Whiplash (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Andrew Neiman är en ambitiös ung jazztrummis, med siktet inställt på att nå toppen på den musikhögskola han studerar. Märkt av sin fars misslyckade författarskap strävar Andrew dag och natt för att bli en av de stora.
Terence Fletcher leder skolans främsta jazzensemble, och är en lärare lika känd för sina pedagogiska talanger som för hans skräckinjagande metoder. Fletcher upptäcker Andrew och tar den aspirerande trummisen under sina vingar, och förändrar samtidigt den unge mannens liv för alltid.
Andrews jakt för att uppnå perfektion utvecklas snart i en besatthet, då hans hänsynslösa lärare fortsätter att pressa honom till randen av både hans förmåga – och hans förstånd.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: WHIPLASH

Blod, svett, tårar... and all that jazz
Cannes Film Festival 2014 - Miles Teller imponerar bakom trumsetet i detta Sundance-vinnande drama om ambitionens pris. Men i slutändan är det J.K. Simmons strålande insats som vasstungad musiklärare som man minns mest, och det svängiga soundtracket såklart.

Miles Teller spelar Andrew, en driven tonåring som drömmer om att bli en lika briljant jazzmusiker som sina förebilder. Han lyssnar på några av genrens största namn och spenderar själv dagarna på landets finaste musikskola. Här upptäcks han av Terence Fletcher, den fruktade ledaren för skolans högt ansedda jazzband. En stor möjlighet öppnar upp sig för Andrew, men frågan är vad han är villig att betala. Hos Fletcher tolereras inget mindre än blod, svett och tårar (bokstavligen), och minsta misstag kan få en utkastad.

"Whiplash" är som en blandning av "Fame" i ett skolband, och valfri armérulle. J.K. Simmons hade lätt skrämt livet ut alla de sergeanter vi minns från filmer som "Full Metal Jacket". Det är ingen underdrift att säga att han stjäl varenda scen han är med i, med sina långa haranger av innovativa förolämpningar.

Miles Teller är i jämförelse lite blek som karaktär, men minst sagt hängiven som skådis. Han ger 110 procent bakom trummorna, en roll han var född till att spela (Teller spelar själv trummor sedan många år). Scenerna mellan dem är både många och kan vara lika roande som plågsamma - det rör sig inte om någon feelgoodkomedi, snarare ett drama (med lätt inslag av psykopatthriller) om ambitioner och driv.

När vi däremot följer Andrew på hemmaplan, med pappan (Paul Reiser känns igen från "Galen i dig") eller i hans försök att närma sig tjejen i biografkassan, det är där tempot avtar. Värst är den obefintliga kemin mellan Andrew och Nicole. Den flyktiga romansen hade kunnat skippas helt, men bidrar den också till att visa vad vissa är villiga att offra för att uppnå andra drömmar.

Trots dessa missar visar Damien Chazelle (manusförfattare till bl.a. kommande thrillern "Grand Piano") på mycket talang i att skapa mångbottnade karaktärer som fascinerar, och konflikter som känns.

Att "Whiplash" kan få vem som helst att börja älska jazz är inte heller fel.

Senaste kommentarer
EricLemon
3/5? Det var snålt imo.
AntonKane
Förstår mig verkligen inte på storheten i denna filmen...
N10
En av de bästa filmerna som någonsin gjorts
Visa fler (30)

Veckans populära filmer

Visa fler