I veckan har den efterlängtade och väldigt udda serien ”DTF St. Louis” premiär på HBO Max. Det är en rolig, obekväm och oväntat beroendeframkallande berättelse som förvandlar vardaglig tristess till emotionell spänning.
Med sylvass dialog, starka rolltolkningar och en ton som rör sig mellan svart komedi och mordmysterium är den redan nu en av årets mest intressanta seriestarter.
I centrum står två kollegor på en lokal-tv-station i St. Louis. Clark, spelad av Jason Bateman, är kanalens trygga ansikte utåt – en kontrollerad och lätt ängslig väderpresentatör som har enklare att förklara lågtryck än att navigera sitt eget känsloliv.
På redaktionen arbetar också Cliff, stationens teckenspråkstolk, gestaltad av en helt fantastisk David Harbour. Cliff är inkännande, mjuk och lite undergiven, men bär även han på en frustration som ligger och pulserar under ytan.
Mellan de två männen växer en oväntat nära vänskap fram. I en tillvaro präglad av rutiner, invanda roller och outtalade förväntningar blir deras relation ett andrum och en plats att samla kraft ifrån. Men när Clark introducerar dejtingappen DTF St. Louis för sin vän rubbas balansen. Det som först är tänkt att vara en oskyldig ventil för bekräftelse, utvecklas snabbt till ett emotionellt minfält – särskilt när en av deras fruar, spelad av Linda Cardellini, dras in i spelet.
Det som verkligen lyfter serien är skådespelarinsatserna. Särskilt Harbour imponerar med en annorlunda, mångbottnad och lågmält intensiv prestation som ger varje scen en extra laddning.
Bateman spelar skickligt på sin kontrollerade yta och precisa tajming och dynamiken mellan de två är både tragikomisk och djupt mänsklig. Cardellini tillför välkommen kvinnlig komplexitet som gör att dramat aldrig reduceras till bara en historia om manlighet i kris.
Redan efter första avsnittet var jag fast. Halvvägs genom säsongen funderar jag kring om detta kommer bli en fullpott.
Serien rör sig med självsäkerhet mellan genrer på ett sätt som överraskar och fördjupar karaktärerna. Den är rolig, pinsam och samtidigt förvånansvärt relaterbar. Visst, början är hyfsat långsam. Men de intrikata ledtrådarna om vad som väntar gör det omöjligt att inte se vidare.
”DTF St. Louis” är en underhållande och originell berättelse, med smart, mörk humor som hela tiden balanserar på gränsen till det obekväma. Parallellt finns där en krypande och hotfull känsla av att något snart kommer att gå fruktansvärt fel.
Det är fortfarande för tidigt att dra definitiva slutsatser om helheten. Men fyra avsnitt räcker för att jag ska sitta och slita mitt hår i iver över att få se mer. Landar ”DTF St. Louis” lika starkt som den lyfter, talar mycket för att vi här ser en av årets bästa serier ta form.
Serien har premiär måndag 2 mars på svenska HBO Max.
Läs också: 10 nya serier i mars som kan bli vårens nästa snackis
Läs också: 30 nya filmer och serier på HBO Max i mars 2026 – här är höjdpunkterna