The Upside 2017

Bryan Cranston spelar Philip, en multimiljonär som på grund av en olycka har hamnat i rullstol och blivit förlamad från nacken och nedåt. Han är otroligt deprimerad och tror inte att det finns något att leva för. När vi träffar honom, söker han en ny assistent som kan hjälpa honom i vardagen.

Kevin Hart spelar Dell, en arbetslös, kriminell pappa som är oansvarig och bara vill ha underskrifter från arbetsgivare så han kan fortsätta leva på bidrag. Han är totalt okvalificerad för att vara assistent till en multimiljonär. Så Philip anställer honom. Bara för att.

Komedin tar fart när Dell ska försöka lära sig att ta hand om en annan människa för första gången i sitt liv. “Har du någonsin tagit hand om någon innan”, frågar Philip. “Ja, mig själv”, svarar Dell.

Han får lära sig att bära Philip från stolen till sängen, byta hans kateder, och lära sig att leva i en stor lyxvåning som han tidigare bara har sett på TV eller från gatan. För att klara av jobbet måste han växa upp, och Philip måste lära sig att livet fortfarande har något att erbjuda. Kanske kan de lära sig av varandra?

"The Upside" är en remake på den franska "En oväntad vänskap" från 2011. En film där Omar Sy och Francois Cluzet spelar huvudrollerna. Det är kanske Frankrikes mest framgångsrika film någonsin, och man förstår snabbt varför. Den är fylld av genuina interaktioner mellan de två omaka vännerna, och det är omöjligt att inte fatta tycke för Omar Sy i huvudrollen.

 

Jämför man filmerna så känns originalet aningen mer äkta. Många scener är väldigt lika i de båda filmerna, men där Hitler- och kateterskämt går hem i originalet, känns det aningen forcerat i remaken. 

Men om man jämför "The Upside" på sina egna meriter, så är det uppfriskande att se Kevin Hart i en så pass seriös roll. Jag älskar honom, men de senaste av hans roller innan har varit väldigt lika varandra, och här visar han upp sina skådespelartalanger som aldrig tidigare. Jag köper honom som en dramatisk skådespelare och ser honom gärna ge sig på dramafilmer igen efter den här.

Bryan Cranston och Nicole Kidman gör förstås felfria prestationer. Det är inget som sticker ut åt något håll dock, utan de gör det man kan förvänta sig utifrån deras roller.

Filmen skiner helt klart i scenerna mellan Philip och Dell. Hart har en förmåga att få en bra kemi med nästan alla skådespelare han arbetar med, och här är inget undantag. Det syns nästan hur kul de måste ha haft när de spelar in det här. Att se honom bära en stillaliggande Bryan Cranston som ett litet barn är svårt att inte dra på smilgroparna till.

Kemin mellan dem gör att man verkligen bryr sig om karaktärerna. Det gör lite ont när det skär sig mellan dem, och man blir varm i kroppen av att se dem nå nya höjder i sin vänskap. När Philip vågar krypa ut ur sitt skal och njuta lite av livet, lyckas filmen vara väldigt underhållande.

 

Jag ser det här som en annan version av samma historia vi fick se i "En oväntad vänskap". Där originalet känns mer kärleksfullt och genuint, känns remaken som en mer typisk hollywoodkomedi. Vi skrattar åt Kevin Hart i många scener där vi i originalet skrattar med Omar Sy. Men det är tydligt att Neil Burger valde att gå den vägen istället för att göra en exakt kopia av originalet, och det är jag tacksam för.

Den här filmen är bra. Och när jag säger det menar jag det både positivt och negativt. Den har helt klart sina fina stunder där man blir lite varm i magen, men samtidigt är det inget jag kommer ihåg efteråt eller känner ett behov av att rekommendera särskilt starkt. Det är som att regissören Neil Burger inte vågade gå all-in på det tunga dramat, men inte heller göra det till en komedi. Resultatet blir en lättsmält feelgood-film som fungerar bra en söndag eftermiddag.

Det finns en scen i filmen där Dell går totalt loss på inredningen, till Philips vilda lycka, och när den kommer är det lite som att proppen går ur, och filmen vågar faktiskt bjuda på lite galenheter. Där tar filmen lite risker, men i övrigt är det som att man spelar lite väl safe för min smak. Det roliga är lagom roligt och det tunga är lagom tungt.

“The Upside” tar inga stora risker, men samtidigt gör den ett bra jobb att underhålla för stunden. Jag känner mig inte lika känslosamt påverkad som efter "En oväntad vänskap", men samtidigt är det svårt att uppnå. Det jag tar med mig är att jag är nyfiken på hur Kevin Harts karriär utvecklas efter det här.