Kan Netflix avsluta sin maffiga 80-tals romantik på topp? Det har jag tyvärr fortfarande inget svar på.
“Stranger Things” är den retrodoftande sci-fi-serien som förenar äventyrslystna rollspelare med världens undergång. I sin femte säsong stänger den ganska oväntade megasuccén stänger labbet för gott och har i detta nu släppt sin andra batch av spännande tv-avsnitt. Dessa ska knyta ihop säcken både för vår ensemble och staden Hawkins framtid.
Först lite teknikaliteter kring hur avsnitten har presenterats. Netflix, som annars gjort sig kända (eller ökända) för att bränna av en hel serie i ett svep, har för suspensens skull vacklat lite på sin regel. Men de är för dens skull inte helt konsekventa med hur de vill att avsnitten ska “bingas”. Säsong fem har delats upp i tre grupperingar eller såkallades “volymer”, innehållandes fyra avsnitt (nedan kallat volym 1), tre avsnitt (volym 2) och slutligen ett sista, maffigt finalavsnitt (volym 3).
OBS! Nedan innehåller spoilers för “Stranger Things” fram till och med avsnitt 7 av säsong 5.
Snabb sammanfattning av volym 1: Säsong fem tar vid efter säsong fyras avslut och ett numera Hawkins som är splittrat i tu. Här har militären (elaka) i stället tagit kontrollen över både ytor och (om möjligen ännu värre) invånarnas barn. Första delen introducerade även radiostationen WSQK 95.5 FM och dess höga (definitivt klättringsbara) radiotorn.
Andra noterbara händelser var att lillasystern Holly (Nell Fischer) fängslades i “Henrys minne”. Otursförföljda Will (Noah Schnapp) visade sig även i maffiga slutminuter ha anammat oanade krafter.
Vi bjuds på mycket snack och lite verkstad
Det stämmer att “Stranger Things” alltid cirkulerat kring barn – även om våra originalskådespelare visserligen är rejält uppvuxna vid det här laget. Minstingen Holly Wheeler har gått från bebis till ett förvånansvärt store utrymme i vår ensemblerika tv-serie. Idétorka eller en strategisk plan tvistar vi fortfarande om, men Hollys fängelsevistelse i Henrys sinne har påmint om allt från “Alice i Underlandet” till en vandring i plågsamt långsam snigelfart mot en efterlängtad frihet.
Snillrika (Mad) Max (Sadie Sink) skulle vara nyckeln till frihet, men volym 2 innehöll på tok för många planlösa vandringar. När det väl uppenbarade sig en väg ut – bokstavligen en dörr ut ur helvetet! – verkade det finnas all tid i världen för småprat. Ni hör väl själva att Kate Bush ikoniska låt ”Running Up The Hill” spelas? Spring då!
Att snicksnacka i cirklar som dessutom mer kändes som bråk är något som återkommit alltigenom hela säsongen. Det har dessvärre inte riktigt drivit handlingen framåt utan snarare sänkt snälla karaktärer till en alltför låg lägstanivå.
Karaktärer som föll ihop, och föll isär
Ett annat frustrerande tilltag som föregående volym gav sig på var ex-badboyen Steve “The Hair” Harrington (Joe Keery). Hans relation med Dustin (Gaten Matarazzo) prövades hårt. Bådeextremt omtyckta av tittare, och efter att ha gnabbat i drygt fem avsnitt rök de dessutom samman på den värsta tänkbara platsen. Det bidrog inte nämnvärt till historien och deras två återförening var skral och i princip “blink and you miss it”. Däremot var inte ett öga torrt här när de verkligen fick låta känslorna svalla om rockiga Eddies tragiska öde.
Och på tal om att “hug it out”. I ett av de mest otippade segmenten i mitt tycke fick det stadiga paret Nancy (Natalia Dyer) och Jonathan (Charlie Heaton) rensa luften sinsemellan. Eller blev vi verkligen klokare av vad som sades? Deras ”un-proposal” gav kanske inte svar på allt men blev ändå ganska finstämt och känslosamt. Och misströsta ej om du älskade ”Jancy”. De två skådespelarna är tillsammans på riktigt och har nu varit det i hela tio år.
