Zootropolis (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den moderna däggdjursmetropolen Zootropolis är en stad som inte liknar någon annan. En smältdegel där världens djur, från den största elefanten till den minsta näbbmusen, lever tillsammans i stadsdelar som eleganta Sahara Square och kyliga Tundratown. Men när den alltid lika positiva poliskonstapeln Judy Hopps anländer till Zootropolis, upptäcker hon att det inte är så lätt att vara den första kaninen bland de stora och tuffa djuren i stadens polisstyrka. Fast besluten att bevisa vad hon går för bestämmer hon sig för att knäcka ett knepigt fall, trots att hon måste jobba med den snabbpratande och luriga räven Nick Wilde för att lösa mysteriet. 
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ZOOTROPOLIS

Disney lär oss faran med fördomar
Disneys senaste animerade film är en deckare, men samtidigt en underbar solidaritetssymfoni om vänskap och empati världens alla djur emellan. Det är spännande, charmigt och väldigt tänkvärt för både stora och små.
Zootropolis är en stad som bygger på mångfald. Alla får plats och alla är välkomna. Judy Hopps är en pigg liten kanin som kommer från Kanindalen lite utanför, och när hon som den första kaninen någonsin klarar polisutbildningen och blir en polis i hennes drömmars stad tror hon att lyckan är gjord. Dock är det något ondskefullt som är på gång. Flera djur har den senaste tiden försvunnit och när Judy får vittring om vad som ligger bakom, riskerar det att omkullkasta hela det fridfulla samhället.

”Zootropolis” är Disneys senaste familjeäventyr, skapad av männen bakom bland andra ”Big Hero 6” och ”Röjar-Ralf” och går i ungefär samma anda. Också i ”Zootropolis” är det en alternativ hjälte i fokus och rosaskimrande romanser får snällt ställa sig på sidan till förmån för vänskap och utvecklande av det egna jaget. 
Manuset är välskrivet och väldigt roligt på sina håll, sedan finns det en spännande deckarintrig som även den mest inbitne deckarfantasten lär kunna uppskatta. Alla miljöerna är dessutom påhittigt skildrade och karaktärerna otroligt mänskliga. Ja, förutom den lilla detaljen att samtliga är djur.

Jag såg den odubbade originalversionen och älskade rösterna. Det är rakt igenom perfekt castat med Ginnifer Goodwin som den orädda hjältinnan Judy, Jason Bateman som hennes medhjälpare Nick och Idris Elba som den bullrige polisbossen Chief Bogo. Mina barn är vana vid att se film med engelskt tal, dock var det en hel del sköna repliker som gick dem förbi i denna, så jag skulle nog rekommendera svenskt tal för de allra minsta. 

Detta är liksom i princip alla animerade filmer nuförtiden gjord för 3D. Och visst är det vackert, färgerna klara, detaljrikedomen otrolig och djuren så gulliga att man får värk i hjärteroten. Ändå känner jag efteråt att just 3D-effekterna är det som inte riktigt håller samma kvalitet som allt det andra. Barnen, 5 och 7 år, sa efteråt att deras glasögon inte fungerade, för det såg inte ut som det brukar med dem. Och lite så kan jag känna med. Visst, ett speciellt djup är det ju onekligen alltid med brillorna på och det blir inte sämre med 3D, men inte nödvändigtvis så mycket bättre heller. Fast det är en liten svaghet i sammanhanget, då det andra i filmen är så pass bra. 

Fina budskap i barnfilmer är mitt lördagsgodis varje dag i veckan och i ”Zootropolis” finns det gott om dessa. Det handlar om allas lika värde, det positiva med mångfald och att våga drömma utanför det som kanske från början var dig ämnat. ”Du kan klara allt!” är en återkommande replik som jag personligen tog till mig och jag kände mig väldigt pepp på livet och dess utmaningar efteråt. 

Visst kan det kanske kännas väl påtagligt emellanåt och det är verkligen inte svårt att missa de goda intentionerna med filmen. Men och? Vad gör det? För det är trots viss övertydlighet aldrig moraliserande så att det stör. Snarare är det viktiga hela tiden levererat med glimten i ögat. Filmer som denna behövs! Våra barn eller vi själva kan inte få för mycket av positiva budskap eller solidaritetshandlingar i dessa tider och vi kan aldrig bli tillräckligt påminda om hur det kan bli om man låter rädsla och fördomar att regera. Kärlek och medmänsklighet är vad vi alla just nu och alltid behöver. 

