Trap 2024

Thriller Mysterium
USA
105 MIN
Engelska
Trap poster

Synopsis

En far och hans tonårsdotter går på en popkonsert, där de inser att de är i centrum för en mörk och ondskefull händelse.
Ditt betyg
2.5 av 35 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Katarina Emgård

2 augusti 2024 | 21:10

Underhållande och otroligt fånigt om stycktokig seriemördare

RECENSION. En konsertarena utgör scenen för M. Night Shyamalans senaste film om en rymningsbenägen seriemördare. Mitt emellan tonårsfans, slätstrukna poplåtar och brittiska profilerare bjuder regissören på både högriskspänning och underhållande klichéer.
M. Night Shyamalan – mannen bakom många av de sämsta och en av de vassaste vändningar i filmhistorien - bjuder denna gång på en förvånansvärt rolig berättelse om en otroligt stereotyp seriemördare.
 
Josh Hartnett spelar helylle-pappan (och tillika brandmannen) som bjuder med sin 12-åriga dotter Riley på en efterlängtad Lady Raven konsert. Lady Raven (Saleka Shyamalan), filmens Billie Eilish/Taylor Swift, levererar ett stabilt utbud av menlösa låtar med snyftigt nyandligt mellansnack till fansens stora glädje. Rileys pappa verkar dock mer intresserad av alla de poliser som anslutit sig till arenan för att hålla uppsikt över samtliga ut- och ingångar. Och ett kort snack in, med en av arenans t-shirt försäljare, får vi veta att pappan är seriemördaren Slaktaren. Bara namnet får mig att skratta.
 
”Trap” är förvånandevis underhållande genom att ständigt anspela på seriemördar-genrens klichéer. Dialogen är plump och galet överspelad på ett högst självmedvetet sätt som ger upphov till en skönt märklig tonalitet och humor. Josh Hartnett är i sitt esse som den styckgalne helylle-pappan och gör sig bra som en superintelligent utbrytare.
 
Första halvan av berättelsen utspelar sig också uteslutande inne på arenan utifrån hans perspektiv. En klassisk katt-råtta-lek där Slaktaren försöker hitta en väg ut. Jagad av en brittisk profilerare, som naturligtvis har mycket gemensamt med Slaktarens kära framlidna mor – och vi vet alla vilken relation seriemördare har till sina mödrar.
 
Deras dynamik hade gärna fått utforskats vidare, men när filmen går in i sin andra hälft förloras stora delar av den spänning som byggts upp. Främst därför att berättelsen plötsligt byter perspektiv och vi i stället också får följa Lady Raven, men också därför att det som till en början var en kontrollerad, blodfri slaktfest spårar ur och blir en geggig inälvsgröt. Det härligt absurda förloras i spretiga scenhopp och logiska luckor som möjligen gått omärkt förbi i en 80-tals action, men som inte platsar i en berättelse som vilar mot ”smarta lösningar”. Liksom så många gånger förut skulle manuset mått bra av att någon utanför familjen Shyamalan fått ge feedback före inspelning.
 
Att hans dotter Saleka Shyamalan vill marknadsföra sin musikkarriär står också solklart, någon skådespelare är hon nämligen inte. Hennes roll fungerar helt ok på arenascenen, men blir smärtsamt ansträngd vid de mer känslomässiga närbilderna.
 
Likväl när Slaktaren ohämmat bufflar sig igenom insatsstyrkan spelandes en oskyldig arenaarbetare ”i jakt på kaffe” är det kul. Majoriteten av de ”smarta lösningarna” är så otroligt fåniga att jag inte kan annat än skratta. M. Night Shyamalan slutar åtminstone inte att förvåna. Till en början uppstår också en spännande osäkerhet kring huruvida humorn är medveten, eller en bieffekt av ett kaosigt manus. Men tillsammans med Josh Hartnetts komplett galna överspel i sin roll skiner självmedvetenheten igenom och resultatet är definitivt underhållande. Det är inte i många andra filmer du får se samtliga seriemördarklichéer på en och samma gång! Och det räcker för att se den.
 
| 2 augusti 2024 21:10 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
3
Josh Hartnett spelar en seriemördare instängd i en arena under en pågående konsert. Filmen roterar kring hur han ska lyckas ta sig ut utan att bli upptäckt av poliserna som har belägrat platsen. Skeendena i Trap är inte alltid de mest sannolika och man får försöka ha överseende med detta. Allt som allt är det okej underhållning för stunden även om jag håller med Katarina att den återkommande bristande logiken blir lite mycket i slutet. Försöker vara mer spännande än skrämmande. 5/10.
Läs mer
1
Skräp! Var ska man ens börja? Skämskudden åkte fram hela tiden. Dåliga skådisar, dåligt manus. Dålig musik, ett dåligt försök att promota dotterns karriär. Kändes mer som en konsert vid många tillfällen, hur många låtar fick man inte lyssna på helt i onödan? Ingen spänning. Ingenting ärligt talat. Skräp!
Läs mer