår för jämnan. Jag hittar ibland ensamma, ofta svarta sportsockar inklämda mellan stolar, i pappmuggar eller bara fräckt liggande i sin ensamhet på golvet. Går man då hem med en strumpa på och en naken fot? Svara mig gärna. Hör också till saken att jag aldrig fått frågan: ”Ursäkta, jag tror att jag glömde en strumpa i salongen.”
9. Tom mjölkkartong
Det finns säkert de som inte finner det besynnerligt att dricka mjölk inne i biografen. Jag tror mig ha läst att Glenn Hyséns drink of choice är lättmjölk på is. Att dricka mjölkdrink till “The Big Lebowski” eller ett glas till “Léon” eller “A Clockwork Orange” kan också godtas. Men just fräckheten i att bälja i sig ett paket lantmjölk i salongen – jag motsätter mig det!
8. Smörgås
Det var doften som drog mig till den. Jag känner den för väl. Jag har själv en gång gjort samma misstag som den här stackars saten, men då var det på grund av att jag stressade till ett tåg i Budapest och glömde kvar den – inte att jag fick med mig den och glömde den på platsen där den skulle förtäras.
Det var ost- och oreganobröd, sniff sniff, chicken teriyaki, sniff sniff, och, om jag inte tar helt fel, honungssenapsdressing. Där låg den kvar så fint försluten och välinpackad. Stackars macka som aldrig fick uppfylla sitt enda syfte.
7. En påse med sand från strand
Matkassar hittar man ibland. Någon har varit och handlat och förlagt purjolöken, äggen och morötterna i en ICA-kasse som sedan används av mig i ett försök att leva ett nyttigare liv. Att hitta en matkasse och istället mötas av vit sand från en karibisk strand hör däremot inte till vanligheterna. Det väcker många frågor som jag nog aldrig kommer få besvarade.
6. Dyngsura badbyxor
Efter att man har sopat bort popcornkärnorna från stolarna och sedermera från golvet kan man också moppa golvet om man har tid innan nästa visning börjar. Detta görs med fördel inte om gästerna redan står i foajén och stampar, med risk för att någon ska halka på det nymoppade golvet.
Men när det är blött och dant finns ibland inget annat val än att ta i alla fall den givna platsen som utsatts för förödelsen. Den här gången blev jag full av förundran när orsaken till pölen var ett par dyngsura badbyxor som någon lämnat efter sig. Jag föreställer mig att någon vid stranden i all hast kubbat till bion och där bytt om. Annars får jag inte ihop det.
5. Den ensamma mannen
För ett tag sedan läste jag att larmet gått i en biosalong efter att en förvirrad biobesökare vaknat i ottan i en mörk och tom biosalong. Jag vet inte vad sagd biograf har för rutiner, men det låter otroligt att man kan ha missat denna stackars trötta individ.
Men så slog det mig att det kanske inte är så konstigt ändå, för har inte en trött herre suttit längst fram i salongen, tuppat av och fallit fram så att hans stackars hjässa nästan snuddat golvet? Jo visst, det kan hända den bäste. Var den här herren pigg nog att förstå den pinsamma situation han satt sig i förtäljer inte den här historien, men filmen kanske bara var så urbota tråkig att han inte pallade mer.
4. Vigselringen
Om det är tight mellan visningarna brukar jag städa på ett sporadiskt vis – eller jag brukade det. Nuförtiden får det ta den tid det tar, för att glömma att städa kan bli förödande, som du nog kommer att förstå.
Det är en sådan trope i filmer att man knappt tror att det är sant, men jag vet nu bättre och min cyniska hjärna har blivit allt mer fördärvad. Nu ska också din bli det. Det är min samhälleliga plikt att dela med mig av de här företeelserna så att omvärlden får veta, och jag drar mitt strå till stacken.
För har man trätt av sig sin vigselring och förlagt den utan att höra av sig om det senare kan det bara innebära att man varit up to no good.
3. En stekpanna
Man brukar prata om var sak på sin plats och jag kan för mitt liv inte begripa när det blev okej att laga mat i salongen. Jag kan bara sluta mig till att det var någon som skulle vidare på knytkalas och sedan råkat lämna sin ganska solkiga gjutjärnspanna under sin biostol.
2. En krycka
När man inte kan gå på sina egna ben är kryckan det viktigaste hjälpmedlet. Visst kan en person att hålla armkrok med hjälpa, men hur kan man behöva krycka och ändå glömma kvar den? För mig är det obegripligt att hitta en kvarglömd krycka – men det kan ju också vara så att man mirakulöst kom på fötter av den fantastiskt livsbejakande film man precis sett.
1. Bajsblöjan på porslinsfatet
Man går genom livet utan att ägna vissa saker minsta åtanke. En sådan sak skulle kunna vara vad som någonsin borde få föras samman. Jag vill tro att de flesta inte hade fått för sig att, efter att man gjort rent en babystjärt och tagit av blöjan, lägga den på ett porslinsfat och lämna den åt någon annan att ta hand om. Det trodde jag – men så låg den där så prydligt: en väl försluten tingest på det blommiga delikatessfatet. Den såg så oskyldig ut men ruvade såklart på den mörka hemlighet som var väl dold.