När ”Batman Forever” släpptes 1995 var säkert tongångarna av blandad sort. Borta var regissören Tim Burton och huvudrollsinnehavaren Michael Keaton. Medverkade gjorde i stället Val Kilmer, Nicole Kidman, Tommy Lee Jones och Jim Carrey – skådespelare som var riktigt heta i Hollywood i mitten av 90-talet.
När filmåret 1995 bokfördes hamnade ”Batman Forever” på femte plats över de mest inkomstbringande filmerna världen över det året, och spelade dessutom in ansenligt mer än vad föregångaren ”Batman Returns” gjorde. Snacket under åren som gått har dock inte hamnat om intäkterna filmen genererade, utan hur ofantligt dålig den är. Även fast biobesökarna var många blev ”Batman Forever” inte särskilt omtyckt av kritikerna, och genom åren som gått brukar den nämnas som den näst sämsta (vad man än tycker är det svårt att vara sämre än ”Batman och Robin”, oavsett genre) Batman-filmen någonsin.
Är kritiken befogad, eller är det helt enkelt en bra blockbuster-rulle? Nja, det är snarare kritiken som är befogad. En del actionsekvenser är skapliga, men ser man till föregångarna är det en klar nedgång, och jämför den med Christopher Nolans trilogi samt streamingaktuella ”The Batman” är den riktigt eländig, rent ut sagt.
Här nedan kommer några punkter som jag reagerade på vid en omtitt.
1. Val Kilmer som Batman? Visst, en Hollywood-snygging är givetvis ett måste i titelrollen, men med facit i hand är Kilmer till häften felcastad – bra som Batman, men ser inte ut som Bruce Wayne med sin blonda kalufs.
2. All denna sabla färgglada ton filmen igenom. Där ”Batman” och ”Batman Returns” var mörka som sig bör när det kommer till Batman, och även i sann Tim Burton-anda ska tilläggas, bjuder filmskapare Joel Schumacher på en färgsprakande upplevelse där neonfärger syns oftare än färgen svart (jag vet, svart är inte en färg, men ni fattar), vilket inte riktigt är Batman för egen del i varje fall.
3. Harvey ”Two-Face” Dent spelas av den högst kompatibla skådisen Tommy Lee Jones. Kompatibla är förresten i underkant, den fantastiske Tommy Lee Jones ska sägas. Men hur gör han denna skurkroll? Precis som hans anlete skulle jag vilja säga – 50/50. Lite för flamsig och tramsig vissa gånger för att sätta karaktären fullt ut, men flera ibland gör han ändå ett habilt jobb (när han inte flamsar och framstår som en blandning mellan Joker och The Riddler).
4. Jim Carrey låg givetvis i ropet efter ”Den galopperande detektiven”, ”The Mask” samt ”Dum och dummare”, alla inspelade 1994, men som The Riddler blir han alldeles, alldeles för tramsig. För mycket Ace Ventura, kan man säga. Samtidigt kul att jämföra med Paul Danos The Riddler.
5. Kommissarie Jim Gordon spelas av 71-åriga Pat Hingle (samma skådespelare som i de två föregående filmerna samt i uppföljaren). Inget ont om Hingle, men som Jim Gordon? Nej…
6. Många reaktioner på filmens casting blev det! Men till sist: Nicole Kidman spelar Dr. Chase Meridian och springer mest runt med munnen öppen och ser sensuell ut. Inget annat.
7. Sheldon Cooper i ”The Big Bang Theory” nämner i ett avsnitt att han har Joel Schumacher på sin topplista över personer han hatar allra mest med motiveringen att han ”nästan förstörde Batman-franchisen”. Jag förstår inte alls vad han menar.
8. Two-Face skurkar/underhuggare rockar röd-svart lädermask, svarta läderkläder och är utsmyckade med ansiktspiercingar. Denna utstyrsel kompletteras med ett Tommy Gun-liknande vapen med någon hemsk slinga på magasinet som lyser (neon)rött. Bedrövligt, på sin höjd.
9. Jag har sett den här filmen säkert 20 gånger då jag ägde den på VHS när det begav sig. Inför denna tid hade jag dock inte sett den på säkert 15 år, men jag slutar aldrig att förundras över neonskurkarna Dick Grayson hamnar i handgemäng med efter han stulit/lånat Batmobile. När de omgrupperar sig efter att ha fått pisk av Grayson är de säkert över 50 stycken som är redo att dela ut stryk, men flyr så fort Batman uppenbarar sig. Kom igen, 50+ neonryttare hade givetvis övermannat Batman i den trånga gränden.
10. Grayson snor alltså Batmobile och glider runt i Gotham och försöker plocka upp brudar. Sug på den en stund.
11. Det är tvära kast när Wayne får veta att Dr. Chase är kär i honom, och inte i Batman. Samma kväll bestämmer han sig för att Batman inte längre ska existera, utan att ha tagit någon närmare tid till att reflektera över det relativt stora beslutet. Detta sker alltså samtidigt som Two Face och The Riddler härjar som värst i staden.
12. En ljuspunkt: kul att Grayson ger Nightwing som förslag när han ska namnge sig själv. I serietidningarna är Grayson den första Robin (av totalt fem) som agerar Batmans sidekick, för att senare lämna Batman och bekämpa brott på egen hand som just Nightwing.
13. Batman/Bruce Wayne framstår som lite av en hycklare. När Grayson avslöjar att han vill döda Two-Face på grund av att han dödade hans föräldrar säger Batman att det inte kommer hjälpa honom. Detta vet han av egen erfarenhet eftersom det aldrig hjälpte honom själv efter att han dödade hans föräldrars mördare. Självklart är det Batman som i filmens slutskede dödar Two-Face.
14. I ett väldigt kort nyhetsreportage får vi åskådare se hur Harvey Dent kom att bli Two-Face. Under en rättegång kastar maffiabossen Maroni frätande syra i ansiktet på honom sekunden innan Batman hann fram i ett räddningsförsök. I en väldigt, väldigt kort sekvens får vi alltså se hur en att Batmans allra mest kända skurkar kom till. Men det jag fastnar i är egentligen bara: vad i helvete gjorde Batman i rättssalen? Senast jag kollade var Batman en vigilant som själv mest troligt hade fått svara för både det ena och det andra om han satte foten i en rättssal.
Kenny Nordgren
