4 superhjälteserier får spinoffs

21 December 2015 | 16:00

4 superhjälte-serier som får 2 mega-spinoffs

Vad kan vi vänta oss av "The Defenders" och "Legends of Tomorrow"?

Det är en tid för superhjältar; de är populärare än någonsin. Bara under 2015 fick vi se storsatsningar både på bio, som ”Avengers: Age of Ultron” och ”Ant-Man”, och i mindre format, bland annat i form av nya serier som ”Daredevil” och ”Jessica Jones”, båda på Netflix, och i fortsättningen av populära serier som ”Arrow” och ”The Flash” på The CW. Precis som sina filmmotsvarigheter, ”The Avengers” och den kommande ”Justice League”-filmen, som ligger ett par år in i framtiden, kommer vi få se ett par liknande megasatsningar i mindre format.

Och efter att ha sett trailers och superhjältarnas individuella satsningar, kan jag inte annat än se fram emot dessa satsningar. Som många andra filmnördar, är jag inte vidare förtjust i uppföljarfenomenet, men när vi pratar om satsningar i form av en serie filmer, som alla är delar av en större berättelse, pratar vi inte längre om uppföljare, utan om något mer genomtänkt än bara en upprepning av den första filmen. För det mesta i alla fall.

Egentligen tycker jag att de flesta superhjältefilmerna är flashiga specialeffektskalas utan någon större substans. I Marvel Cinematic Universe är ”Captain America”-filmerna de enda jag egentligen tyckt om. Då tycker jag att TV-serier gör superhjältarna större rättvisa. Och nu ska alltså fyra, eller egentligen sex, av dessa serier få två stycken spin-offs i samma anda som The Avengers. Fast jag tror det kommer bli bättre.

Den här listan är till för att försöka förklara varför jag tycker ni ska se fram emot dessa serier lika mycket som jag gör.

Arrow & The Flash




De första TV-serierna att få en mega-spinoff är ungdomskanalen The CW:s flaggskepp ”Arrow” och ”The Flash”. Jag gillar superhjältar, så jag följer både ”Arrow” och ”The Flash”. Men de är ju inte utan sina brister.

”Arrow” handlar alltså om hur miljardärssonen Oliver Queen återvänder till Starling City efter ett par år och tar upp kampen mot stadens fiender. Han gör detta utklädd till The Arrow, som är en fena på kampsport och att skjuta med pil och båge.

Seriens främsta styrka är att den har utnyttjat sina rika serietidningsförlagor. Vi har stött på formidabla skurkar i form av Ra’s al Ghul och Deathstroke och även en av mina personliga favoriter, antihjälten Deadshot. Serien har även presenterat oss för andra hjältar, exempelvis i form av Arsenal och The Black Canary. Det är dessa karaktärer som, tillsammans med någorlunda intressanta berättelser, driver serien framåt och håller den fräsch.

Seriens främsta svagheter ligger i rollbesättningen och sämre utformning av vissa av karaktärerna. Om dessa brister bara beror på manusförfattarna eller om man även kan skylla på undermåliga skådespelarinsatser, är svårt att avgöra. För det första är Stephen Amells tolkning av huvudkaraktären skittråkig, rent ut sagt. Jag fattar att Oliver Queen är plågad och nedtyngd av sitt förflutna och sitt ansvar. Detta gör honom till en grubblande karaktär. Men det betyder ju inte att han måste vara så himla tråkig.

Värst är dock Katie Cassidy, som alltså spelar Laurel Lance och den nuvarande Black Canary. Hon ville ut på gatorna och slåss efter hennes syster ”dog”. Så hon tog ett par boxningslektioner och gav sig ut, vilket gjorde att hon i början mest var i vägen för Arrow och hans välutbildade team av hjältar. Men det slutade ändå med att Laurel fick vara med. Hon har ingen trovärdighet som hjälte om man jämför med John Diggle/Spartan eller Thea/Speedy. Och Cassidy är en sån katastrof som skådespelare. Jag menar, sluta korsa armarna (försök att inte tänka på det nästa gång ni ser serien)!

Nu hade jag tänkt peka ut svagheter i ”The Flash”. Men det visar sig vara svårare än jag trodde. Visst, serien som handlar om världens snabbaste man (snabb som i Mach 2!) är lite glättigare än den mörka ”Arrow”. Men det skulle kunna sägas vara i linje med hur The Flash alltid varit. I vanliga fall gillar jag inte serier som använder sig av Veckans Skurk, som jag tycker är ett förlegat berättargrepp. Men i och med att de alltid lyckas koppla ihop det med en röd tråd som löper genom hela serien, har jag egentligen inga problem med det. Tvärtom är det nästan alltid lika underhållande att se hur The Flash och hans hjälpredor tar sig an de olika skurkarna. 

