Jonathan Demmes ”När lammen tystnar” firar 25 år i år. Den femfaldigt Oscarsbelönade thrillern där Anthony Hopkins gav ondskan ett nytt, hungrigt ansikte har en av de bästa slutreplikerna någonsin. Det är svårt att tänka sig idag att filmen kunde ha slutat rätt annorlunda.
Deadline har blickat tillbaka med regissören Jonathan Demme och manusförfattaren Ted Tally, som berättar om en annan final som de först hade i åtanke.
I slutet som först skrevs, skulle Hannibal Lecter (Anthony Hopkins) prata i telefon med Clarice Starling (Jodie Foster) och ge henne komplimanger för hennes kläder, vilket antydde att han har sett henne på distans. När han hänger på luren är han i ett kontor, med en död livvakt på golvet och Dr. Chilton (Anthony Heald) fastbunden vid en stol - på samma sätt som Chilton spände fast Lecter tidigare i filmen. Lecter, som skalat en apelsin med en liten kniv, går fram till sitt offer med kniven och frågar: ”Shall we begin?”.
Manusförfattaren Ted Tally berättar:
- I boken tar Hannibal farväl i ett brev. Det funkar inte på film, man behövde se deras ansikten. Så jag kom på idén att Hannibal hade följt efter Chiliton till ett semesterhus i Chesapeake Bay, dödat hans vakter och skulle ge sig på Chilton. Jonathan ville inte ha många ändringar, men han tyckte att slutet var lite osmakligt. Visst var Chilton ett svin, men förtjänade han att slaktas sådär?
Jonathan Demme medger att slutet blev för skrämmande.
- Det hade förvandlat filmen till något helt annat. En chockscen som sparkar dig i magen i sista sekunden och sen kommer eftertexterna. Berättelsen förtjänade mer. Och det var inte så filmiskt, skulle vi avsluta filmen i ett rum sådär? Är det bilden som folk ska ta med sig hem?
Istället slutar ”När lammen tystnar” med ett telefonsamtal mellan Hannibal och Clarice, där han varnar henne för att leta efter honom. Själv befinner han sig i en tropisk miljö och måste lägga på när han ”får en god vän till middag”. Vi ser hur Lecter ser sin gamle plågoande Dr. Chilton kliva av ett plan.
En perfekt replik som lämnar resten åt publikens fantasi.
