Eftersnack: Långsamt, plågsamt och utmärkt – "The Night Of" fortsätter starkt

Serien fortsätter med samma lågintensiva tempo som den etablerade i första avsnittet. Detta långsamma tempo är seriens största styrka, skulle jag vilja påstå. Naz får träffa sina föräldrar. Kommissarie Box gör det han gör bäst, vilket är att utreda. Vi får även ta del av advokaten Stones vardag. Han träffar Naz på häktet, kliar sina eksem-attackerade fötter, åker tunnelbana, träffar en annan klient, kliar sina fötter, åker tillbaka och träffar Naz och kliar sina fötter lite till.

Vi är inte lika starkt knutna till Naz i det här avsnittet. Han sitter för det mesta i olika celler och bara väntar. För det är allt han kan göra. Vi kan känna av hans rädsla när han placeras i en cell med ett gäng härdade brottslingar. Man känner sig än mer frustrerad när folk, som poliser och advokater, går igenom sin vardag. För det är vad det är för dem. Ett bestialiskt mord har ägt rum, men ingen verkar beröras särskilt mycket av det. Ingen, inte ens Naz egen advokat, bryr sig om när Naz, gång på gång, säger att han är oskyldig. Detta resulterar i en mycket mörk ton. 

Förutom det långsamma tempot, är det seriens mörker som utmärker den mest. Serien för tankarna till ”The Wire”, eftersom de båda är någorlunda realistiska skildringar av polisprocedurer och människor. Men ”The Night Of” skulle också kunna beskrivas som motsatsen till ”The Wire”. För i ”The Wire” skildrades nästan alla karaktärer, vare sig det var poliser, knarklangare, mördare, tjallare eller korrupta politiker, som varma och kännande människor. I ”The Night Of” är ingen intresserad av vad någon annan gör eller känner. De är bara intresserade av att göra sitt jobb någorlunda bra.

Vi känner, så klart, för Naz, som bara hjälplöst kan se på medan alla runtomkring honom hanterar frågan om hans frihet som ett jobb. Det främsta undantaget är, så klart, Naz föräldrar. Detta är två varma personer, som är övertygade om sin sons oskuld och vill hjälpa honom så gott de kan. Detta är även intressant på grund av det faktum att ”vanliga” (icke-muslimer) amerikaner porträtteras som kalla personer medan muslimerna porträtteras som de enda som verkar ha någon värme i sina hjärtan. Vanligtvis är det tvärtom i amerikanska serier. Kommissarie Box är övertygad om Naz oskuld och försöker få Naz att erkänna till mordet. Trots detta kan man egentligen inte tycka illa om Box. För han är en principfast man, som verkligen bryr sig om sitt jobb. Han är fortfarande inte intresserad av att lyssna på Naz, eftersom alla bevis pekar mot Naz. Men jag tror att detta kan komma att ändras. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

På grund av seriens långsamma tempo, utspelar sig det andra avsnittet under loppet av ett par timmar. Naz hinner föras från en cell till en annan och är på väg ut mot fängelset på Riker’s Island i slutet av avsnittet. Man undrar hur denna rädda unge man kommer klara sig bland de härdade brottslingar som han kommer möta där. Det skulle vara helt i linje med seriens mörka ton om han råkade riktigt illa ut mycket snart. Vi får även följa bevismaterialens färd från en plats till en annan.

En sak som är viktig att komma ihåg är att bevismaterialen inte gått igenom någon undersökning än. Ingen obduktion har heller genomförts. Nu tvivlar jag på att kriminalteknikerna och obducenterna är lika bra i ”The Night Of” som i exempelvis ”CSI”, men det finns hopp. Samtidigt kan man inte bortse från det Stone säger i ett av sina passionslösa samtal med Naz; åklagarens och försvarets uppgifter är att lägga fram troliga scenarion (”stories”) för juryn. Det handlar i slutändan om vilken sida som lägger fram det bästa/troligaste scenariot. Sanning och rättvisa har tydligen ingen plats i den hårda och karga värld som Naz nu lever i.