Upp i det blå (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Åttaåriga Pottan ska på ponnyläger. Tror hon och hennes föräldrar. Men av misstag hamnar hon på en skrotgård. Hos några riktigt märkliga typer. Motvilligt tar de hand om Pottan som snart upptäcker deras hemlighet. Bakom höga stängsel snickras det på en hemmagjord rymdfarkost ...
Visa hela synopsis

VISA 2 ALTERNATIV

DÖLJ ALTERNATIV

Betyg
Läs recension
3.7 av 3 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: UPP I DET BLå

Högtflygande idéer som faller platt
Dockmästaren Petter Lennstrand har efter många lyckade tv-produktioner äntligen tagit steget till långfilm, men snubblar tyvärr bort sig i processen och missar chansen att skapa en minnesvärd upplevelse.
Att kalla honom en svensk Jim Henson må vara en för enkel (och kanske lite för smickrande) parallell att dra, men faktum är ju att den svenska dockmakarscenen inte är särskilt utbredd så Petter Lennstrand står förhållandevis ohotad på den. För oinvigda är Lennstrand skaparen bakom en rad tv-program, främst för de yngre. ”Höjdarna”, ”Janne och Mertzi” och ”För alla åldrar” är några av programmen han ligger bakom, men nog är det för sin karaktär Allram Eest – som förutom sin egen talkshow ”Allra mest tecknat” även synts i Melodifestivalen, Julkalendern och Allsång på Skansen – han är mest känd för. En folkkär status som hette duga med andra ord, och Lennstrands arbete med Allram gav honom bland annat Expressens barnbokspris "Heffaklumpen" 2009.

När Lennstrand nu tagit sig an ett långfilmsprojekt – något som Jim Hensons ”Mupparna”, som också började som tv-serie, gjorde framgångsrikt – var förhoppningarna höga. Som icke-animerad spelfilm men också med potential att sprudla med fantasirikedomen och de praktiska effekter som dockmakeriet utgör fanns möjligheten att skapa en frisk fläkt in i det svenska barnfilmslandskapet.

I ”Upp i det blå” får vi följa Pottan - en åtta år gammal tjej som ska iväg på läger under sommarlovet. Men när hennes allt annat än engagerade föräldrar råkar släppa av henne på fel plats hamnar hon på ett skrotupplag som drivs av några minst sagt besynnerliga karaktärer. Motvilligt tar de hand om Pottan som hjälper dem i deras dröm om att bygga en rymdraket.

Liksom de lustiga karaktärerna i filmen märks det att Lennstrand har haft högtflygande planer med sin första långfilm. De finns många idéer – vissa underhållande, andra mindre så  – som på något sätt bakats ihop till någon form av sammanhållen berättelse. De flesta scener skapar dock mer känslan av separata sketcher och får filmen att kännas osammanhängande och spretig. Det märks att Lennstrand har arbetat mest med tv-program och en mer sketchbaserad struktur – för sammansvetsningen av scenerna i ”Upp i det blå” känns oerhört tafatt. Kanske hade hans och manusförfattaren Martin Olczaks idéer fungerat bättre om man hade haft någon mer hantverksmässigt erfaren av att strukturera ihop allt för långfilmsformatet.

En känner också en viss besvikelse över att antalet dockfigurer, som de facto är Lennstrands trumfkort, är förhållandevis låg. Endast två av huvudkaraktärerna är av tygstoppad variant, vilket är något i underkant jämfört med exempelvis Hensons verk – eller till och med Lennstrands tidigare kreationer. Ett rikare karaktärsgalleri hade således varit att föredra – även om de som faktiskt dyker upp i filmen är ytterst charmfulla.

I de mänskliga rollerna ser vi bland annat Adam Lundgren (”Känn ingen sorg”) som den till en början motsträvige förrymda fången Dennis Kofot – som trots sitt skrämmande namn står bland filmens mer gynnsamma inslag. I huvudrollen som Pottan ser vi nykomlingen Mira Forsell som är oerhört gullig, men kanske inte direkt glänser i sin skådespelarinsats. Men som ofta med barnskådespelare får en försöka vara lite förbiseende. Lyckligtvis är hon mest våra ögon in i denna värld medan resten av karaktärerna fyller ut den.

På det stora hela märks det att ”Upp i det blå” hade potential att bli en varm, underhållande och äventyrsfylld film - men tyvärr dras den ner av lite väl tramsig humor, bristande narrativ och en uppenbart sparsmakad budget. För de yngre finns nog en del skratt att hämta, men om Petter Lennstrand bara lyckas hoppa ett snäpp högre finns förhoppningsvis ännu mer att hämta nästa gång.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Filmrullen
Småkul men ingen höjdare. Den blev inte som jag hoppades att den skulle bli för cirkus två månader sedan. Kändes inte som en svensk variant, eller i alla fall välförtjänt variant, av Mupparna. Den var verkligen mer strikt barnfilm snarare än familjefilm. Hade även hoppats på ett cameo-inhopp av Allram Eest. Men ibland så var den kul och barnen verkade tycka en hel del om den och vissa effekter var riktigt snygga. Men som sagt så har den här filmen riktiga brister.
"Upp i det blå" får en tvåa av mig.
Filmrullen
I nuläget så tror jag, eller hoppas i alla fall starkt, att den här kommer att bli något. Jag måste ju vänta tills jag ser filmen eller i alla fall trailern innan jag kan dra en säker uppfattning, men just nu så tror jag att det kan bli en underhållande biotitt. Hoppas på några riktigt bra sånger, för det vore något nytt för svensk film, men det kanske bara är i mina drömmar, så att säga. Jag tänker mig att det kan bli något av en svensk variant av Mupparna, så jag följer "Upp i det blå" tills vidare.

Veckans populära filmer

Visa fler