Två timmar efter tolvslagets glada tjo och fyrverkerier smällde det minst lika högt i TV-apparater (eller i USA – på bio!) världen över. Jag pratar givetvis om Netflix megasuccé “Stranger Things” som under dunder och brak och för allra sista gången ska ge sig på Upside Down. Kommer finalen “The Rightside Up” lägga de sista pusselbitarna och hur ska det gå för Will, Eleven, Mike och resten av gänget?
Efter volym 2 (de tre senaste avsnitten) diskuterade jag både vad som hänt – och inte hänt. Samt debatterade kring hur de i hela friden skulle knyta ihop säcken med så många lösa trådar kvar i spelet. Men efter två timmar på självaste nyårsdagen är jag mör, nostalgisk och hjärtat känns faktiskt lite upp och ner.
Så slutsnackat och slutgråtit – vi kastar oss direkt in i finalernas final. Kort summering av mina tankar hittar du längre ner på sidan.
OBS! Nedan innehåller spoilers för hela “Stranger Things”, inklusive finalavsnittet.
Den sista striden – över innan det ens börjat?
Till att börja med måste vi prata om det kära barnet med de många namnen. Vad man än väljer att kalla Henry Creel/One/Mr Whatsit/Vecna så har han varit en brutal men ytterst intressant skurk att följa. Trots att hans saga initialt inte låter så unik (problematisk pojke som får storhetsvansinne) har Jamie Campbell Bower verkligen lyckats med konststycket att vara lika delar vackert fascinerande som väsande skräckinjagande.
Ser vi på säsongens helhet anser jag att det lagts på tok för mycket fokus på Holly Wheeler (Nell Fischer). Här hade de i stället kunnat fylla i luckorna kring Henrys berättelse. Som av en händelse kan han nu plötsligt ta sig in i grottan och möta minnen han trängt bort i alla år. Märkligt nog är dessutom ett barn (Derek) huxflux starkare än alla Henrys läskiga tentakler. Men den stora slutstriden i The Abyss kan väl förklara allt, aller?
Trots att det var häftigt uppbyggt blev jag också förvånad över hur enkelt det sedan var att få stopp på Henry/Vecna. Under flera säsonger har vi väntat på den stora striden – och nu är det helt plötsligt över på (vad som kändes som) några minuter.
Var höll alla andra demogorgons och demobats hus? Och dessutom, med en hel timmes speltid kvar av vårt finalavsnitt?
Teorierna som inte höll..
På förhand tisslades det om en stor plot twist som skulle rita om hela kartan. Efter volym tvås något röriga avsnitt intensifierades detta ytterligare. Till exempel pratade Will om oförklarliga milkshake-minnen och pilar bytte färg. Teorierna rörde sig kring att Henry talade genom Will eller att Henry egentligen var god. Dessutom pratades det om att Steve definitivt skulle offras, att Kali egentligen hade ett större motiv samt att Will skulle dö/känna smärta ifall Henry skadades.
Inget av dessa visade sig faktiskt att stämma. Personligen kunde jag inte se hur de hade kunnat ”omvända” Henry utan hans karaktär var precis som den faktiskt var. Men finalavsnittet innehöll heller inte några större ”oförutsägbarheter” som Duffer-bröderna pratade om. I stället verkar skaparna ha valt att ta en enklare, nostalgisk väg och fansens teorier mynnade ut i en blandning av plot holes, övertänkande och önsketänkande.
I säsong fyra skickade ”Stranger Things” Kate Bushs ”Running Up That Hill” rätt upp på topplistorna – igen. Säsong fem skulle bjuda på en låt som ”aldrig licenserats för varken film eller TV”. Något som givetvis satte hela internet i arbete. Men det visade sig inte bara vara en, utan två Prince-låtar i form av ”When Doves Cry” samt ”Purple Rain”. Det sistnämnda känns ju definitivt självklar med tanke på seriens färgskala; blå + röd blir ju just lila.
.. och tårarna som föll
Jag misstänkte på förhand att Duffer-bröderna skulle vara på tok för fästa vid sina karaktärer för att ta kål på dem. I stället verkar de ha fått en förkärlek för att “nästan-döda” karaktärer såsom Hopper, Max och det som verkligen fick min puls att rusa – Steve. Tittarna luras att deras favvokaraktär strukit med men i sista sekund blir denne räddad. Ibland funkar det, men ibland inte alls.
Ett lyckligt slut tes hägra när det ”bara” återstår att förinta Upside Down. Men det är också då Eleven tar beslutet att offra sig själv för att inte fler barn ska bli till från hennes blod. Det är en rörande scen som bryter upp hela vårt kärngäng och rör mig till tårar. Min reaktion blir extra kraftig då ”Stranger Things” visat metaforer för trauma (specifikt barndomstrauma) och bearbetningen som fortgår under förloppet in i vuxenlivet.
Eleven har alltigenom säsong fem känns ”off”. Detta ödesdigra beslut blir som en acceptans att ta ett sista steg från det tuffa liv hon har tvingats leva. Det hela lägger ett mörker över serien, men som sedan lämnar hennes öde upp till tittarna genom Mikes alternativa berättelse i slutminuterna. Jag tolkar det dock som ytterligare en traumabearbetning och att Elevens kapitel är avslutat för gott.
Fick ”Stranger Things” ett värdigt avslut?
Det är svårt, närapå omöjligt, att göra alla nöjda. En seriefinal ska både lyckas tillfredställa nostalgikerna men också de som söker svar. Serier som “Game of Thrones” och “How I Met Your Mother” lyfts ofta som skräckexempel där avsluten stjälpt mer än vad de har hjälpt. “Stranger Things” tar varken den slarviga vägen eller den extremt impopulära, utan väljer snarare en säker och trygg utväg. Vissa kommer att njuta av lyckligt slut, medan andra kommer att önska mer.
Så för att summera finalen av ”Stranger Things”. Vad hade kunnat göras bättre?
- Jag hade önskat mer av Henrys berättelse, inklusive tillbakablickar från skoltiden. Dessa har ju varit med i musikalen som den största delen av världen inte har haft tillgång till.
- Slutstriden (som skedde runt avsnittets halvtid!) gick för snabbt och var i det hela för enkel. Inte ens en skråma på deltagarna! Ett antiklimax dessvärre.
- Ett något smartare slut där de utlagda påskäggen som skymtats till faktiskt hade haft någon inverkan på slutresultatet.
Absolut, men vad gjordes då bra i vårt finalavsnitt?
- Mycket bättre än samtliga avsnitt i volym 2. En final fylld av känslosamma händelser och nostalgiska moment.
- Att sluta som vi började blev ett fint avslut på alla dessa år. Självklart ska vårt gäng spela Dungeons & Dragons tillsammans i källaren igen!
- Jag önskade tidigare att Joyce skulle få tillbaka sin ”spark”. Här fick hon både bli förlovad och dessutom (om ännu bättre!) utföra en rejäl hämnd på Vecna.
- Dustin fick i sitt tal hedra Eddie på ett härligt minnesvärt sätt. Hellfire Club lever!
Samtliga säsonger av ”Stranger Things” finns nu tillgängliga på Netflix.
Läs också: Senaste ”Stranger Things”-avsnittet sågas av fansen – näst sämst i seriens historia
Läs också: Eftersnack: ”Stranger Things” bråkar med allt och ingenting i tre snackiga avsnitt
Läs också: Galen öppning på tv-året! Hela 12 nya tv-serier du inte vill missa i januari