Judy Garlands livsöde var spektakulärt och tragiskt. Hennes sång-, dans- och skådespelarinsatser på vita duken alldeles lysande. Här är fem filmtips som guidar dig till stjärnans mest oförglömliga roller och samtidigt berättar om den stora underhållarens liv.
Trollkarlen från Oz (1939)
Judy Garland hade showat på scen tillsammans med sina föräldrar sedan hon var två år gammal när hon som 13-åring fick huvudrollen i ”Trollkarlen från Oz”. Inför inspelningen fick hon en rejäl makeover och ordinerades bland annat starka bantningspiller som kom att leda henne in i ett livslångt missbruk.
”Trollkarlen från Oz” blev ett av de mest omtyckta verken i amerikansk filmhistoria och Judy ikonisk i sin roll som Dorothy och i sina rubinröda, gnistrande skor.
Berättelsen följer flickan Dorothy från ett färglöst och vardagligt Kansas in i ett technicolor-sprakande äventyr i det magiska fantasilandet Oz.
Publiken trollbands av Judys framförande av ”Over the Rainbow” – en av de mest välkända låtar som skrivits för en film. Den utgjorde paradnumret i många av hennes senare scenshower och konserter – bland andra det rosade Carnegie Hall-framträdandet 1961 som blev ett bästsäljande album. Låten belönades med en Oscar. Judy själv fick en ”Academy Juvenile Award”.
Vi mötas i S:t Louis (1944)
Judy blev kvar hos filmbolaget MGM efter ”Trollkarlen från Oz” och hos dem fick hon lära sig allt om långa arbetsdagar och hårt arbete. För att orka med tilldelades hon bland annat amfetaminpiller. Hon blev en riktig kassako, med roller i flera framgångsrika filmer – bland andra ”Vi jazzkungar” (”Strike Up the Band”) 1940.
En av de största succéfilmerna Judy gjorde för MGM är ”Vi mötas i S:t Louis” (som har originaltiteln ”Meet Me in St. Louis”.
I den framför hon ännu en klassiker som specialskrivits för henne att sjunga i en film, nämligen den idag oerhört välkända och omtyckta jullåten ”Have Yourself a Merry Little Christmas”. Det är den scenen som har gjort ”Vi mötas i S:t Louis” till en julfilmsfavorit för många, trots att största delen av filmen inte utspelar sig under högtiden. Istället följer dramakomedin fyra systrar genom hela det år som leder fram till världsutställningen i Saint Louis våren 1904.
Utöver ”Have Yourself a Merry Little Christmas” framför Judy två andra låtar i filmen som har blivit så kallade standards, nämligen ”The Trolley Song” och ”The Boy Next Door”.
Inför ”S:t Louis” fick Judy en ännu rejäl makeover för att rebrandas som sexigare och kvinnligare. Bland annat hårdnoppades hennes ögonbryn och hennes hår- och läpplinje ändrades.
Ett år efter premiären gifte sig Judy med filmens regissör Vincente Minnelli. Det är tillsammans med honom hon fick sin berömda dotter Liza Minnelli.
En dans med dej (1948)
Den allra mest inkomstbringande filmen Judy gjorde för MGM var ”En dans med dej” (med originaltiteln ”Easter Parade”).
Den förra filmen hon gjort innan dess, ”Piraten” (1948), hade tvärtom blivit den första filmen hon gjort för filmbolaget som inte hade gått med vinst. Det berodde på problem som lett till stora fördröjningar och kostnader. I början av inspelningarna hade Judy nämligen fått ett nervöst sammanbrott och lagts in på ett privat sanatorium. Hon skrevs så småningom ut, fortsatte filma, men bara ett par månader senare försökte hon ta sitt liv genom att skära sig i handlederna med en glasskärva. Hon lades då in på ett mentalsjukhus i två veckor.
I ”En dans med dej” spelade Judy för första och enda gången mot stjärnan Fred Astaire. De spelar två danspartners som faller för varandra – trots att triangeldrama hotar. Till de framgångsrika låtar paret framför tillsammans i filmen hör ”Easter Parade” och ”A Couple of Swells”.
