Zootropolis (2016)

Zootropolis är en stad som bygger på mångfald. Alla får plats och alla är välkomna. Judy Hopps är en pigg liten kanin som kommer från Kanindalen lite utanför, och när hon som den första kaninen någonsin klarar polisutbildningen och blir en polis i hennes drömmars stad tror hon att lyckan är gjord. Dock är det något ondskefullt som är på gång. Flera djur har den senaste tiden försvunnit och när Judy får vittring om vad som ligger bakom, riskerar det att omkullkasta hela det fridfulla samhället.

”Zootropolis” är Disneys senaste familjeäventyr, skapad av männen bakom bland andra ”Big Hero 6” och ”Röjar-Ralf” och går i ungefär samma anda. Också i ”Zootropolis” är det en alternativ hjälte i fokus och rosaskimrande romanser får snällt ställa sig på sidan till förmån för vänskap och utvecklande av det egna jaget. 
Manuset är välskrivet och väldigt roligt på sina håll, sedan finns det en spännande deckarintrig som även den mest inbitne deckarfantasten lär kunna uppskatta. Alla miljöerna är dessutom påhittigt skildrade och karaktärerna otroligt mänskliga. Ja, förutom den lilla detaljen att samtliga är djur.

Jag såg den odubbade originalversionen och älskade rösterna. Det är rakt igenom perfekt castat med Ginnifer Goodwin som den orädda hjältinnan Judy, Jason Bateman som hennes medhjälpare Nick och Idris Elba som den bullrige polisbossen Chief Bogo. Mina barn är vana vid att se film med engelskt tal, dock var det en hel del sköna repliker som gick dem förbi i denna, så jag skulle nog rekommendera svenskt tal för de allra minsta. 

Detta är liksom i princip alla animerade filmer nuförtiden gjord för 3D. Och visst är det vackert, färgerna klara, detaljrikedomen otrolig och djuren så gulliga att man får värk i hjärteroten. Ändå känner jag efteråt att just 3D-effekterna är det som inte riktigt håller samma kvalitet som allt det andra. Barnen, 5 och 7 år, sa efteråt att deras glasögon inte fungerade, för det såg inte ut som det brukar med dem. Och lite så kan jag känna med. Visst, ett speciellt djup är det ju onekligen alltid med brillorna på och det blir inte sämre med 3D, men inte nödvändigtvis så mycket bättre heller. Fast det är en liten svaghet i sammanhanget, då det andra i filmen är så pass bra. 

Fina budskap i barnfilmer är mitt lördagsgodis varje dag i veckan och i ”Zootropolis” finns det gott om dessa. Det handlar om allas lika värde, det positiva med mångfald och att våga drömma utanför det som kanske från början var dig ämnat. ”Du kan klara allt!” är en återkommande replik som jag personligen tog till mig och jag kände mig väldigt pepp på livet och dess utmaningar efteråt. 

Visst kan det kanske kännas väl påtagligt emellanåt och det är verkligen inte svårt att missa de goda intentionerna med filmen. Men och? Vad gör det? För det är trots viss övertydlighet aldrig moraliserande så att det stör. Snarare är det viktiga hela tiden levererat med glimten i ögat. Filmer som denna behövs! Våra barn eller vi själva kan inte få för mycket av positiva budskap eller solidaritetshandlingar i dessa tider och vi kan aldrig bli tillräckligt påminda om hur det kan bli om man låter rädsla och fördomar att regera. Kärlek och medmänsklighet är vad vi alla just nu och alltid behöver. 

Så packa ner hela familjen och gå och njut av nästan två underbart underhållande och tänkvärda timmar med Judy och hennes härliga vänner.

Jonna Vanhatalo Skribent