Vägen (2009)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En far och hans son vandrar ensamma genom ett framtida, bränt Amerika. Inget rör sig i det förstörda landskapet. Det är kallt nog för att stenar ska spricka och när snön faller är den grå. Himlen är mörk. Deras destination är kusten fast de har ingen aning om vad - om något - som väntar dem där.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: VäGEN

En fantastisk domedag
Det kan tyckas gå inflation på dystra dystopier i olika skepnader, men John Hillcoats "Vägen" är i sin enkelhet lika nyskapande som imponerande. Ett intressant inlägg bland monsterinfektioner och animationsporriga kataklysmer.

Mänsklighetens sista dagar målas i grå söndertrasad katastrof. Städer ligger i ruiner, människor irrar runt i hopplös desperation där den starkes överlevnad driver de fåtal överlevande till självmord eller ännu värre kannibalism. En far (Viggo Mortenson) och hans son (Kodi Smit-McPhee) försöker ta sig till vad de tror är ett sista hopp till överlevnad. En hägring, en myt, söderut dit vinterns naglande grepp inte nått. Genom döende skogar, ödsliga landskap och med vakande faror överallt, håll dig bara borta från vägarna.

Filmatiseringen av amerikanen Cormac McCarthy's pulitzerbelönade domedagsbok har sannerligen fångat sin känsla. Skillnaden kan tyckas vara hårfin men kontrasten är tydlig. För medan andra apokalypser hängett sig åt skräckfyllda visioner av zombies, aliens och robotar är "Vägen" något så enkelt som ett mänskligt drama som saknar all övernaturlig substans.

Och när Roland Emmerich och hans gelikar tagit patent på världens undergång med överanimerat resultat, är det uppfriskande att se något man kan tro på. Något som inte reducerar sig självt till popkulturellt läskeblask. Men utan att axla rollen som domedagsprofet är "Vägen" en filmisk utopi om den ultimata dystopin. Finstämt, välspelat och grymt jävla obehagligt.

Viggo Mortenson har inte bara anammat luffarstilen med stil utan bär till stor del filmen på sina axlar där en smått fantastisk rollprestation smittar av sig på resterande. För Charlize Theron, Guy Pierce och i synnerhet Robert Duvall må passera revy men förärar "Vägen" en stjärnspäckad glans och mycket möjligt en Oscarsnominering.

Javier Aguirresarobes foto i kombination med enkla och effektfullt ofördärvade moment i John Hillcoats regi, sätter en tonalitet som vibrerar och visar prov på riktigt bra skräck. Exempelvis en scen där fadern och sonen i sin jakt på mat finner ett slakthus där skrikande, avmagrade och smutsiga människor hålls inlåsta för att bli dagens nästa mål.

Befriad all symbolik är det människan som visar sig vara sin egen värsta fiende. Desperationens banalitet. Och inte sedan incestfesten "The Hills Have Eyes", "The Devils Rejects" eller klassiska "Squeel Like a Pig" (Deliverance) har rednecks varit så skrämmande.

Med en minimal budget har Hillcoat skapat effektfullt filmartisteri där ett mäktigt skådespel, vackert skrämmande bilder och en makaber historia man helst av allt inte vill se, glöder på bioduken. Domedagen är här.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Sara
Jättebra skådespeleri! Och filmen känns skönt avskalad och har ett lå5ngsamt tempo samtidigt som de händer mycket. M den var bra... 4/5
HeyPaul
Vet inte hur emotionell filmen är. Men i slutet av boken så kom tårarna, så otroligt stark bok, kommer nog aldrig släppa den ur tanken.
HeyPaul
Inte sett filmen alls faktiskt. Boken har jag däremot läst och är den bästa jag läst faktiskt. Cormac är den bästa!
Visa fler (87)

Veckans populära filmer

Visa fler