Rollbesättningen sitter som en smäck rakt igenom. Det starkaste kortet är Grant Gustin, som spelar Barry Allen/The Flash. Han är charmig, men kan vara allvarlig också. The Flashs hjälpredor, Cisco och Caitlin, spelade av Carlos Valdes och Danielle Panabaker, är precis så charmiga och tramsiga som de behöver vara. Barrys fadersfigur, Joe, spelad av Jesse L. Martin, är en typisk godhjärtad TV-farsa. Den enda anmärkningen jag egentligen har är på Iris West, Barrys fostersyster och kärleksintresse (sic!), spelad av Candice Patton. Fast i det här fallet är min invändning grundad på det faktum att karaktären inte är vidare välutvecklad; Pattons skådespelartalang är det inget fel på.

”Arrow” och ”The Flash” är två rätt bra serier egentligen. Men jag tror faktiskt att ”Legends of Tomorrow” kan bli ännu bättre.      

Legends of Tomorrow




För någon vecka sedan släpptes en längre trailer för ”Legends of Tomorrow”, som alltså är titeln på ”Arrows” och ”The Flashs” spinoff. Det känns som att det kan bli en riktigt bra och spännande serie. För de har tagit det bästa från ”Arrow” och ”The Flash” och stoppat in det i en egen serie.

Seriens handling går ut på att Rip Hunter, en agent från framtiden, samlar ihop ett antal människor med speciella förmågor, som måste bekämpa Vandal Savage, en diktator som kommer ta över hela världen i framtiden. De gör detta genom att resa genom tiden.

Den liga hjältar han samlar ihop består av ett par välbekanta ansikten för de som tittar på ”Arrow” och ”The Flash”. Vi känner redan hjältarna ATOM, White Canary och Firestorm. I crossoveravsnitten ”Legends of Today” och ”Legends of Yesterday”, där vi presenterades för Vandal Savage, träffade vi även Hawkman och Hawkgirl.

Jag känner personligen inte att jag har vidare bra koll på Firestorm, som kan flyga och skjuta eld. Men jag gillar både White Canary och ATOM. Den sistnämnde spelas av en föredömligt käck Brandon Routh, som äntligen har återhämtat sig efter ”Superman Returns”-fiaskot. Det ska även bli intressant att se hur dynamiken mellan Hawkman och Hawkgirl fungerar, då de, om jag förstått saken rätt, har varit ett käbblande par i cirka gurka fyra tusen år. Det är dock inte någon av dessa som jag tror kommer vara seriens starkaste kort.

Nej, det kommer Captain Cold och Heat Wave att vara. Dessa presenterades som skurkar i The Flash, och har återvänt ett par gånger för att frysa saker till is och bränna ner dem om vartannat. De spelas av Wentworth Miller och Dominic Purcell, som spelade bröder i ”Prison Break”, som var omåttligt populär (i alla fall under första säsongen) när den gick på TV. Miller är lika kylig som sitt alter ego och Purcell är lika hetlevrad som sitt.

Det är inte över förrän killen med ispuffran har sjungit sin vals, men jag tror, som sagt, att ”Legends of Tomorrow” kan bli en riktigt bra serie. Och det kommer inte bero på att seriens premiss är särskilt intressant; tidsresande hjältar finns det redan gott om. Nej, jag tror att den kan bli bra på grund av det rika persongalleriet. För att inte tala om Vandal Savage; den killen tar inte skit från någon!

Om det blir bra eller inte kan ni bedöma själva den 21:a januari nästa år, då serien har premiär.

Daredevil & Jessica Jones




I april utökade Marvel Cinematic Universe, i samarbete med Netflix, sin repertoar med en TV-serie-version av ”Daredevil”. För någon månad sedan släpptes även ”Jessica Jones”. Tillsammans med Luke Cage och Iron Fist kommer de, nästa år, slå sig samman i en serie kallad ”The Defenders”, som alltså kan sägas vara ett juniorlag för The Avengers.

Med ”Daredevil” profilerade sig Netflix som en streamingtjänst som kommer ge oss mörkare superhjältehistorier. Serien handlar om den blinde advokaten Matt Murdock, som, med hjälp av sina super-utvecklade sinnen och färdigheter i kampsport, bekämpar kriminella på nätterna. Media ger honom snart namnet Daredevil.

Serien hyllades av såväl kritiker som publiken. Särskilt mycket beröm fick Vincent D’Onofrio, som spelade Wilson Fisk, som var Marvels första skurk, efter Loki, som verkligen gjorde ett avtryck. För Marvel-filmernas största problem har varit de färglösa skurkarna. Anledningen till att Fisk gjorde ett sådant intryck på publiken var inte för att han var oerhört stark eller för att han var en slagskämpe som skulle visa sig vara en ordentlig utmaning för seriens hjälte. Nej, det var på grund av karaktärens psykologi. Han gör det han gör för goda ändamål. Det är i alla fall vad han tycker. Och det blir svårt att se honom som en renodlad skurk efter ett tag, trots hans vredesutbrott, som utgjorde den andra sidan av det komplicerade mynt som är Wilson Fisk.

