Årets invigningsfilm på Göteborgs filmfestival är det finstämda värmländska dramat ”Biodlaren”. Marcus Carlsson har regisserat historien om en far och en dotter tyngda av sorg efter mammans självmord några år tidigare.
I huvudrollerna ser vi Adam Lundgren, debutanten Hedvig Nilsson och veteranen Marika Lindström. De representerar tre olika generationer av en familj med oläkta sår.
Själv blev jag både inspirerad och berörd av filmen och delade ut 4/5 i betyg. Med det i bakhuvudet var det ett nöje ett sätta mig ned med Marcus Carlsson, Adam Lundgren och Marika Lindström för att diskutera arbetet bakom filmen, vikten av att ställa krav på skådespelare och hur svensk film porträtterar glesbygden.
”Har pratat om filmen i tio år”
När jag träffar trion på Hotell Draken i Göteborg är de upprymda efter världspremiären kvällen innan. Inte minst med tanke på hur lång process som faktiskt ligger bakom.
– Marcus har pratat om den här filmen i tio år typ, berättar Adam Lundgren. Ett tag handlade den om två gamla heroinister. Och sen så har det vuxit fram till någonting.
Efter år av diskussioner föreslog skådespelaren att själv hoppa in i manusprocessen – något som Marcus Carlsson genast välkomnade.
– Det var ju någon regissörskollega till dig som sa: Hur vågar du ta med en skådis in i manusarbetet? minns Lundgren. Och Marcus reaktion var: Vaddå, det är ju skitnice?
– Så då satt vi ett år ihop och skrev. Vi pratade, gick många promenader och pratade om familjerelationer och hur man dealar med svåra saker och tankar.
För Adam Lundgren är ”Biodlaren” första filmen där han är krediterad som manusförfattare. Men om det var med någon det skulle ske, kanske det var just med Marcus Carlsson.
Skådespelaren och regissören jobbade tillsammans redan på pärlan ”Din barndom ska aldrig dö” från 2013. Redan då förstod Lundgren att han hade hittat en bra samarbetspartner.
– Vi är jätteolika personer, säger han och får Carlssons medhåll. Men vi funkar i det kreativa arbetet och jag känner mig väldigt trygg med honom.
”Han ger sig inte!”
Marika Lindström, som har varit aktiv skådespelare sedan det sena 60-talet, har bara beröm för Marcus Carlssons regi. Inte minst för att han vågar säga ifrån när han inte är nöjd.
– Jag tycker det är väldigt roligt och intressant att jobba med en regissör som begär någonting av mig, säger hon. Alltså begära något mer än att jag ska kunna allt utantill. På den punkten kan man inte riktigt lura Marcus.
Adam Lundgren stämmer in i motspelarens ord och beskriver Carlssons inställning som frustrerande – men väldigt givande.
– Han ger sig inte. Jag kommer ihåg en scen vi filmade i ”Biodlaren” där han bara: Nej det här måste vi filma om. Eller: Nej det är för dåligt väder, det går inte idag. Och så blir det en jävla rokad. Han bara: Nej, det måste vara sol i den här, annars funkar inte hela scenen. Eller vi måste vara på den platsen, annars faller allt.
”Man får luras lite”
Själv menar Marcus Carlsson att det är magkänslan som avgör när en scen sitter. Och den går inte alltid hand i hand med det mest effektiva berättandet.
– Jag känner i filmer överlag att man ibland går lite för snabbt fram, säger han. Det har med pengar att göra. Och tid.
Regissören litar på sin intuition under inspelningen lika mycket som under klippningen, även om den ibland kan möta motstånd.
– Det är alltid en åsikt om ”klipp kortare”, ”ta bort det”, ”det där behövs inte”. Det är alltid så. Vi har så mycket möten med sådant hela tiden. Då får man hålla kvar det helt enkelt. Ibland får man luras lite också och klippa bort, och så lägger man tillbaka det sedan. Man håller på så hela tiden, för man har en magkänsla.
”Finns massor av människor som pratar värmländska”
”Biodlaren” utspelar sig i den värmländska orten Åmotfors. Och medan svenska filmer och serier ofta utforskar vår glesbygd, har den här historien en annan inställning. Här finns inga stressade stockholmare och inga kulturkrockar.
Det är något som alltid var viktigt för värmlänningen Marcus Carlsson – som vägrar ironisera över filmens invånare.
– Folk lever sina liv, säger han. Till och med i Åmotfors. Det är ju så. Och det är viktigt för jag tror att det är ett stort problem att vi berättar alldeles för mycket utifrån våra storstäder om glesbygden. Det har blivit en extrem spricka i hela samhället. Och det är synd tycker jag.
Karaktärerna i ”Biodlaren” går ofta emot stereotyperna om värmlänningar som dyker upp i andra filmer och serier. Något som Marika Lindström – även hon uppvuxen i landskapet – är nöjd med.
– Det finns faktiskt massor av människor som pratar värmländska, säger hon. Och som är ledsna. Är glada. Inte alltid berättar roliga historier.
Hon menar att det har skett något av ett uppvaknande hos publiken, att man ställer högre krav på skådespelarna.
– Man har ju börjat anmärka på om man gör en film i Skåne och det bara är två personer där som pratar skånska. När resten av skådespelarna är tagna från Stockholm.
– Vi har blivit bättre på det, instämmer Adam Lundgren. Men jag tycker man kan bli ännu bättre på att våga låta skådespelare lära sig en annan dialekt.
– Det är svårt, men i England och USA är de så jävla bra på att jobba med dialekter, menar han.
Skådespelaren hoppas att den svenska filmindustrin kan ta inspiration därifrån. Att lära sig något nytt är en del av skådespelaryrket.
– Om jag ska ha en jävla fäktningsscen så får jag väl lära mig det då.
”Det kan vara att gå ut och hugga ved”
I slutändan är ”Biodlaren” en historia om att våga vara ärlig med sina känslor, mot sig själv och de vi älskar – och de problem som uppstår när vi inte är det.
– Kommunikationssvårigheter, kort sagt, sammanfattar Marika Lindström. Och jag tror att alla människor kan relatera till det, oavsett vilken ålder man är i.
– Det är jättesvårt! menar Marcus Carlsson. Det är en sådan klassisk grej. Man sitter på tåget och säger ”inte bråka med mamma när jag kommer hem i helgen”. Och så bråkar man med mamma och så åker man hem och så tänker man samma sak när man åker tillbaka.
– Vi är ju människor, säger han. Vi möts och vi krockar.
Regissören fick ytterligare insikter i ett samtal med den unga stjärnan Hedvig Nilsson, som spelar dottern Lise i filmen.
– Jag pratade med Hedvig om det här så fint, berättar han. Hur man kommunicerar. Ibland går man bara ut i garaget och så mekar man ihop. Då har man pratat lite. Vi kan inte bara sitta och prata intellektuellt om saker utan det kan vara att gå ut och hugga ved. Det kan vara att göra saker.
– Det kanske är det filmen rör på något sätt också, menar regissören.
”Biodlaren” får biopremiär den 17 april.
Läs också: Alicia Vikander om Putin-filmen – och regissören som kan locka henne till Sverige
Läs också: Göteborgs filmfestival streamar hemifrån – här är 5 filmer jag ser fram emot