Så packa ner hela familjen och gå och njut av nästan två underbart underhållande och tänkvärda timmar med Judy och hennes härliga vänner.
"Grymt" från Disney
”Zootropolis” är den första av två filmer som kommer ut på bimarknaden i år, med etiketten Disneyklassiker. Denna gång är det talande djur som får ta plats på duken, ett gammalt och väl återanvänt koncept som nästan alltid tycks funkat för Disney. Visst saknar jag fortfarande den tiden då Disney gjorde handtecknade filmer, men den här filmen är som en annan god karamell att suga på. Den hade knappast kunnat göra sig bättre i handtecknad stil. Det hjälper dessutom att man har lagt in flera ”moderniteter” i filmen, som t.ex. de där Apple-relaterade mobiltelefonerna. Dock så kom en lite besvärande känsla av bekanthet när jag såg den här filmen. Att vi ska bli älskade för de vi är, oavsett vad vi är, och inte döma hunden efter pälsen (kunde inte låta bli), tycks vara ett budskap som Disney använt alldeles för ofta på sistone, men i olika paketeringar. Från dataskurkar i ”Röjar-Ralf”, vidare genom prinsessor i ”Frost” till talande djur i ”Zootropolis”. Det kanske har anpassats lite genom de olika filmerna, men det fick mig att tänka ”har inte jag sett det här någon gång förut?” Sedan så finns det en och annan twist i filmen, som jag inte kommer att gå så långt in på eftersom jag inte vill avslöja för mycket. Men det är en specifik twist som Disney har överanvänt och därför kunde jag förutse det så pass tidigt in i filmen att jag är säker på att jag inte borde har gjort det. Manuset har sina få brister och efteråt kan man nog se att historien följer det mönster som getts åt liknande filmer förut. Den kan nästan ses som lite kliché av vissa. En karaktär, i det här fallet kaninen Judy, har en dröm om att bli något, i det här fallet polis, som ingen av hennes sort någonsin blivit och reser till en plats, i det här fallet staden Zootropolis, för att visa sig värdig medan alla är emot hennes ambitioner. För att klara av sitt uppdrag måste vår hjälte ta hjälp utomstående, som såklart är hjältens motsats på ytan och på resan upptäcker de att de ändå har en hel del mer gemensamt än vad de först trodde. Och på den vägen går det. Så i det hela så har inte ”Zootropolis” en så väldigt unik story, åtminstone inte enligt min uppfattning. Detta hindrar ju såklart inte filmen från att vara extremt underhållande. Den största skaran av karaktärerna i filmen är roande och charmiga och dessutom utrustade med några riktigt duktiga röstskådespelare. Den kanske tappar stinget lite grann någonstans i den tredje akten, men rundar av ganska bra med antagligen den bästa Disney-sången på flera år. Brukar aldrig lyssna på Shakira, men den sången fastnade jag verkligen för. Ett stort plus till den. Jag önskar nästan att jag hade sett ”Zootropolis” när den gick på bio istället för att hyra hem den som jag nu gjorde, men oavsett vart man ser den så lär det bli ett charmigt, varmt och livfullt äventyr med en inte alltför unik story, men med riktigt underhållande karaktärer. I korthet: En film som många kommer att gilla. Inte riktigt den film som sticker ut mest bland Disneys sköna rullar, men en ganska skön upplevelse. Betyget ligger på en trea visserligen, men det är en väldigt, väldigt stark sådan.
Senaste kommentarer
js7954152
Hoppas Zootropolis vinner Oscar för bästa animerad film.
YamivsLight
Mycket rolig och händelserik film, fast den var ju förstås förutsägbar på en del ställen. Men ändå underhållande.
Sky Keith
En fullkomligt underbar film. Bra spännande story, kul karaktärer och bländande animation. Har nog inte sett en bättre animerad film, och jag ser det mesta i den vägen. Jag njöt av varenda sekund. Betyget blir 5 av 5.
Visa fler (9)

Veckans populära filmer

Visa fler