Varning: Följande artikel innehåller spoilers för avsnitt 6 i säsong 3 av ”House of the Dragon”. Läs på egen risk!
Vi närmar oss nu slutsträckan för säsong 3 av ”House of the Dragon”, och i serien ställs konflikterna allt mer på sin spets. I dagens avsnitt får vi se både Daemon och Gwayne på separata lönnmördarjakter, men det är långt ifrån allt: Hugh Hammer behöver äktenskapsrådgivning, Rhaenyra skär sig på en stol och romanser har helt plötsligt börjat spira på olika håll i de sju kungadömena. Men allra främst på dagordningen står ett farväl, för veckans stora dödsfall är…
Vila i frid, Criston Cole
Ser Criston Cole har sedan säsong 1 varit en av seriens mest hatade karaktärer, av skäl jag inte riktigt begriper. Har han bitvis varit ett totalt svin? Absolut, men i en serie där allas favoritkaraktär (Daemon) är en incestuös barnamördare som groomat sin brorsdotter så känns Coles brott relativt ringa. Tvärtom så är han det närmsta ”House of the Dragon” har till Jaime Lannister: en briljant krigare vars liv formats av de eder han svurit och av känslomässiga skäl sedan svikit.
Hursom, Cole har spenderat säsongen med att leta efter någon som är villig att slå ihjäl honom, och den här veckan springer han på ett helt gäng som gärna går honom till mötes på den punkten: Oscar Tully och Roderick Dustin med sin armé av flodmän och nordmän. De förvägrar dock Cole den hedersamma död i strid han sökt, och väljer att istället för att acceptera hans erbjudande om en duell man mot man att låta bågskytten Alysanne Blackwood skjuta ihjäl honom på avstånd.
Scenen är effektiv, och går till på i princip samma vis som i Martins förlaga, där den är ett av berättelsens mest ikoniska ögonblick. Det finns dock en viktig avvikelse: i boken vägrar Coles banemän honom hans hedervärda död i strid med repliken: ”I’ll have no songs about how brave you died, Kingmaker. There’s tens o’ thousands dead on your account.”.
Med tanke på att Cole så sent som i förra veckans avsnitt hade en hel monolog om att han ville dö i strid på sina egna villkor så känns det märkligt att stryka den replik som befäster att han inte ens får lyckas med det. Ibland fattar shorunner Ryan Condal och hans manusförfattare smått obegripliga beslut i sitt förhållande till källmaterialet, och slarvar bort den dramatiska tyngd som finns i Martins verk.
Å andra sidan behåller de en hel del annat: Cole får be om sina mäns liv, och dör med självförtroendet intakt: hade han fått sin duell mot Oscar och Roderick hade han utan tvekan vunnit, vilken actionscenen precis innan (en av seriens bästa) vittnar om.
Men med det sagt, jag tycker att Criston Cole överlag fungerat bra i TV-serien, och att fans som helt avfärdar honom som ”Ser Incel” missförstått karaktären: Coles centrala konflikt berör egentligen inte relationen till kvinnorna kring honom, utan snarare en icke-adlig mans försök att finna sin identitet och sitt självbestämmande i en feudal värld där blod och status är viktigare än kompetens. Fabien Frankel har fångat det fint, och är värd en eloge för sitt skådespel de här tre säsongerna.
Lönnmord på schemat
Bortser man från Ser Cristons frånfälle så är veckans avsnitt annars kännetecknat av att alla försöker lönnmörda varandra, och misslyckas. En av Ormund Hightowers män överfaller Daemon på gatorna i King’s Landing, och får en kniv i örat för besväret.
Rhaenyra skickar å sin sida lönnmördare utklädda till soldater från huset Baratheon (vars lord, Borros, syntes i första säsongen, men inte varit med i serien sedan dess) för att fimpa Ormund och Daeron. Som tur är har Gwayne Hightower, som lämnade Coles armé förra veckan, kommit till Tumbleton. Han visar sig vara kvick i både tanke och handling, och gör processen kort med mördarna.
Gwayne är för övrigt avsnittets MVP: bortsett från att rädda Daeron och Ormund i en kort men brutal fightscen så visar han sig vara en mycket bättre män än sin kusin Ormund. Han bryr sig om Daerons väl och ve, och uppmanar honom att stå upp för sig själv. Det hjälper att Freddie Fox är riktigt stark i rollen. Han har, kul trivia, även spelat (fiktiv) svensk kung, i underskattade ”The Great”.
Rhaenyras fäbless för att leka Assassin’s Creed stannar dock inte i Tumbleton: hon skickar även iväg en högst motvillig Alicent för att fimpa Aemond, som är upptagen med att göra repris av Daemons storyline från säsong 2 i Harrenhal. Alicent vill framförallt inte lämna en allt mer deprimerad Helaena ensam, men Rhaenyra lovar att vaka över henne. Tvek på att det slutar väl.
Är Corlys Velaryon död?
Avsnittets sista minuter är också värda att avhandlas: Ormund Hightower är som vi alla lärt oss inte en herre som har förlåtelse nära till hands, och efter Rhaenyras mordförsök skickar han sin hantlangare Jon Roxton för att ge sig på Rhaenyras hand Corlys Velaryon.
Corlys har spenderat de senaste avsnitten med att hänga ute i vildmarken och jaga de pirater som överlevde säsongspremiären, förmodligen för att manusförfattarna har fler Velaryons än de vet vad de ska göra av. Veckans avsnitt slutar med att Corlys blir överfallen av Roxtons män.
Exakt vad som händer är svårt att säga, eftersom det är mörkt, men jag tvivlar på att Corlys dör. Det hade för det första varit en stor avvikelse från Martins ursprungliga berättelse, och Corlys är dessutom en såpass viktig karaktär att hans död, om och när den kommer, lär visas ordentligt.
Övriga tankar
- Vi har nu två potentiella kärlekspar: Baela och Alyn har funnit varandra genom att vara ungefär lika platta som karaktärer, medan Aemond och Alys inleder ett förhållande i Harrenhal. Gayle Rankin, som spelar Alys, har i intervju med MovieZines Jonatan Blomberg berättat att hon tror att Alys älskar Aemond, om än kanske inte romantiskt.
- Inget solsken utan regn dock: Hugh Hammer återförenas äntligen med sin hustru Kat i Tumbleton, men det blir inte som han tänkt. Hon vill inte veta av honom efter att han övergav henne för att bli drakryttare i förra säsongen, så nu står han utan ledstjärna i livet.
- Inte heller Ulf har det enkelt: han får inte supa med sina boys, och blir misshandlad på gatan av Daemon. Jag misstänker att det kan komma och bita Daemon i röven förr snarare än senare…
- Rhaenyra skär sig på järntronen. Det brukar i Martins berättelser vara symboliskt för att härskaren inte kan hantera att styra Westeros.
- Jag håller med Jeyne Arryn: Rhaena och hennes drake Sheepstealer kan gärna hålla sig undan: det är en storyline som inte leder någon vart.
Vi hörs igen nästa vecka för det näst sista avsnittet av ”House of the Dragon” säsong 3. Trailern för det finns att spana in nedan:
Läs också: Eftersnack: Brutala slutet av veckans ”House of the Dragon” chockade mig
Läs också: Jag är lite besviken – sabbade ”House of the Dragon” precis säsongens stora skurk?