De som trots allt håller huvudet på skaft
Trots att vi i stort sett har lämnats hängande i luften vill jag ändå lyfta fram några minnesvärda karaktärer. Dustin har alltid varit en favorit hos mig, och trots att hans roll som comic relief verkar ha passats till både Robin (Maya Hawke) och nykomlingen Delightful-Derek (Jake Connelly), finns det mycket kvar att hämta. Han räknar ut både det ena och det andra utan att fördriva dyrbar tid med att pyssla med irrelevanta ting.
Att vi fick tillbaka Max var både efterlängtat och välbehövt. Två år i Vecnas hjärna har visserligen gjort sitt både för kropp och själ, men hoppets låga brinner stadigt. Max och Lucas (Caleb McLaughlin) relation verkar dessutom starkare än någonsin och mer kemi än de numera ganska lågmälda Eleven och faktiskt rätt trista Mike.
Ständigt otursdrabbade Will får lätta hjärtat under en känslosam stund. Även om poäng var viktig önskar jag dock att scenen hade fått ta plats i en mindre skala (t ex med mamma Joyce). Det ska dock bli ytterst spännande att följa hur Will kommer att utnyttja både krafter och detta självförtroende framöver.
Vecna, Upside Down och The Abyss
Skurken Vecna/One/Henry Creel (otroliga Jamie Campbell-Bower) i olika skepnader har fått mycket välförtjänt utrymme. Men ändå känns det fortfarande som att vi bara har snuddat vid toppen på isberget. Jag hade förväntat mig att de hintade tillbakablickarna från skolåldern hade vävts in på något vis. Speciellt eftersom musikalen “Stranger Things: The First Shadow” som (tyvärr) endast visats offline ska ha kikat närmare på varför Henry Creel blev som han blev.
Vi får dock bryggan förklarad för oss i dessa avsnitt samt en närmare kik på mellanvärlden ”The Abyss”. Det som karaktärerna tidigare trott är en ren avspegling av Hawkins visar sig i stället vara ett maskhål; en brygga mellan två punkter i tid och rymd. Men det är inte ondskefulla Vecna som har skapat denna länk mellan olika dimensioner. Det är faktiskt vetenskap som håller Upside Down vid liv.
Det återstår att se ifall vårt gäng kan förgöra både Vecna och bryggan. För det räckte uppenbarligen inte (som tur är!) med det ”lilla” skottet som Nancy avfyrade.
Kommer några karaktärer ens att dö?
Trots sina läskiga stunder har “Stranger Things” (till skillnad från t ex “Game of Thrones”) aldrig gjort sig kända för att stapla dödsoffer på hög. Spekulationerna vem som offras har gått varma men än så länge har inte en kotte bragts om livet. Problemet är att fler och fler karaktärer adderas, men få tas bort. Dessutom är många släkt, kärlekspar eller helt enkelt så omtyckta att de helt enkelt inte kan separeras.
Oddsen går isär, men många tippar Vecna, Eight, Eleven och Will som potentiella dödsoffer i de kommande slutstriderna. Frågan återstår: sparas krutet till finalavsnittet, eller har Duffer-bröderna helt enkelt blivit för fästa vid sina många karaktärer? Och hur i hela friden ska allt knytas ihop under de ynka två timmarna som vi har kvar?
Avslutningsvis: några lösa tankar om volym 2
- Starka Eight/Kali (Linnea Berthelsen), från det i särklass sämsta “Stranger Things”-avsnittet dök i volym 1 upp som en ganska ovälkommen gubben i lådan. Förutom att sätta griller i huvudet på främst Eleven svävar hennes lojalitet fortfarande i ovisshet. Är hon i själva verket ond?
- Mamman Joyce (alltid lika fantastiska Winona Ryder) har verkligen gått från överbeskyddande nervsammanbrott till att i princip välkomna för både experiment och test på barn. Det känns tyvärr som att hennes karaktär gått från stark huvudroll till att tråkigt nog reduceras till frågande biroll.
- En kick ass-medalj till fantastiska Karen Wheeler (Cara Buono) som verkligen vet hur man tvättar bort flinet från en aggressiv demogorgon!
Håller ni er vakna efter tolvslaget så släpps finalavsnittet av ”Stranger Things” på Netflix 1/1 klockan 02.00. Observera att avsnittet ska vara hela 2h 8min långt!
Läs också: Här är 10 mest nedladdade tv-serierna 2025 – Netflix leder ligan
Läs också: Julklappen från Netflix: Nya ”Stranger Things”-avsnitt att bänka sig framför