You Were Never Really Here 2017

Drama Thriller
USA
95 MIN
Engelska
You Were Never Really Here poster

Synopsis

Krigsveteranen och före detta FBI-agenten Joe får frekvent uppdrag av anhöriga att leta rätt på saknade personer. Ofta är de barn som utnyttjas sexuellt. Joe är snabb, effektiv och brutal; hans enda känslomässiga hamn är hans halvt dementa mammas lägenhet i Queens.
Ditt betyg
3.1 av 39 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
You Were Never Really Here
Biopremiär
27 april 2018
DVD-premiär
3 september 2018
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Scanbox Entertainment
Ålder
15 år
Längd

Recensent

Erik Dalström

29 maj 2017 | 14:15

En känsloladdad och intensiv fullträff

“You Were Never Really Here” är en film som bokstavligen känns i hela kroppen. Detta drama är ett solklart mästerverk och att se den är som att åka en känslofylld och intensiv bergochdalbana som inte lämnar någon passagerare oberörd.
Det har tagit sex år för regissören Lynne Ramsay att göra filmen. Egentligen skulle hon ha gjort ”Jane With A Gun” med Natalie Portman, men valde att hoppa av det projektet och istället fokusera på ”You Were Never Really Here” vilket var ett väldigt bra beslut om ni frågar mig.

Filmen bygger på Jonathan Ames novell och handlar om krigsveteran och före detta FBI-agenten Joe. Han tampas med trauman från kriget men även sin barndom. Han bor nu tillsammans med sin mamma och arbetar som privatdetektiv med fokus att hitta försvunna minderåriga flickor och rädda dem från sexhandel. En dag får han ett uppdrag som leder honom in i ett nät av korruption, vilket får oanade konsekvenser.

Vi får lära känna Joe under filmen genom fragmentariska flashbacks. Han spelas av en suverän Joaquin Phoenix, med helt rätt look; skägg och stripigt hår, men framförallt lyckas han förmedla den inre kamp karaktären tampas med genom talande blickar och ett övertygande kroppsspråk. Det är både starkt och berörande.

Även Judith Roberts som spelar mamman i filmen gör ett starkt avtryck. Hon är fantastisk och känns väldigt genuin och äkta. Tillsammans med Phoenix har de några riktigt fina scener.

Precis som i Lynnes förra film, ”Vi måste prata om Kevin”, är det här ett visuellt drama där fotot och musiken fått stort utrymme. Musiken ger filmen ett driv och en känslomässig nyans och tack vare den mästerliga ljuddesignen och distinkta detaljer lyckas hon skapa rätt atmosfär.

Klippningen i filmen är även den fascinerande. Här används snabba och längre klipp för att skapa den rätta rytmen. Det hoppas fram och tillbaka i tiden vilket känns både spännande och effektfullt.

Trots att våldet i filmen är extremt och att det finns en hel del brutala scener, känns det aldrig överdrivet. Brutaliteten skildras på ett smart sätt och de har löst mycket i klipprummet, så det inte är så grafiskt som det i verkligheten skulle vara. Det mörka vägs också upp av några ljusare scener, bland annat de som Joe delar med sin mamma.

Många kan nog uppleva filmen som fragmentarisk och lite spretig eftersom man hoppar mellan olika scener, men jag ser det snarare som en del av filmens charm. Det hela blir en blandning av intrigen men också Joes tankar och känslor varför det känns mer och blir också konstnärligare än bara en ”vanlig” film.

“You Were Never Really Here” är ett mörkt och intensivt drama som känns i hela kroppen. Se den och bli berörd.
| 29 maj 2017 14:15 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
3
Besviken. Stundtals undrar jag - vad vill den här filmen egentligen berätta. Phoenix är helt fantastisk som alltid och det är faktiskt han som gör hela filmen. En fullt godkänd film med fin regi. Fotot är det heller inget fel på. Dock prövar den ens tålamod och i mångt o mycket handlar den om Joes självmordstankar och ångest. Ska ej säga att den var dålig för den berör väldigt mycket men jag tror jag hoppades helt enkelt på något mer.
Läs mer
3
Hade höga förväntningar men blev lite besviken. Påminner om equalizer med Denzel Washington, men den var betydligt bättre. Lustigt nog så fick jag Buffalo 66-vibbar. Dels för att miljöerna är liknande o dels för att Joaquin Phoenix här beter sig lika märkligt som Vincent Gallo.
Läs mer
3
En käftsmäll som heter duga, mer kan man knappt säga om denna mystiska film. För det är blandade känslor jag anammar mig den. Filmen är sjukt snygg visuell, flera minnesvärda scener med fokus på detaljer och ljus, men filmen är brutal och när man bara får skrämmande fragment av vad som skapat denna härjade man- en krigsveteran med många trauman, speciellt från sin barndom med en sadistisk pappa. Detta har satt spår inte minst i hans arbete med att leta upp försvunna små flickor, ofta i sexhandel. Men mellan hans kvävningsförsök med plastpåsar för att kväva sina ångestattacker och små flashbacks blir filmen lite rörig. Det är svårt att förstå vad och varför och allt blir en obehagligt sörja. Korruptionen stiger ända upp till högsta befäl och snart är han indragen i en jakt på liv och död. Snyggt manus, men för spretigt, läste att regissören kämpat med filmen i 6 år!! Och det känns, ibland står man för nära eller mitt i att man missar det stora hela och det gör tyvärr filmen som slutproduktion. Hade kunnat vara ett mästerverk men nu fallerar det på många ställen och gör sig inte rättvis. Men snyggt gjord och Joaquin Phoenix är grym i sin roll, så betyget blir en godkänd 3a... Cast: Judith Roberts, John Doman, Ekaterina Samsonov mfl.. AAA
Läs mer