Jag ser en skräckfilm om dagen under hela oktober, både älskade klassiker och nya, osäkra kort.
Även om 1980-talet kanske var bästa årtiondet för David Cronenberg, kungen av body horror, så är kultklassikern ”Videodrome” (1983) en av hans mest ikoniska och skrämmande filmer.
Handlingen kretsar kring Max Renn (James Woods), chef för en liten kabelkanal, som upptäcker ett piratsänt program – ”Videodrome” – bestående av råa, våldsamma och sadistiska bilder.
Till en början ser han det som nästa steg i att locka tittare, men snart visar det sig att sändningarna inte bara påverkar psyket utan bokstavligen förändrar kroppen.
Cronenberg kombinerar sin besatthet av både köttet och teknologi: människan blir en förlängning av medierna, men medierna blir också en förlängning av människan.
Filmen innehåller några av regissörens mest oförglömliga sekvenser, som VHS-kassetten som trycks in i ett öppet sår på magen, eller TV-apparaten som pulserar och andas. De både äckliga och fascinerande bilderna förenar imponerande praktiska effekter med symbolik kring mediers kontroll av människokroppen.
Samtidigt är det en kreativ och tänkvärd kritik av samtidens medielandskap, där våld och pornografi säljs som underhållning, och där gränsen mellan verklighet och representation blir allt mer suddig.
Det är även en fin påminnelse om vilken sevärd skådespelare Woods var, innan han blev enn högerextrem knasboll. Birollsskådespelarna är minst lika bra, inklusive Blondie-sångerskan Debbie Harry.
Du kan hyra/köpa ”Videodrome” på SF Anytime och liknande tjänster.
Se trailern nedan:
Läs också: Varning: 10 body-horror-filmer som gör fysiskt ont att se
Läs också: David Cronenberg om bioupplevelsen: ”Det är inte så viktigt för mig”