Actionsekvenserna i serien är intensiva, blodiga och har inte alltid en självklar utkomst. För Matt Murdock är, i grund och botten, en vanlig människa. Han får ordentligt med stryk. Detta förhöjer, så klart, bara spänningen i serien. Över lag tycker jag att man lyckats bra med rollbesättningen, även om jag tycker Matt Murdock är en smula tråkig som karaktär (när han inte är Daredevil alltså).

”Jessica Jones” gav oss en hjältinna utan varken mask eller ett alter ego. Hon är en superstark alkoholiserad privatdetektiv som försöker fly från sitt förflutnas demoner. Till slut hinner hennes förflutna ikapp henne. Kilgrave, utmärkt spelad av Doctor Whos David Tennant, är kanske inte en lika intressant karaktär som Wilson Fisk, men han är definitivt läskigare. Han är en högintelligent sadistisk psykopat som kan styra människor med sin hjärna. Ju längre serien går, desto mer osäker blir man på att Jessica verkligen kommer kunna besegra honom. Inte utan svåra förluster i alla fall.

I denna serie satt rollbesättningen bättre än i någon annan superhjälteserie. Varenda karaktär är mångbottnad och fyller en viktig funktion. Jessica Jones är en mycket mörk och emotionellt ärrad karaktär. Ibland blir det lite väl mycket mörker, men på det stora hela är detta en mycket bra serie. Nästan bättre än ”Daredevil” skulle jag vilja påstå. Actionfantasterna kommer kanske bli besvikna, då serien fokuserar mer på karaktärerna än fräcka actionsekvenser. Personligen tycker jag att detta är bra. För problemet med Marvel-filmerna tycker jag, som sagt, är att det är alldeles för mycket action och för lite handling.

Luke Cage & Iron Fist




Innan det är dags för ”The Defenders” kommer Luke Cage få en egen serie. Vi fick stifta bekantskap med honom redan i ”Jessica Jones”, som hennes älskare och tillfälliga partner. Han är, precis som Jessica Jones, väldigt stark. Han har dessutom ogenomtränglig hud, vilket alltså gör honom nästintill oförstörbar. Serien kommer fokusera på hur han är oskyldigt dömd för ett brott och flyr från fängelset för att bli en slags legosoldat; ”superhero for hire”, kallas det på imdb för den som kan utländska. Luke Cage, spelad av Mike Colter, är en intressant karaktär. Han är inte lika deppig eller bitsk som Jessica Jones. För det mesta är han lugn. Tills han inte är det längre. Och när han inte är lugn är det bästa man kan göra att kliva ur hans väg. Luke Cage har premiär på Netflix i april nästa år.

Än så länge är det mycket lite sagt om Iron Fist, den fjärde medlemmen i The Defenders. Enligt imdb kommer dock även han få en egen serie. Jeri Hogarth, som spelades av Carrie-Ann Moss i ”Jessica Jones”, kommer troligtvis vara med i serien. Viktigt att veta om Iron Fist kan vara att han ofta jobbar tillsammans med Luke Cage och att han är en kampsportsexpert som har förmågan att fokusera sin chi, vilket alltså är användbart när man ska spöa skurkar. Ett preliminärt datum för när denna serie börjar är i november nästa år.

The Defenders




Sedan är det alltså dags för ”The Defenders”, som är den serie i vilken Daredevil, Jessica Jones, Luke Cage och Iron Fist kommer gå ihop för att bekämpa brott i New York. Exakt vad serien kommer handla om eller när den kommer ut är inte sagt än. Men den kommer troligtvis komma ut någon gång under nästa år. Med tanke på Daredevils och Jessica Jones’ mörka toner, kan vi dock vänta oss en rätt så tung serie, som bygger sin grund på karaktärsstudier. Vilket är precis som jag tycker att det ska vara.

Marvel vs. DC




Marvel och DC är de största serietidningsförlagen i USA. De har konkurrerat sedan Jesus var pojke, känns det som. Det är upp till var och en att avgöra vilket förlag man gillar mest.

Jag har länge haft en förkärlek för DC, som har Batman, ”Arrow”, ”The Flash” och ”Legends of Tomorrow”. Det känns som att de, med sina TV-serier och filmer på senare år, har en något tyngre tolkning av superhjältarna. Nästa år kommer dessutom ”Suicide Squad” ut. Och den verkar ju onekligen som den mörkaste tolkningen hittills. För att inte tala om ”Batman vs. Superman”. Två hjältar som slåss; kan det bli mörkare?

Samtidigt tycker jag att ”Daredevil” och ”Jessica Jones” är bättre än ”Arrow” och ”The Flash”. Vi pratar inte marginaler som är lika stora som Grand Canyon. Men kanske som avståndet mellan Sverige och Danmark. De är både mörkare och mer karaktärdrivna. Det ska bli kul att se vad de två serietidningsjättarna kommer göra med sina hjältar i framtiden.

Vad tycker ni själva? Marvel eller DC? 

Andreas Ziegler