Ivriga av framgångarna ville MGM att de två skulle samarbeta igen redan året därpå, i ”Vi dansar igen!”, men under inspelningarna tog Judy fler och fler droger samtidigt som hennes alkoholmissbruk förvärrades. Hon missade åter flera inspelningsdagar och MGM beslutade att stänga av och ersätta henne med Ginny Rogers.
Upp med ridån (1950)
”Upp med ridån” (med originaltiteln ”Summer Stock”), i vilken Judy spelar en småstadsbonde som något motvilligt lånar ut sin lada till en teatergrupp, blev den sista filmen hon gjorde för MGM. Den följde på flera problemfyllda filmprojekt, varav vissa hon hade sparkats från – bland andra ”Annie Get Your Gun”. Judy hade uteblivit från inspelningar, lagts in tillfälligt på olika kliniker och bland annat behandlats med elchocker.
Inför ”Upp med ridån” mådde hon tillfälligt bättre. Hon hade legat inne på avgiftning en längre tid och lyssnat till sina läkares råd och lagt på sig några välbehövliga kilon. Det var filmbolagets krav på att göra sig av med dem som gjorde att hon återigen började att ta narkotiska piller. Hon uteblev från jobbet, och inspelningarna drog ut på tiden. När de väl var avklarade ville MGM ha med ett extra sångnummer och det var då Judys krav att det skulle vara ”Get Happy”. I scenen bär hon en outfit som blev något av en trademarklook, en smokingjacka, fedorahatt och nylonstrumpor – allt i svart – som hon egentligen skulle ha burit redan i ”Easter Parade”, med det ansågs då vara för utmanande. Efter att ha mått skit i flera år sjunger hon övertygande med ett brett leende:
Forget your troubles and just get happy
Ya better chase all your cares away
Det är ett av hennes mest rosade filmnummer, men det hjälpte inte. Judy fick sparken från MGM.
En stjärna föds (1954)
”En stjärna föds” handlar om en stjärna som stiger, och en som dalar. Oväntat nog spelar Judy inte den dalande, trots att rollen var en av de sista hon gjorde. (Det skulle dröja tills 1961 innan hon gjorde nästa. Hennes sista film kom 1963.) Å andra sidan är hon fullkomligt övertygande i rollen som en ung stjärna som med sin talang charmar världen.
”En stjärna föds” var en påminnelse om Judys stora begåvning när den kom. Hon hade då inte gjort någon film sedan ”Upp med ridån”. Faktum är att den tjänar som en sådan påminnelse än idag. Det är den bästa bland de fyra ”A Star Is Born”-versioner som har gjorts och den starkaste av Judy Garlands alla skådespelarinsatser.
Tidningen Time skrev om Judys insats i ”En stjärna föds” att hon ”gives what is just about the greatest one-woman show in modern movie history”.
Den mest berömda låten från filmen blev ”The Man That Got Away”.
Ett av numren framför Judy i manlig kostym (ett plagg hon uppträtt i flera gånger tidigare). Det sägs ha ökat hennes attraktionskraft på den manliga, homosexuella publik som uppskattat henne redan sedan tidigare och utgjort en stor del av besökarna på de konserter Judy gjort på Palace Theatre i New York under början av 50-talet. Judy Garland är en av de största gayikonerna genom tiderna.
Judy Oscarsnominerades för ”En stjärna föds”, men förlorade obegripligt nog mot Grace Kelly. Hon skulle komma att få ytterligare en Oscarsnominering i sitt liv, nämligen för sin biroll i ”Dom i Nürnberg” (1961).
Judy hängav sig helt åt ”En stjärna föds”, ändå satte hennes personliga bekymmer käppar i hjulet för inspelningen och filmen gick med förlust.
Judy avslutade sin karriär med att arbeta framförallt inom tv och på scen. Det var en tid som präglades av trassliga relationer, missbruk och psykisk ohälsa.
Filmen ”Judy”, i vilken Renée Zellweger spelar Hollywoodstjärnan, utspelar sig under Judys sista år i livet, 1969, då hon anländer i London inför fem veckor av slutsålda konserter. Filmen har svensk premiär den 11 oktober.
